Den borgerliga regeringen befäster sitt bottenläge i den senaste opinionsundersökningen som presenteras i Svenska Dagbladet i dag. En frånvänd politik som inte har någon förankring i den svenska folksjälen kan inte kommuniceras bort.

Efter valrörelsen helgonförklarades moderaternas nuvarande partisekreterare Per Schlingmann som en kommunikationsguru. Och visst gjorde han ett fantastiskt arbete. Men nu står han och moderaterna inför fakta; väljarna har upptäckt sanningen bakom de välformulerade harangerna. För att uttrycka sig med kommunikatörens språk; image och profil stämmer inte överens med identitet.

Trots att socialdemokraterna backar med 1 procentenhet i senaste opinionsundersökningen från Sifo får partiet ändå drygt 3 procent mer än den samlade borgerligheten; 43,3 procent mot respektive 39,9 procent.

Sanningen är att man vinner inga poäng på att kräva ränta på pengarna från arbetslösa som ovetandes fått för mycket pengar utbetalat från a-kassan. Poängskörden blir inte större när man för en ekonomisk politik som ruinerar löntagarna på bekostnad av sjuka och arbetslösa.

När regeringen förvandlar Sverige till ett arbetsmiljöns u-land ger inte heller någon större utdelning eller ger landets fetaste plånböcker mer när fastighets- och förmögenhetsskatten avskaffas.

Med respekt för Per Schlingmanns kunskaper inom kommunikation. Men när hela halva bunten dessutom på ett eller annat vis har fuskat måste man inse; det går inte kommunicera bort fakta.

Folkpartiledaren Jan Björklund kan tänka sig att göra a-kassan statlig och låta den administreras av försäkringskassan. Det säger han till Sveriges radio Ekot. I veckan fick utredaren för införandet av en obligatorisk a-kassa ytterligare tid. Utredaren skulle presenterat ett förslag den 31 januari som innebar att ta Skattemyndigheten skulle få i uppdrag att ta in pengarna genom avdrag på lön. Det ogillades av regeringen.

Både näringsliv och fack är kritiska till att göra a-kassan obligatorisk. Så sent som i fredags sade Saco:s ordförande Anna Ekström i DN:

 – Jag tänker inte piska in några ovilliga medlemmar.

I höstas gjorde Synovate på uppdrag av Svenskt Näringsliv en undersökning som visar att 7 av 10 löntagare vill att a-kassan ska förbli frivillig.

Trots det säger Jan Björklund att regeringen tänker fortsätta arbetet. Det som kan som kan stoppa arbetet med införandet av en obligatorisk a-kassa är ”en massa tekniska problem”.

Med andra ord; Jan Björklund och regeringen fortsätter att banka med sin gummiklubba på den trekantiga träbiten för att få den genom det fyrkantiga hållet. Det spelar ingen roll att näringsliv och fack ropar att de ska sluta, den ska igenom. Är det sånt som kallas ideologisk enögdhet?

Att SVT:s tittarsiffror går kräftgång är i sig ingen nyhet – och inte förvånande. Som Sveriges största tv-kanal blir man också den störste förloraren när hela branschen utsätts för hårdare konkurrens med fler kanaler och möjligheter att ta till sig information. Martin Jönsson, Svd:s expert på reklam och medier, missar dock i sin analys av flykten från Aktuellt att många tv-tittare i stället har blivit tv-klickare.

Martin Jönsson konstaterar på sin blogg att SVT:s Aktuellt 21-sändning har förlorat var femte tittare på ett år. Från en tidigare snittpublik på 743 000 tittare får redaktionen i dag nöja sig med 588 000 tittare.

I dag har inte tv:ns nyhetsförmedlare alls samma monopolställning som för bara något år sedan. Samma nyheter kan konsumeras på en rad olika sätt, exempelvis via webb-tv och mobil-tv. Tv:n har inte en lika naturlig och framskjuten placering i dag som tidigare.

När en hel sektor går tillbaka är det – allt annat lika – branschettan som får ta mest stryk. Samma fenomen gäller inom alla näringsgrenar. Skulle hela exempelvis resebranschen utsättas för konkurrens och bli mindre ”het” är Fritidsresor klar kandidat till största förlorare. Omvänt vinner Fritidsresor på om hela branschen växer.

Detta är givetvis inte hela förklaringen till varför SVT:s tv-tittarsiffror sjunker. På en ständigt förändrande marknad handlar det att hela tiden erbjuda det kunden vill ha. Vi kan nu tydlig se strömningar från traditionellt tv-tittande till tv-klickande, det vill säga man konsumerar tv via datorn.

Aktuellt bjuder numer också tydligt in tittaren till nätet där det förutom den vanliga sändningen även finns fördjupande- och ”bakomkulisserna” material, ett tydligt exempel på att marknaden oavbrutet söker nya vägar.

Därför känns Martin Jönssons argument som bara bygger på siffror om tv-tittande från MMS som något enögt. För att få hela bilden av hur nyhetskonsumenten intar sin dagliga dos av nyheter behöver även tv-klickande räknas in – och det mobila tittandet.

Det SVT förlorat på gungarna kan de hämta hem på karusellerna. Själv tillhör jag dem som gärna klickar i mig Aktuellt när jag missat att bänka mig framför tv:n klockan 21.00 Det har att göra med att jag efterfrågar kvalitet och trovärdighet på nyheterna och nyhetsförmedlaren. Och där är Aktuellt fortfarande klar etta – utan sjunka siffror – i alla fall inte i mina mätningar.

Under 2007 förlorade facken cirka 200 000 medlemmar. Förutom en försvagad röst på arbetsplatserna och i samhället innebär det ett rejält ekonomiskt avbräck. För Byggnads och Hotell- och restaurang, HRF, handlar det om totalt 40 miljoner kronor i uteblivna medlemsintäkter.

HRF är det fackförbund som förlorat flest antal medlemmar i förhållande till sin storlek under förra året. Nästan var femte medlem valde att lämna förbundet. Byggnads förlorade drygt 8 000 medlemmar – eller motsvarande 10 procent – under 2007.

Förbunden satsar nu av naturliga skäl på att rekrytera medlemmar. Byggnads sällade sig i veckan till en rad andra förbund som nu satsar tiotals miljoner kronor på att värva medlemmar. Byggnads pytsar in 20 miljoner kronor under två år.

HRF väljer ett annat angreppssätt. Förbundet har tillsatt en arbetsgrupp som ska se över hela verksamheten. Syftet är att se vad förbundet ska fokusera på och vad som eventuellt kan prioriteras bort. Vad arbetet kommer att resultera i för slutsatser är för tidigt att säga.

Jag fastnade dock för ett förslag som HRF redan nu arbetar med. Förbundets hemsida ska utökas med en funktion där den som vill lätt kan anmäla att han eller hon vill ha besök av facket på sin arbetsplats. Ett litet – men intressant – steg till att göra facket mer öppet för sina befintliga och blivande medlemmar. Det är kommunikation på mottagarens villkor.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kan tänka sig att ändra utstationeringslagen med anledning av EG-domstolens utlåtande i Laval-målet. Det sade han vid dagens riksdagsdebatt.  Därmed ändrar han ståndpunkt från tidigare uttalande i samband med att utlåtandet kom den 18 december.

I sitt inledande anförande i riksdagsdebatten öppnade Littorin för att se över all relevant lagstiftning måste upp till diskussion.

– Glädjande besked, konstaterade Sven-Erik Österberg, vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Men nu krävs det handling också inte bara vackra ord från talarstolen.

Littorin har bjudit in arbetsmarknadens parter för inledande överläggningar den 28 januari. Därefter ska en utredning tillsättas.

Se riksdagsdebatten i efterhand.

Om regering och riksdag vägrar att ändra lex Britannia och utstationeringslagen med anledning av EG-domstolens utlåtande i Lavalmålet tvingas LO: medlemsförbund att överväga en annan lönepolitik med tarifflöner. Det skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson på DN-debatt i dag.

"Allt fler företagare börjar nu inse att de kan komma att hamna i en konkurrenssituation som inte är likvärdig", skriver debattörerna som också konstaterar att passiviteten från lagstiftarna kan leda till "allvarliga konsekvenser också för svenska företag".

Det kan dock förhindras genom justeringar i lex Britannia och utstationeringslagen ändras.

Lex Britannia är en svensk lag som tillåter stridsåtgärder för att trygga svenska avtal hos företag som tillfälligt vistas i Sverige. Lagen underkändes av EG-domstolen. Utstationeringslagen reglerar rättigheter för anställda som tillfälligt är i Sverige. Dock omfattas inte lönerna. Det vill LO därför föra in.

Strax innan jul gjorde Erland Olauson ett uttalande i Kommunalarbetaren med samma innebörd. Då konstaterade han att om lagstiftaren inte är intresserad finns bara en utväg; att återgå till den förhandlingsmodell som användes fram till början av 1980-talet då löner bestämdes i centrala avtal med befattningslöner eller tarifflöner beroende på ålder och erfarenhet.

Uttalandet fick Jonas Milton, vd på arbetsgivarförbundet Almega, att gå i taket.

– Om LO skulle driva racet om minimilönerna och en återgång till centralt bestämda löner då finns det ingen anledning för oss att försvara modellen med att parterna fritt bestämmer lönerna i avtal. Då är det bättre att lagstifta om minimilöner, sade han till Kommunalarbetaren.

I dag klockan 09.00 debatterar riksdagen konsekvenserna av EG-domstolens utlåtande.

Medan årets första partiledardebatt på gick som bäst i riksdagens kammare letade sig Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson till ett annat rum där moderaternas partisekretare Per Schlingmann träffade en liten grupp inbjudna bloggare.

På ledarplats i dag skriver Gudmundson:

”Per Schlingmann medger att de egna har haft svårt att stå upp i blåsten. När granskningen gällt annat än politiken har man inte fått genomslag med budskapet, och i stället för att slåss har man resignerat. Nu gäller det att återföra den moraliska dimensionen i politiken och förklara att reformerna inte bara är effektiva, utan också rätt.” 

Kontentan blir alltså moderaterna ska försvara bland annat neddragningar inom a-kassa och sjukförsäkring till förmån för avskaffandet av fastighets- och förmögenhetsskatt med argument som bygger på rättvisa och moral.

Försvararna är de moderata trupper som i dag slokar med sina huvuden på grund av de moraliska och legala övertramp flera tunga företrädare i partiet har avslöjats göra.

Häromdagen skrev jag Tufft att vända opinionen för ”de nya moderaterna”. Då konstaterade jag att moderaterna mer eller mindre diskvalificerat sig i frågor som rör – moral och rättvisa.

IF Metall gjorde fel som försatte Wing-Plast, ägt av medlemmar i det religiösa samfundet Plymouthbröderna, i blockad. Det slog Arbetsdomstolen, AD, fast i en dom i går.

Ett vittne ansåg sig ha varit anställd hos Wing-Plast under den aktuella tiden. Ägarna å sin sida hävdade att hon jobbat för deras kommanditbolag, som finns i samma lokaler som Wing-Plast, och tillverkar samma produkter. Plymouthbröderna åberopade en paragraf i medbestämmandelagen som förbjuder de flesta stridsåtgärder mot familjeföretag.

Frågan om vilket inflytande och med vilken legitimitet religiösa fundamentalistiska sekter ska tillåtas i Sverige väcks åter till liv. Ska det få vara tillåtet att leka med personalens anställningar och trygghet hur som helst så länge man gör det i Guds namn?

Så sent som i somras debatterade Bo Strömstedt och Björn Ulvaeus med varandra på DN:s debattsida (15/7 och 21/7). Diskussionen handlade just om religionsfriheten.

Ulveaus menade att det behövs en modernisering av grundlagen för att förhindra missbruk av religionsfriheten. I sin artikel skrev han bland annat:

”I juni i år beslöt länsrätten att den kristna fundamentalistiska sekten Plymouthbröderna i Småland (som får livets ord att framstå som ett under av liberal teologi och sekularism) ska få starta en egen friskola för sina barn.

Sektens uttalade mål är att isolera sig från omvärlden, som de anser styrs av Antikrist, i väntan på domedagen och Jesu snara återkomst. Sektens barn ska skyddas mot samhället, inte bara i hemmiljö, utan också i skolan. De får inte begagna sig av internet, radio eller tv. Dessa barn skall alltså inte få chansen att upptäcka att det finns andra sätt att förhålla sig i världen än via de dogmer som sekten lär ut.

Detta sker i religionsfrihetens namn och finansieras med skattemedel. Man kan tro att det är en skröna, men det är faktiskt sant.” 

AD gick på Plymouthbrödernas linje som genom skickligt dribblande med anställningar mellan olika bolag som finns under samma tak med samma ägare och som tillverkar samma produkter kom undan. En skenhelig anställning vann därmed i rättsalen.

AD slog fast att IF Metall och avdelningen i Gislaved ska dela på kostnaderna för skadestånd och rättegång till en sammanlagt kostnad på 200 000 kronor. Inte heller det är en skröna, det är faktiskt sant.