Det är sannerligen inte en lätt uppgift att hålla sig uppdaterad med vilka som är ministrar i Sverige. Efter att försvarsminister Mikael Odenberg kastat in hjälmen är han den tredje minister på mindre än ett år som lämnar sin post. Samtliga som avsagts sig sitt uppdrag är moderater. Vår klistermärksminister Sven Otto Littorin bör följa Odenberg ut genom dörren.

I början av oktober förra året satte den moderata handelsministern Maria Borelius ett svårslaget rekord i kategorin; kortast tid som minister. Efter cirka en vecka på posten blev hon den första att lämna Fredrik Reinfeldts nya regering, efter avslöjanden om avancerad skatteplanering, oanmälda aktieaffärer och svart städhjälp. Från avbytarbänken kallades Sten Tolgfors in.

Bara tio dagar senare valde kulturminister Cecilia Stegö Chilò att avgå. Avslöjandet om att hon inte betalat sin tv-licens under 16 års tid, och att hon anlitat svartbetald hemhjälp, fick henne att kasta in handduken. Återigen vändes blicken mot avbytarbänken. Denna gång kallades Lena Adelsohn Liljeroth in.

Nu blir Fredrik Reinfeldt av med sin tredje minister. Mikael Odenberg lämnar i protest mot minskade försvarsanslag med sammanlagt fem miljarder kronor. När nu avbytarbänken börjar glesas ut får den tidigare inhopparen Sten Tolgfors även axla rollen som försvarsminister.

Rimligen bör Sven Otto Littorin lyssna till det breda missnöje som riktas mot honom som minister och lämna in sina persedlar.

Littorin är bland annat ansvarig för försämringen, fördyrningen och försvårningen av a-kassan. Drygt en kvartsmiljon löntagare skrev på namnlistor mot den försämrade a-kassan. Ministern vägrade att lyssnade till de våldsamma protester som riktades mot honom även från myndigheter och fackliga organisationer som endast gavs nio dagar i remisstid, mot normalt 90 dagar. Kritiken nådde sin kulmen den 27 december då regeringen KU-anmäldes.

– Normalt sett skulle en sådan här stor förändring i ett försäkringssystem ha föranlett en remisstid på tre månader och en utredning, konstaterade då Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Littorin har även en rad andra försämringar på sitt samvete, inte minst nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och de kraftiga åtstramningarna av Arbetsmiljöverket. 

Under våren hamnade Littorin ånyo i blåsvädret sedan han skyltat med en minst sagt tveksam studiemerit i form av en MBA, Master of Business Administration. Efter vissa sviktande minnesbilder tvingades ministern att krypa till korset och stryka utbildningen från meritlistan.

 

Nyligen lanserade Littorin en klistermärkskampanj riktad till arbetsplatser med god arbetsmiljö. Förslaget kan inte betraktas som annat än ett hån mot löntagarna sedan anslagen till forskningen om en bättre arbetsmiljö skurits ned med 350 miljoner kronor.

 

Littorin är en belastning för den borgerliga regeringen. Men eftersom karln bevisligen har ett svikande minne lär han inte släppa taget om stolen förrän någon tar ett rejält tag i nackskinnet.

Läs även:

Forskningspengar går till klistermärken och frimärken

Du är pisam Littorin

I relation till vad en man tjänar har en kvinnas lön ökat från 93,2 procent till 93,4 procent mellan 2005 och 2006. Det visar färsk statistik från Medlingsinstitutet. I pengar betyder det att en man tjänar 4 300 kronor mer i månaden. Med nuvarande takt tar det 33 år innan män och kvinnor har jämställda löner. Vi snackar år 2040, alltså i samma veva som jag blir ålderspensionär. Samtidigt visar siffror från JämO att företag visar minst sagt stora brister i sina lönekartläggningar.

 

I 13 år har jämställdhetslagen krävt att arbetsgivare kartlägger de anställdas löner en gång om året, för att upptäcka och rätta till eventuell könsdiskriminering. 2001 skärptes och förtyd­ligades lagen. Förra året drog Jämo igång sin granskning av 380 av Sveriges största arbetsgivare.

JämO:s arbete har varit en minst sagt utdragen process. En tredjedel av dem som granskades kände sig tvungna att begära uppskov direkt. ­Efter ett år har drygt tre fjärde­delar fått sina kartläggningar godkända, men bara 8 procent klarade sig på första försöket.

 

Utifrån JämO:s mäkta besvär är det inte förvånande att Medlingsinstitutets siffror inte visade något revolutionerande vad det gäller relationen mellan män och kvinnors löner.

 

Medlingsinstitutets siffror visar att inom de branscher där lönespridningen är som störst är också löneskillnaderna mellan könen mest omfattande. Det ger sig uttryck i en löneskillnad på hela 7 300 kronor i månaden för tjänstemän. En kvinna tjänar i genomsnitt 25 800 kronor medan motsvarande summa för en man är 33 100 kronor.

 

Stor lönespridning och stora skillnader mellan könen visar sig mest inom sektorer där förhållandevis få är med i facket och inom sektorer där många kvinnor arbetar.

 

Att arbetsgivarna inte är värst intresserade av att utjämna löneskillnaderna bevisar inte minst JämO:s granskning. Ointresset bekräftas också av att ett av de krav som arbetsgivarna drev hårt i årets avtalsrörelse var just ökad lönespridning.

 

Den borgerliga regeringens politik, i form av slopad avdragsrätt för fack- och a-kasseavgiften och kraftigt höjd avgift till a-kassan, leder till ett strömavhopp från facket. Det gör att fackets styrka har minskat och kampen för en utjämning mellan könen förlorar i kraft.

 

Trots att det känns som en evighet innan jag kan titulera mig ålderspensionär, känns det som att orättvisa löneskillnader mellan könen fortfarande kommer att vara aktivt på arbetsmarknaden när jag stämplar ut för sista gången. Tragiskt.

Facket ska inte få ta till stridsåtgärder för att få till ett kollektivavtal på en arbetsplats där ingen är med i facket. Det ansåg ombuden på centerstämman i Kalmar. Facket själva har en avgörande roll om centern ska kunna övertyga övriga borgerliga partier i regeringen om en förändring. Nu handlar det för facket om att spela bollen rätt.

 

I fredags antog centern sitt nya jobbprogram En modern svensk modell. Det drygt 40-sidiga dokumentet innehåller ur ett fackligt perspektiv en rad kontroversiella skrivningar.

 

När tv-nyheterna på fredagskvällen rapporterade om jobbprogrammet visades bilder från fackets blockad av salladsbaren Wild n´fresh i Göteborg i slutet av förra året. Det var ingen tillfällighet. Konflikten är till stor del det som ligger bakom centerns beslut.

 

Att beslutet medför att garantin för att företag konkurrerar på likvärdiga villkor upphävs, nämndes inte under nyhetsinslagen. Inte heller att följden kan bli att mindre arbetsgivare utövar påtryckningar mot anställda att inte gå med i facket.

 

På en rak fråga från IF Metalls ordförande Stefan Löfven skriver statsminister Fredrik Reinfeldt i ett svar i förra veckan att:

”En övergång till en ordning där regeringen dikterar villkoren för facklig konflikträtt och löneutveckling är inte önskvärd. Därför finns det inte heller idag några planer från regeringens sida att via lagstiftning ändra på vad som nu gäller på dessa punkter på den svenska arbetsmarknaden.”

 

I dag har kollektivavtalet en stark ställning hos svenska folket. Men ponera att facket genomför fler stridsåtgärder och framställs som den store David som använder ”maffiametoder”, precis som i fallet med salladsbaren. Det kommer att påverka svenska folkets inställning till facket, till fackets möjligheter och till kollektivavtalet.

 

Reinfeldt kan då i skydd av fackets egna misslyckanden inta en ny hållning:

”Vi har den senaste tiden sett en rad fall som bekräftar att facken inte klarar av att hantera den konflikträtt som dagens lagstiftning tillåter.”

 

Snart tillträder Jan Björklund som ny ledare för folkpartiet – en person känd för sina hårda nypor och som ideologiskt sett antagligen inte har något emot att stödja Reinfeldt i en omsvängning i denna fråga.

 

Kristdemokraternas Göran Hägglund är i dag inte helt främmande för en förändrad lagstiftning.

Facken sitter då i en rävsax. Antingen att med kniven mot strupen inleda förhandlingar med Svenskt Näringsliv, att tvingas se på när lagen förändras eller helt enkelt sluta försöka teckna kollektivavtal med arbetsgivare som inledningsvis tvekar.

 

Förbunden inom LO har beslutat att gå tuffare fram mot arbetsgivare som vägrar teckna kollektivavtal. Rimligen behöver LO:s förbund tänka igenom en gemensam strategi för hur man ska förklara sitt arbete för företagare och allmänheten.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har skurit ned anslagen till forskningen om arbetsmiljön med 350 miljoner kronor, konstaterar 14 professorer kritiskt på dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Det motsvarar en tredjedel av landets samlade forskning, slår de fast och undrar samtidigt om inte regeringens arbetslinje behöver något stöd i vetenskapen.

Svaret är kort och gott: Nej. Littorin ska i stället använda pengarna till något mycket mer värdefullt för arbetsmiljön än forskningen, nämligen att täcka tryck- och distributionskostnaderna för hans kommande smiley-kampanj.

Läs också:

Du är pinsam Littorin

Alla ekonomiska siffror pekar åt rätt håll för Sverige. Det konstaterar Ekonomistyrningsverket, EVS, som ånyo skruvar upp sina prognoser. Verket räknar nu med att staten gör ett överskott på drygt 90 miljarder kronor i år. Så sent som i juni beräknades pluset till 69 miljarder kronor. Sverige går som tåget – ändå stiger långtidsarbetslösheten.

 

Aldrig i modern tid har staten haft så stora överskott i finanserna som nu. Det skriver EVS i sin prognos. Verket räknar med att statens budgetöverskott summerar till 330 miljarder kronor 2007 – 2010.

I sin prognos kalkylerar verket med att statsskulden minskar kraftigt under perioden, från 37 procent i år till under 25 procent i slutet av 2010. Så låg har den inte varit sedan slutet av 1970-talet. 

Yvonne Gustafsson på EVS säger:

– Om skuldkvoten sjunker ned mot 25 procent så är det anmärkningsvärt.

 

Ekonomistyrningsverkets prognos befäster bilden av att svensk ekonomi ångar på för fullt. Färsk statistik från Handelns utredningsinstitut visar att detaljhandeln steg med 8,3 procent i juli jämfört med förra året. Andra prognoser pekar på att Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, växer med drygt 3,5 procent i år och 3 procent nästa år.

Men trots alla positiva ekonomiska rapporter så stiger långtidsarbetslösheten i Sverige. Sedan årsskiftet har antalet personer som varit arbetslösa under en längre period ökat med 7 000 personer. I dag klassas 55 000 människor som långtidsarbetslösa.

 

Det kan inte vara något annat än ett resultat av politisk oförmåga. En regering kan aldrig få bättre förutsättningar att hjälpa människor till jobb – bort från utanförskapet. Men den nuvarande politiken har misslyckats.

Det sägs att alla kan vara ledare i framgång, men få i motgång. Det finns all anledning att se över detta uttryck.

Eller för att uttrycka sig koncist: Finn fem fel; Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Lars Leijonborg, Göran Hägglund och stigande långtidsarbetslöshet under brinnande högkonjunktur.

 

I går beslutade centerstämman på rekommendation från centerledaren Maud Olofsson att arbeta för att försämra fackets möjligheter att garantera anställda rimliga villkor och företag konkurrens på lika villkor. Påhejad av partiledaren beslutade stämman också om så kallade ungdomsavtal och en uppluckring av turordningsreglerna. Maud Olofsson uppfyller numera rollen som Sveriges järnlady fullt ut.

 

Det spelade ingen roll att LO utanför stämmolokalen delade ut flygblad till ombuden och uppmanade dem att försvara den svenska modellen. Maud Olofsson hade ombudens medvetande lindat runt sitt finger.

 

Centern är numera för att fackliga stridsåtgärder endast ska kunna sättas in mot företag där ingen tillhör facket. Beslutet kommer, om det blir verklighet, att sätta press på löntagare som finns på småföretag och som är med i facket att lämna förbundet för att få behålla jobbet.

 

Centerns är för så kallade frivilliga provanställningar i upp till två år för ungdomar. Beslutet tvingar ungdomar att gå med på ökad otrygghet om de vill ha jobb. Begreppet ”frivilligt” är i detta sammanhang helt absurt. Vem vill självmant ha en otrygg anställning? Man kan dessutom fråga sig av behovet av det. I dag har cirka 20 procent av alla löntagare en otrygg anställning.

 

Dessutom vill centern numera att de undantag från turordningsreglerna i samband med uppsägning som i dag endast gäller småföretag, ska gälla alla företag oavsett storlek. Det innebär att en person utan motiv eller förhandling kan bli uppsagd. En av de grupper som främst drabbas av en sån lagförändring är föräldralediga mammor.

 

Det blåser en isande kall vind från Kalmar ut över svensk arbetsmarknad. Vinden för med sig brittiska dofter av kol, 1970-tal och Margret Thatcher. Men i stället för den brittiska järnladyn framträder en svensk kronprinsessa.

 

Fredagen den 31 augusti 2007 är dagen då centerledaren Maud Olofsson visade svenska folket att hon på allvar gör anspråk på titeln som Sveriges järnlady.