På Svenska Dagbladets ledarsida ger PJ Anders Linder i dag regeringen rådet att avstå från att göra a-kassan obligatorisk. Linder menar att det inte passar sig att lansera en påtvingad a-kassa inför valet 2010. Jag menar också att regeringen ska avstå från obligatoriet men jag gör det utifrån helt andra orsaker.

Det vore direkt skadligt för den svenska modellen och för löntagarna att införa en obligatorisk a-kassa. Onekligen har cirka 400 000 personer lämnat a-kassan sedan september 2006, vilket betyder att många nu står helt oförsäkrade i händelse av arbetslöshet. Men det vore allt för kortsiktigt att styra politiken efter, som Saco:s ordförande Anna Ekström uttrycker det, ”vuxna människor som har fattat ett välinformerat och självständigt beslut”.

Visserligen har flera av dessa ”välinformerade människor” tvingats inse att när månadens räkningar är betalade finns inga pengar kvar att betala en avgift på upp mot 400 kronor. Men den svenska modellen har ett större och mer långsiktigt värde för Sveriges löntagare för att det ska vara värt att bära upp den frivilliga a-kassan på offeraltaret.

Även om regeringen nu gör sitt allra bästa för att sudda ut den tydliga koppling som finns mellan fack och a-kassa, mellan ersättningsnivån i a-kassan och trycket på lönerna, riskerar den att bli mer diffus om ett obligatorium införs. Det oavsett om den administreras av fack, Försäkringskassa eller någon annan.

Det leder till att färre väljer att gå med i facket vilket på sikt kommer försämra löntagarnas möjlighet att förhandla fram rimliga villkor. Facken tvingas att profilera sig allt hårdare. Krav på konflikter från medlemmarna kommer också att öka. Det undergräver därmed den svenska modellen som genom hög organisationsgrad och ansvarstagande parter har bäddat för stabiliteten på arbetsmarknaden.

Det är också viktigt att komma ihåg att steget att införa obligatorisk a-kassa är – trots uppenbara problem – kortare än det steg som skulle göra a-kassan frivillig igen.

Men för regeringen är införandet av den obligatoriska a-kassan inte bara en viktig ideologisk fråga. Det handlar om det ekonomiska ansvaret för socialbidragen och här är PJ Anders Linder uppenbarligen inte påläst. Han skriver att staten ger socialbidrag till dem som inte har försäkrat sig själva. Det är direkt felaktigt.

Det är kommunerna som har det ekonomiska ansvaret för socialbidragen – eller försörjningsstödet – som det heter på fackspråk. Genom att kraftigt höja avgiften till a-kassan har staten också vältrat över det ekonomiska ansvaret för 400 000 personer på kommunerna.

Tänk ett scenario med en begynnande lågkonjunktur med fler arbetslösa – massor av oförsäkrade – som vänder sig till kommunen för försörjningsstöd och där kommunens kassa sinar allt mer på grund av sjunkande skatteintäkter. Det är en politisk krutdurk som riskerar att explodera lagom till valrörelsen 2010.

Det enklaste sättet att lösa den situation som regeringen har satt sig i vore att sänka avgiften till a-kassan igen. Men det kostar också mycket. Framför allt i form av politisk och ideologisk prestige.