Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Med risk för att uppfattas som att svära i kyrkan sällar jag mig till den lilla skara som ställer sig på arbetsgivarens sida i den pågående vårdkonflikten mellan Sveriges kommuner och landsting, SKL, och Vårdförbundet.

Medlarna i förhandlingarna har lagt fram två bud till parterna. Både SKL och ledningen för Vårdförbundet sade ja till det senaste medlarbudet. Budet innebar bland annat löneökningar på 4 procent i år och 2,5 procent nästa år. Lägsta lönen skulle höjas till att bli 21 100 kronor i månaden från och med den 1 augusti nästa år.

Sjuksköterskorna är väl värda denna höjning – och mer därtill. Men löneökningarna måste ske i takt med vad samhällsekonomin och samhällspsykologin klarar av.

Sedan industriavtalets tillkomst har Vårdförbundets medlemmar fått mer än genomsnittet – och det är de väl värda. Men takten för hur snabbt dessa ökningar sker får inte vara för stor i förhållande till andra grupper i samhället. Då riskeras hela den svenska lönebildningen. Det vet Vårdförbundet.

Förbundet borde i stället värna om de ökningar medlemmarna har fått – och erbjudits i denna avtalsrörelse. Risken är annars uppenbar att deras allt för hetsiga kompensationskrav slår tillbaka på dem själva genom att opinionen vänds mot dem.

Jag menar att SKL skulle kunna vinna opinionens öra genom att kommunicera vad det är Vårdförbundet har sagt nej till. Det lyckas inte arbetsgivaren som det är nu.