I slutet av förra året hamnade salladsbaren Wild´n fresh i Göteborg i rampljuset. Ägaren vägrade teckna kollektivavtal och salladsbaren sattes i blockad. Maffiametoder och oproportionellt, var kommentarer som förekom i debatten.

Det behövs proportionalitet kring stridsåtgärder. Allt annat skadar den svenska modellen. Ett tungt ansvar vilar på fackförbunden inom LO.

LO:s förbund bedriver sedan några år tillbaka ett mer aktivt arbete för att få företag att teckna kollektivavtal. Det är bra. Kollektivavtalet utgör löntagarnas grundbult på arbetets marknad. Avtalet garanterar alla rimliga löne- och anställningsvillkor.

De försämringar den borgerliga regeringen har genomfört i a-kassan har dessutom ökat kollektivavtalets betydelse.

Svenskt Näringsliv försöker, ivrigt påhejade av framför allt centern, övertyga allmänheten att facken har på tok för mycket makt. Arbetsgivareorganisationen har presterat en flod av rapporter, seminarier, debattartiklar och till och med en speciell hemsida. Allt säger mer eller mindre samma sak: Fackens åtgärder ska stå i proportion med de skador de som åsamkas företagaren.

Bekymret för Svenskt Näringsliv är att de ännu inte på ett övertygande sätt lyckats tala om hur proportionen ska utmätas. För näringsministern och centerledaren Maud Olofsson spelar det ingen roll. Sveriges järnlady är i dag arbetsgivareorganisationens trognaste bundsförvant i vår nuvarande arbetarregering.

Centern höll nyligen Rikstämma i Kalmar. Där röstade ombuden bland annat för att partiet ska verka för att förbjuda fackföreningar att vidta stridsåtgärder mot företag där ingen är med i facket.

Blockaden mot salladsbaren slutade med att ägaren sålde verksamheten. Den bild av facket som fastnade på allmänhetens näthinna efter blockaden var inte till fackets fördel. Centerstämmans beslut är i allra högsta grad inspirerat av det som hände vid Wild´n fresh.

En blockad är harmlös bortsett den massmediala uppmärksamheten den kan skapa. Några fackliga representanter står utanför arbetsplatsen och uppmanar passerande att inte ha med företaget att göra tills ett avtal är tecknat. Mer än så är det inte.

Men betydelsen är stor – även för en anställd på SKF. Om en arbetsgivare tillåts konkurrera utan kollektivavtal finns det inga skäl varför inte konkurrenten ska få göra det. Accepteras det att företag konkurrera utan avtal i en bransch vänds ögonen snart mot nästa näringsgren.

Facket har bland annat inte lyckats förklara för allmänheten vad en blockad innebär. Det gör att förtroendet för facket riskerar att minska och attityden till kollektivavtalen äventyras.

Förbunden behöver fundera igenom hur man ska möta småföretagare i deras verklighet. För att slippa uppfattas som någon som talar i egensak kanske facket behöver alliera sig med någon. Rimligen behöver LO:s förbund tänka igenom en gemensam strategi för hur man ska förklara sitt arbete för företagare och allmänheten.

Allt för att kunna trygga löntagare rimliga arbetsvillkor, försvara den svenska modellen och för att allmänhetens bild av stridsåtgärder ska stå i proportion till de skador som de faktiskt åsamkar företaget.

Denna krönika publiceras i senaste numret av Gryning, en facktidning för medlemmar på SKF RK i Göteborg.