Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vill göra a-kassan obligatorisk för alla. I senaste numret av LO-tidningens skriver han på debattsidan att han tycker att det är en gåta att sossarna inte gjort a-kassan till ett obligatorium tidigare. Svaret är enkelt Littorin. Det stavas Den svenska modellen.

Moderaterna och inte minst Sven Otto Littorin kämpar hårt med att framställa sig som kollektivavtalsvurmare och löntagarvänner. Det har till och med gått så långt att Ann-Sofie Dahl, docent i statsvetenskap, på lördagens debattsida i Svenska Dagbladet nu varnar moderaterna för att ha gjort för stor omsvängning av sin politik.

Hon skriver bland annat:

I fråga efter fråga har partiledningen intagit positioner som för dem känns helt främmande, och som ofta gått tvärs emot de moderata värderingarna.

Hon nämner bland annat arbetsrätten som ett område där partiet, enligt henne, ska ha bytt riktning.

För att uttrycka sig måttfullt skulle jag vilja påstå att det endast är politiska blindstyren som inte ser att facken har tappat över 100 000 medlemmar sedan årsskiftet och att a-kassorna sammanlagt förlorat över 320 000 medlemmar och att detta är resultatet av politiskt högst medvetna beslut.

Som om detta inte vore nog har regeringen med moderaterna i spetsen, avskaffat förmögenhetsskatten, slopat fastighetsskatten och nu senast sänkt ersättningen i sjukförsäkringen.

För närvarande håller Sven Otto Littorins manskap på att tota ihop ett nytt regelverk som innebär att a-kassan ska bli obligatorisk för alla löntagare.

Hur kommer det sig att ett parti som verkar få allergiska utslag av centralisering och hela tiden säger sig sträva efter individens frihet vill tvinga in alla i a-kassan genom ett obligatorium?

Det kan knappast bero på omtanke och ett stort rött hjärta som dunkar innanför kostymen. Det handlar snarare om att avlöva facket på den styrka som kopplingen mellan fack och a-kassa innebär. I de länder där ett obligatorium införts har anslutningen till facket sjunkit drastiskt.

För arbetsmarknadsministern handlar det om att undergräva den svenska modell som bygger på två parter som förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden. Förutom en svagare motpart blir fackföreningsrörelsen en mer lättviktig politisk röst.

Detta blir frukten av klassisk moderat politik. Ann-Sofie Dahl och alla andra oroliga blå själar kan med andra ord lugna sig. Moderaterna är de samma som i alla tider. Det nya med de nya moderaterna är argumenteringen.