I går beslutade centerstämman på rekommendation från centerledaren Maud Olofsson att arbeta för att försämra fackets möjligheter att garantera anställda rimliga villkor och företag konkurrens på lika villkor. Påhejad av partiledaren beslutade stämman också om så kallade ungdomsavtal och en uppluckring av turordningsreglerna. Maud Olofsson uppfyller numera rollen som Sveriges järnlady fullt ut.

Det spelade ingen roll att LO utanför stämmolokalen delade ut flygblad till ombuden och uppmanade dem att försvara den svenska modellen. Maud Olofsson hade ombudens medvetande lindat runt sitt finger.

Centern är numera för att fackliga stridsåtgärder endast ska kunna sättas in mot företag där ingen tillhör facket. Beslutet kommer, om det blir verklighet, att sätta press på löntagare som finns på småföretag och som är med i facket att lämna förbundet för att få behålla jobbet.

Centerns är för så kallade frivilliga provanställningar i upp till två år för ungdomar. Beslutet tvingar ungdomar att gå med på ökad otrygghet om de vill ha jobb. Begreppet ”frivilligt” är i detta sammanhang helt absurt. Vem vill självmant ha en otrygg anställning? Man kan dessutom fråga sig av behovet av det. I dag har cirka 20 procent av alla löntagare en otrygg anställning.

Dessutom vill centern numera att de undantag från turordningsreglerna i samband med uppsägning som i dag endast gäller småföretag, ska gälla alla företag oavsett storlek. Det innebär att en person utan motiv eller förhandling kan bli uppsagd. En av de grupper som främst drabbas av en sån lagförändring är föräldralediga mammor.

Det blåser en isande kall vind från Kalmar ut över svensk arbetsmarknad. Vinden för med sig brittiska dofter av kol, 1970-tal och Margret Thatcher. Men i stället för den brittiska järnladyn framträder en svensk kronprinsessa.

Fredagen den 31 augusti 2007 är dagen då centerledaren Maud Olofsson visade svenska folket att hon på allvar gör anspråk på titeln som Sveriges järnlady.