Utredningen om en obligatorisk a-kassa skulle presenteras i den 31 januari. Men utredaren avsåg föreslå ge Skattemyndigheten i uppdrag att ta in pengarna genom avdrag på lön. Det ogillas av regeringen som nu förlänger utredningstiden. För facken är det positiva nyheter i en ideologiskt laddad fråga.

 

Trots omfattande kritik mot en obligatorisk a-kassa tillsatte regeringen en utredning. Från Svenskt Näringsliv bestod kritiken framför allt av att a-kassan borde utsättas för konkurrens och att privata alternativ borde tillåtnas.

 

Från fackligt håll räcker det att snegla över axeln till grannlandet Norge för att dra öronen åt sig. Där har man haft obligatorisk a-kassa i flera år. När a-kassan blev obligatorisk rasade medlemstalen i facken. Är det något som facken inte behöver just nu är det ytterligare hot om medlemsras.

 

Nu har utredaren Sören Öman fått tilläggsdirektiv och ska utreda andra möjligheter att ta in avgiften till en obligatorisk försäkring.

 

Men frågan är inte starkt förankrad hos det svenska folket. Tvärtom. En undersökning som Synovate gjorde på uppdrag av Svenskt Näringsliv i höstas visar att 7 av 10 löntagare vill att a-kassan ska förbli frivillig.

 

Trots det står regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt på sig, precis som i frågan om införandet av ett tak i sjukförsäkringen. Även här har regeringen stött på massivt motstånd från fack, arbetsgivare och försäkringsbolag naturligtvis, som ser en inkomstbringande verksamhet försvinna.

 

Fredrik Reinfeldt utger sig ofta för att vara en lyssnande politiker. Förutom att han hörsammade kraven från rikemanskvarteren om avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten, har något lyssnande inte kunnat noteras.

 

Kanske har karln blivit lomhörd, fått vaxproppar i öronen eller så har han på sig de ideologiska skygglapparna.

Ljudet från nyårsklockorna har precis tonat ut. Bland det första som regeringen tar sig an på det nya året är att dra åt snaran ytterligare kring halsen på den arbetslöse.

Om du är eller blir arbetslös ska du inte vara säker på att de pengar du får från arbetslöshetsförsäkringen är att betrakta som dina. Om det visar sig att a-kassan räknat fel blir du skyldig att betala tillbaka pengarna – med ränta.

Visserligen kan du även i dag bli återbetalningsskyldig. Men för det krävs att du lämnat felaktiga uppgifter eller att med ditt sunda förnuft borde inse att du fått för mycket pengar. 

Räntan är ett nytt grepp och innebär i praktiken att du som arbetslös ska betala för att någon annan gjort fel. Frågan är om det finns någon annanstans i samhället där ett liknande krav är acceptabelt.

 

Reglerna ska träda i kraft den 1 juli i år. Men dessförinnan sänks antalet ersättningsdagar för deltidsarbetslösa till 75 dagar. Det sker den 7 april.

 

Författaren Marcus Birro konstaterade häromdagen på Aftonbladets debattsida:

”Fjärde rikets frontsoldater heter Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Civila offer i detta inbördeskrig är sjuka, arbetslösa, mjältsjuka och ledsna medmänniskor som inte orkar ta den där striden, som inte orkar förklara sin utsatthet, sin sjukdom, eller sin sorgsenhet. Det har blivit skottpengar på alla jävlar som envisas med att falla utanför ramen.”

 

A-kassorna tvingas att alliera sig i detta inbördeskrig. Denna allians uppdrag är att med större lågor på blåslamporna, hårdare åtdragna snaror och vässade knivar intensifiera jakten på villebråden, en jakt som sker inom allt snävare ramar.

Trots att statistiken över konsumentpriserna i december inte var lika hög som förstå-sig-påarna befarade är inflationen nu den högsta på 14 år. Inflationen har med andra ord inte varit så hög sedan de borgerliga partierna hade makten i början av 1990-talet. Nu rasar förtroendet för regeringen på bred front.

 

Inflationen gröper ur hushållens köpkraft och om svenskarna väntar sig fortsatta prisökningar ökar trycket på höjda löner. Fastighetsägarna kommer att se till att höja hyrorna. Och så är inflationsspiralen igång, konstaterar Svenska Dagbladets Sara Larsson i dag.

 

Men den höga inflationstakten gröper även ur förtroendet för regeringen. I söndags kom opinionssiffror som visar att det inte bara är landets företagare som tvivlar på den borgerliga regeringen. Moderaterna rasade med över 5 procentenheter hamnar nu precis över 20 procentsstrecket. Stödet för socialdemokraterna som ensamt parti är 6 procent större än stödet för den samlade borgerligheten.

 

Inte nog med att de pengar löntagarna får i plånboken förvandlas till luft, de får dem på bekostnad av försämrade villkor för sjuka och arbetslösa. Det uppfattas som orättvist. Att staten dessutom ger 10 miljarder kronor till landets rikaste när fastighets- och förmögenhetsskatt slopas minskar inte upplevelsen om en orättvis fördelningspolitik.

 

I går presenterade SEB:s Företagarpanel en rapport som visar att även landets företagare börjar tvivla på den borgerliga regeringen. Mer än hälften av de drygt 900 tillfrågade små- och medelstora företagen tror inte att regeringen kommer nå de mål den satt upp för att underlätta företagandet.

 

Regeringens skattesänkningar vid årsskiftet höjer de disponibla inkomsterna och eldar på inflationen ytterligare i ett läge då ekonomin behöver kylas av. Detta borde även få den samlade ekonomkåren att dra öronen åt sig.

 

I ett desperat försök att försvara skattesänkningarna vältrar Svenskt Näringsliv över allt ansvar över utvecklingen av inflationen på facken i de nytecknade avtalen. Så sent som i går morse debatterade arbetsgivarorganisationens chefsekonom Stefan Fölster med Handels förbundsordförande Lars-Anders Häggström i radions P1 morgon med just den argumentationen. Tidigare har även Svenskt Näringslivs vice ordförande Jan-Peter Duker varit ute i frågan med samma argument.

 

Men statistik både från Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån visar att löneökningarna ligger inom de ramar som bedömare satte inför avtalsrörelsen.

 

Ett tips till Fredrik Reinfeldt är att inte förlita sig allt för mycket på Carl Bildt i det ekonomiska läge Sverige nu befinner sig. Kanske är det dags att klä av sig prestigen och inhämta lite ny frisk kunskap. Bommersvik har bra kurser, har jag hört.

Moderaterna var bra på att måla upp en verklighetsbild och presentera lösningar inför valet 2006. Nu ska den sviktande opinionen vändas genom en ny bild och genom att ställa Mona Sahlin till svars. Men att framgångsmedicinen från förra valet ska hjälpa är långt ifrån självklart. Förutsättningar är helt annorlunda.

 

I ljuset av flera skandaler inom arbetarrörelsen, bland annat i Trollhättan där företrädare hos Metall köpt dildos på medlemmarnas bekostnad, profilerade sig moderaterna som en moralens väktare. Det hjälpte inte att skiten framgångsrikt rensades ur avdelningen i Trollhättan och ur socialdemokraterna. Bilden av socialdemokratin som korrupt och som ett parti där medlemmens främsta drivkraft var att gynna sig själv etsades fast på väljarens näthinna.

 

Inför valet skapade sig moderaterna en ny identitet genom ”de nya moderaterna”. Den ljusblå färgen ger ett mjukare och varmare intryck än det mörkblå M:et. De ljusa färgerna stämde även överens med den andra profilfrågan som partiet valde; vurmare av den svenska modellen.

 

Bilden som politikens moraliska vita riddare raserades snabbt efter valsegern. Ministrar, statssekreterare och EU-parlamentariker har på löpande band avslöjats med att fuska på alla möjliga sätt. Det ena mer sofistikerat än det andra.

 

Migrationsminister Tobias Billström klarade sig kvar på sin post trots att det uppdagades att även han struntat att betala tv-licensen under flera år, trots att han som riksdagsledamot var med och fattade beslut om licensen.

 

När vår tredje handelsminister i den nuvarande regeringen, Ewa Björling, tillträdde verkar Fredrik Reinfeldt helt ha gett upp tanken på moralisk ren regering. Hon fick jobbet trots omfattande svartbygge och olovlig byggnation.  

 

Moderaternas andra profilfråga som en försvarare av offentlig sektor, fick bra gensvar bland väljarna. Med budskap som gick ut på ”att för var miljard socialdemokraterna satsar, satsar vi ytterligare en”, och löften om att inte privatisera sjukhus vann Reinfeldt folkets förtroende. Den borgerliga arbetslinjen uppfattades först och främst innehålla satsningar, inte åtstramningar.

 

Nu sitter partisekreterare Per Schlingmann och filar på en ny plan som ska ta borgarna till en ny valseger. I Dagens Industri den 9 januari konstaterar han att det handlar om att vinna slaget om verklighetsbeskrivningen och att jaga Mona Sahlin hårdare.

Men frågan är om det är så enkelt. Väljarna upplever att moderaterna har svikit dem i de frågor som partiet profilerade sig som mest. Identiteten stämmer inte överens med profilen och imagen.

 

Maria Abrahamsson menar på Svenska Dagbladets ledarsida i dag att socialdemokraterna förlorar väljare så fort Sahlin avkrävs på ett svar om en samregering med vänsterpartiet och miljöpartiet. Men det är att dra enkla slutsatser. De tre partierna har genom handling visat att de kan hämta landet ur en ekonomisk kris och styra landet i över ett decennium. Sahlin behöver inte ge några svar. Väljarna vet.

 

Normalt råder en strukturell vänstermajoritet i valmanskåren. Det är just i de frågor som attraherar dessa väljare som varumärket ”de nya moderaterna” tagit skada. Nu sitter också moderaterna i regeringsställning, vilket per automatik innebär att de utsätts för hårdare granskning av journalisterna.

 

Kristdemokraterna har dessutom ett stort behov av att profilera sig som enskilt parti. I senaste mätningen fick partiet endast 3 procent. Det ska bli intressant att följa om och hur moderaterna och de borgerliga partierna lyckas återvinna väljarnas förtroende.

Knappt 1,5 år efter att regeringen Reinfeldt tillträdde bryts nu en 12 årig svit där landets löntagare från år till år fått ökade reallöner. Nu äts de framförhandlade löneökningarna upp av inflationen. Trots glödhet svensk ekonomi fortsätter regeringen att elda på med ytterligare skattesänkningar. Det är oansvarigt och bygger på en 2,5 år gammal världsbild.

 

Det är anmärkningsvärt att regeringen bygger sin politik på i ett i närmast planekonomiskt vis. De skattesänkningar som löntagarna får från och med årsskiftet bygger på hur verkligheten såg ut i augusti 2005 i Göran Hägglunds trädgård i Bankeryd.

 

Då hölls inflationen i schack. Arbetslösheten bet sig fast kring 6,5 procent. Det talades om ”jobless growth”, ekonomisk tillväxt utan sysselsättningstillväxt. Först den 10 november 2006, det vill säga knappt två månader efter valdagen sjönk arbetslösheten under 4 procent.

 

Effekterna av den politik som den socialdemokratiska regeringen drivit gav till slut effekt. Något som även Dagens Industri uppmärksammat på ledarsidan den 29 september 2006, det vill säga knappt två veckor efter valet. ”Jobben dånar in på landets arbetsförmedlingar och hos bemanningsföretag.”

 

Ekonomin hade till slut fått den stimulans som krävdes för att jobben skulle komma. Det hindrade inte den borgerliga regeringen från kraftiga skattesänkningar vid för ett år sedan som nu följs upp av ytterligare skattesänkningar.

 

Trots det rasar stödet för moderaterna nu än mer. Partiet minskar sitt stöd med 5,2 procentenheter till 20,7 procent, visar senaste väljarundersökningen från Demoskop som presenteras i Expressen i dag där 1 000 personer tillfrågats. Regeringspartierna skrapar tillsammans ihop 38,6 procent. Oppositionen får sammanlagt 57,6 procent. Socialdemokraterna får ensamt 44,3 procent, en uppgång med 2,5 procentenheter sedan i december.

 

Löntagarna får mer pengar i plånboken på bekostnad av sjuka och arbetslösa. Men dessa pengar är ingenting värda. I dag har Sverige den högsta inflationen på 15 år, kring 3,6 procent spår bedömare, som äter upp allt mer av innehållet i plånboken.

 

Genom tuffa beslut tog socialdemokraterna upp den svenska ekonomin ur rännstenen. Nu är Sverige med gasen i bott återigen på väg mot en dikeskörning.

 

Detta sker samtidigt som maskorna i det sociala skyddsnätet luckras upp allt mer. Många har i dag genom sitt utträde ur a-kassan köpt sig en kölapp till ett Fritt fall. Tyvärr lär den upplevelsen bli helt annan än på Gröna Lund eller Liseberg. Visserligen kommer det kännas i magen, men bra mycket längre.

Inflationen i landet är nu den högsta på 15 år. Det spår analytiker som nyhetsbyrån Reuters varit i kontakt med. På måndag presenterar Statistiska centralbyrån, SCB, siffror över konsumentpriserna i december. Analytikerna räknar då med en inflationstakt på 3,6 procent. Det äventyrar de reallöner som facken räknade med i de knappt årsgamla avtalen.

 

Redan i december uttryckte IF Metalls ordförande Stefan Löfven sin oro över de stigande priserna i landet.

– Vi ska ha fortsatta reallöneökningar, sade Löfven då.

Då visade inflationstermometern 3,3 procent. Nu har gradantalet stigit ytterligare.

 

I veckan presenterade Medlingsinstitutet siffror över den faktiska löneutvecklingen. De visar att sett till hela arbetsmarknaden steg lönerna under oktober med 3 procent och att arbetare har en bättre löneutveckling än tjänstemän. Nyligen presenterade även SCB likalydande statistik.

De centrala löneavtalen inom industrin ger i snitt 3,2 procent per år under avtalsperioden. De reala löneökningarna riskerar därmed att helt utraderas.

Ytterligare en faktor som kan komma att avgöra om facken väljer att riva upp de avtal man nu har tecknat är det beslut riksdagen fattade om införandet av differentierad arbetslöshetsavgift från och med den 1 juli i år.

Fackförbunden inom industrin varnade, vid ett flertal tillfällen innan klubban föll i riksdagens kammare, politikerna för konsekvenserna av beslutet. Facken menar bland annat att det underminerar fleråriga avtal eftersom avgiften till försäkringen ska bestämmas årligen och därmed också påverkar löneökningarna.

Inflationstakten och den differentierade a-kassan är givna samtalsämnen i de fackliga leden under våren. Inte minst vid IF Metall kongress i maj, någon vecka senare har även LO kongress. I slutet av sommaren måste förbunden ta ett avgörande beslut om de tänker säga upp sista avtalsåret.

Förr var Sverige ett ansett land inom arbetsmiljön. Blickar riktades till det lilla landet i norr vars forskning och satsning på minskade olyckor sågs som en förebild. Det var då. I dag, när Arbetslivsinstitutet vilar på arbetsmiljöns kyrkogård, Arbetsmiljöverket tvingas sparka var fjärde inspektör och facken tvingas dra ned på arbetsmiljöutbildningarna har Sverige förvandlats till ett arbetsmiljöns u-land.

 

När Arbetslivsinstitutet, ALI, lade ned i somras tvingades sammanlagt 285 forskare att gå från sina arbeten. Nästan hälften, 140 forskare, har lämnat arbetslivsforskningen helt visar en undersökning som Vinnova och Forskningsrådet arbetsliv och socialvetenskap presenterade i början av december.

 

ALI stod under sina glansdagar för en tredjedel av den totala forskningen kring arbetsmiljö i Sverige och var ansedd och betydande aktör på internationella scenen inom området. I dag går närmare var tionde forskare arbetslös. Värdefull och unik kunskap går förlorad.

 

Arbetsmiljöverket har in i det längsta försökt att skona inspektörerna när verket tvingas skära ned. Men nu går det inte längre. Av 400 inspektörer återstår snart bara 300. Då har redan cirka 250 personer redan lämnat verket vid tidigare nedskärningar.

 

LO presenterade nyligen rapporten Samverkan för bättre arbetsmiljö som visar att landets skyddsombud skriker efter vidareutbildning. Det är inte förvånande. Däremot är det anmärkningsvärt att regeringen skurit bort de pengar som tidigare gått till sådana utbildningar.

 

Ytterst drabbar dessa neddragningar landets löntagare som på sikt får sämre arbetsmiljö när forskning stannar av, granskning försämras och kunskapen bland fackens medlemmar urholkas.

 

Regeringen gör sitt yttersta för att försämra, försvåra och förvandla landets eldsjälar till arbetsmiljöns analfabeter. Måtte de inte lyckas!

Tuffa ekonomiska sparkrav tvingar Arbetsmiljöverket att göra sig av med var fjärde inspektör.

 – Sverige kommer att vara bland de länder i Europa som har lägst antal inspektörer per företag. Det innebär ännu mindre möjligheter för dem att kunna rycka ut och hjälpa skyddsombuden, säger Börje Sjöholm, arbetsmiljöexpert på Unionen, till tidningen Kollega. 

Under en treårsperiod stramas anslaget till verket åt med 160 miljoner kronor. Arbetsmiljöverket har redan gjort sig av med cirka 250 personer och då framför allt administrativ personal. Men nu går det inte att slimma mer. Nu tvingas verket att göra sig av med 100 inspektörer.

 

Börje Sjöholm befarar att neddragningarna främst drabbar småföretag och frågor som rör psykosociala frågor.

– De som riskerar att tvingas gå är de som jobbar med psykosociala frågor.

 

På Arbetsmiljöverket bekräftar Catarina Edgar att neddragningarna leder till färre inspektioner.

 – Det här innebär att antalet inspektioner kommer att minska. Den obligatoriska andelen av besöken kommer att bli större.