Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Ägnade gårdagen åt att vässa pr-planen för Södertälje kommun. Framåt eftermiddagen kände jag mig ganska mätt på både Södertälje och pr-planer.

Växlade några ord med en vän som behövde tips i sitt mediala framträdande.

Igår kväll fyllde jag på min inspiration med hjälp av Mattias Östmar och prfekt.se. Tittade på hans framträdande under Disruptive Media (igen) och intervjun med Peter Sandberg och Christian Rudolf om blogg och bloggare. Mycket intressant intervju som rekommenderas.

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Håller på att snickra på strategin till pr-planen till Södertälje kommun. Uppdraget som vår arbetsgrupp på Berghs har är att ta fram en plan för hur Södertälje kommun kan profilera sig som en näringslivsvänlig kommun hos slutmålgruppen.

Vårt koncept som vi presenterat för kunden kallar vi Project Think. Här är pr-strategin:

Genom att skapa och använda ambassadörer genereras trovärdiga budbärare i olika arenor som stimulerar word-of-mouth som i sin tur påverkar attityden hos målgruppen.

Genom att använda storytelling som till stor del fokuserar på att berätta om projektets unicitet och unika möjligheter framstår Södertälje som nytänkande, ansvarstagande och som en näringslivsvänlig kommun som har ett helhetsperspektiv.

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Jag såg att Hotell- och restaurangfacket, HRF, ska öppna den stora plånboken i en för förbundet ekonomiskt gigantisk värvarkampanj. Hela 37 miljoner kronor ska förbundet satsa på att både värva nya medlemmar och stoppa utflödet fram till och med 2010. Frågan är om förbundets satsning har föregåtts av den strategiska frågeställningen om vad som är viktigast; att stoppa utflödet eller att värva.

För en tid sedan träffade jag Niclas Sandin, analytiker på NMA, och diskuterade just denna fråga. Hans generella slutsatser landar i snarlika tankegångar som jag har gjort hemma på kammaren och skrivit om här på bloggen; måste man välja är det viktigare att satsa på att behålla de medlemmar man har än att värva nya.

Den psykografiska målgrupp som är viktigast att fokusera kommunikationen på är de som är tveksamma till att vara kvar. Övertygade och passiva medlemmar lämnas därhän i kommunikationen. Möjligen kan de övertygade medlemmarna användas som kanaler för att nå de tveksamma medlemmarna som bör vara kommunikationens slutmålgrupp.

De om generella tankar och slutsatser. I fallet med HRF är situationen betydligt värre än för fackföreningsrörelsen överlag. Bara under förra året lämnade var femte medlem förbundet. Organisationsgraden var sedan tidigare låg i jämförelse med övriga arbetsmarknaden. Nu är det än värre.

Men frågan blir ändå hur förbundet ska agera. Jag menar att det är i fall liknande den situation som HRF befinner sig som även organisationsperspektivet blir viktigt. Förbundet behöver ställa sig frågan vilka företag/arbetsplatser som är strategiska viktiga för förbundets överlevnad och som kan fungera som ett strejkvapen i löneförhandlingar. Här är det definitivt skillnad på nationella restaurangkedjor och lokala salladsbarer.

I sådana lägen kan det bli aktuellt att rikta kommunikation till flera psykografiska målgrupper samtidigt. Fast då med ett strategiskt urval av företag, vilket i sin tur innebär hårdbantning i antal företag som besöks. Det är dock viktigt att komma ihåg att om kommunikationen riktas till olika psykografiska målgrupper behöver också utformningen av kommunikationen anpassas efter målgrupperna.

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Det råder bråda tider på Berghs. Klockan går för fort och för mycket återstår att göra. Men det är roligt. I veckan har arbetsgruppen för Södertälje kommun vänt och vridit på kommunikationen, dramaturgin, sökt efter kanaler och verktyg och aktiviteter som passar in med det koncept vi fastnat för.

Tanken om att bygga kommunikationen kring den storytelling som jag lagt ut tidigare, har svalnat betydligt under veckan. Men den finns fortfarande kvar. Men som det är just nu passar det inte in.

Vi har också arbetat med att identifiera händelser före, under och efter vår planerade aktivitet för att på så sätt kunna skapa pr på ett naturligt sätt. Dessutom har vi identifierat ett 30-tal kanaler och verktyg, här är ett tiotal av dem:

• Företagens och kommunens fakturor och andra administrativa kanaler
• Företagens packningar
• E-post från företagen, föreningar och kommunen
• Företagens, kommunens, föreningarnas och projektets hemsidor
• Match- och träningströjor i lagen
• Lokala förebilder och opinionsbildare
• Externa förebilder kopplade till företag, organisationer och föreningar.
• E4 & E20 – digitaltavlor klocka nedräkning samt ambassadörer
• Södertälje Syd
• Företagsbilar, bilar i föreningar och i kommunbilar

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

– Det pratas för mycket om hur man ska prata om CSR och för lite om vad är och hur företag ska arbeta med det.

Det konstaterade Maria Grafström, en av författarna till boken CSR: Företagsansvar i förändring, när boken presenterades vid Historiska museet i Stockholm i kväll.

Tillsammans med medförfattarna Pauline Göthberg och Karolina Windell frågar hon sig om det köpa ansvar för pengar. Som exempel nämndes bland annat IKEA som i höstas sålde kramdjur och där tio kronor av intäkterna gick till välgörande ändamål.

– Tar IKEA något ansvar genom denna aktivitet eller är det konsumenten som tar ansvaret, frågade de retoriskt.

Författarna ser en tydlig förändring av diskussionen av socialt ansvarstagande i det offentliga rummet.

– För tio år sedan var debatt polariserad. Då handlade det debatten om företagen skulle ta ansvar eller inte. I dag är ansvaret accepterat i alla läger. Nu diskuteras snarare hur ansvaret ska redovisas.

Bland annat presenterade nyligen näringsminister Maud Olofsson hur statliga bolag ska redovisa sitt sociala och miljömässiga ansvarstagande.

Men författarna efterlyser en djupare debatt.

– Hur definierar vi socialt ansvarstagande och hur ska företag ta ansvar?

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Igår bröt konflikten ut mellan Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Jag ställde mig då tveksam till att Vårdförbundet valt att lösa ut en konflikt. I dag ställer sig flera förbund avvaktande till Vårdförbundets agerande, visar en rundringning som TT gjort och SR Ekot refererar. Som jag ser det är Vårdförbundet – likt Kommunal 2003 – som förlorar på en lång konflikt.

Kampviljan hos Vårdförbundets medlemmar är stark, mycket stark, för stark, för att den ska vara bra för förbundets ledning. Redan nu börjar det dofta svekdebatt i spåren av de avtal som parterna slutligen ska underteckna. Oavsett hur bra förhandlare förbundet har liknar förhandlingen ett kamikazeuppdrag.

Trycket från medlemmarna på löneökningar på 15 procent under en tvåårsperiod – vilket ska jämföras med de 10,2 procent industriarbetarna fick under en treårsperiod – är enormt. I dag överlämnades en namninsamling till regeringen med 30 000 namn där var tionde sköterska hotar att säga upp sig om man inte får igenom sina krav.

Visserligen visar TV4 Nyheternas opinionsundersökning att hela 73 procent av svenskarna stöder Vårdförbundet. Men trots TCO:s fyndiga stödkampanj är opinionen snabbrörlig och definitivt ingenting att luta sig mot om konflikten tickar iväg.

Vårdförbundet behöver sätta in alla resurser man har för att kyla av denna hetta som råder i leden för att förbundet ska kunna baxa ett nytt avtal i hamn och samtidigt kunna behålla heder och jobb. Man ska komma ihåg att ledningen sade ja till det andra och senaste medlarbudet men tvingades backa efter att avtalet möts av sputt och spe av en tvärilsk kongress.

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Med risk för att uppfattas som att svära i kyrkan sällar jag mig till den lilla skara som ställer sig på arbetsgivarens sida i den pågående vårdkonflikten mellan Sveriges kommuner och landsting, SKL, och Vårdförbundet.

Medlarna i förhandlingarna har lagt fram två bud till parterna. Både SKL och ledningen för Vårdförbundet sade ja till det senaste medlarbudet. Budet innebar bland annat löneökningar på 4 procent i år och 2,5 procent nästa år. Lägsta lönen skulle höjas till att bli 21 100 kronor i månaden från och med den 1 augusti nästa år.

Sjuksköterskorna är väl värda denna höjning – och mer därtill. Men löneökningarna måste ske i takt med vad samhällsekonomin och samhällspsykologin klarar av.

Sedan industriavtalets tillkomst har Vårdförbundets medlemmar fått mer än genomsnittet – och det är de väl värda. Men takten för hur snabbt dessa ökningar sker får inte vara för stor i förhållande till andra grupper i samhället. Då riskeras hela den svenska lönebildningen. Det vet Vårdförbundet.

Förbundet borde i stället värna om de ökningar medlemmarna har fått – och erbjudits i denna avtalsrörelse. Risken är annars uppenbar att deras allt för hetsiga kompensationskrav slår tillbaka på dem själva genom att opinionen vänds mot dem.

Jag menar att SKL skulle kunna vinna opinionens öra genom att kommunicera vad det är Vårdförbundet har sagt nej till. Det lyckas inte arbetsgivaren som det är nu.

Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

I slutprojektet Södertälje kommun äntrar arbetsgruppen nu en ny fas. Nu handlar det att omvandla Project Think till något verkligt och visa hur vi ska marknadsföra Project Think. PR – publika relationer i icke-köpta kanaler – blir avgörande i arbetet. För mig handlar det nu om att ta fram en pr-plan och hitta de rätta – och kreativa – kanalerna för att nå slutmålgruppen.

Det handlar också om hur själva Project Think ska byggas upp dramaturgiskt. Var ska fokus i kommunikationen ligga och när ska kommunikationen skifta och hur. Lars Palms genomenkla modeller i Kommunikationsplanering hjälper till att sortera tankarna.

Har du några spontana tips på kanaler och dramaturgiska grepp?

P.S Såg förresten att bisonblog lagt ut webfilm från förmiddagen av Disruptive Media i onsdags. Värt att titta på.