Jag har flyttat till http://sagamo.wordpress.com

Igår bröt konflikten ut mellan Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Jag ställde mig då tveksam till att Vårdförbundet valt att lösa ut en konflikt. I dag ställer sig flera förbund avvaktande till Vårdförbundets agerande, visar en rundringning som TT gjort och SR Ekot refererar. Som jag ser det är Vårdförbundet – likt Kommunal 2003 – som förlorar på en lång konflikt.

Kampviljan hos Vårdförbundets medlemmar är stark, mycket stark, för stark, för att den ska vara bra för förbundets ledning. Redan nu börjar det dofta svekdebatt i spåren av de avtal som parterna slutligen ska underteckna. Oavsett hur bra förhandlare förbundet har liknar förhandlingen ett kamikazeuppdrag.

Trycket från medlemmarna på löneökningar på 15 procent under en tvåårsperiod – vilket ska jämföras med de 10,2 procent industriarbetarna fick under en treårsperiod – är enormt. I dag överlämnades en namninsamling till regeringen med 30 000 namn där var tionde sköterska hotar att säga upp sig om man inte får igenom sina krav.

Visserligen visar TV4 Nyheternas opinionsundersökning att hela 73 procent av svenskarna stöder Vårdförbundet. Men trots TCO:s fyndiga stödkampanj är opinionen snabbrörlig och definitivt ingenting att luta sig mot om konflikten tickar iväg.

Vårdförbundet behöver sätta in alla resurser man har för att kyla av denna hetta som råder i leden för att förbundet ska kunna baxa ett nytt avtal i hamn och samtidigt kunna behålla heder och jobb. Man ska komma ihåg att ledningen sade ja till det andra och senaste medlarbudet men tvingades backa efter att avtalet möts av sputt och spe av en tvärilsk kongress.