Återigen har ett borgerligt parti haft stämma. Återigen har konflikten vid salladsbaren Wild´n Fresh i Göteborg i slutet av förra året debatterats. Vid folkpartiets landsmöte gjorde den nyvalde ledaren Jan Björklund ett smart drag när han tillsatte en utredningsgrupp.

 

Att salladsbaren var på tapeten när folkpartiet hade landsmöte fick ingen att höja på ögonbrynen. Från flera ombud kom krav, liknande det som centerstämman nyligen antog, att fackens möjligheter att ta till stridsåtgärder ska begränsas.

 

Björklund gjorde ett, för honom och partiet, listigt drag när han lyfte frågan till en arbetsgrupp.

 

På så sätt kan han stilla de förespråkare inom partiet som vill förändra lagen. På samma gång ökar den politiska pressen på facken som får en kniv mot strupen. Visserligen är kniven förhållandevis slö men frågan lever trots allt vidare på detta sätt.

 

Samtidigt utåt sett mot väljare har ingenting hänt. Björklund kan fortsätta säga att han är en kollektivavtalskramare vilket är helt i linje med svenska befolkningens åsikter.

 

Men låt säga att facken genomför fler stridsåtgärder och framställs som den store David som använder ”maffiametoder”, precis som i fallet med salladsbaren. Det kommer att påverka folkets inställning till facket, till fackets möjligheter och till kollektivavtalet.

 

Folkpartiledaren kan då med stöd av arbetsgruppen agera snabbt samtidigt som förslaget internt framstår som genuint förankrat. Även inför väljarna är arbetsgruppen ett trovärdighetens trumfkort då den bevisar att folkpartiet har utrett frågan noggrant.

 

Den slöa kniv som Jan Björklund håller i sin vänstra hand mot fackens strupe kan han då snabbt byta ut mot ett sylvasst stickvapen som han drar fram med sin högra hand.

 

Fackens misslyckanden vid salladsbaren i Göteborg kommer att förfölja dem under en lång tid framöver.

Antalet konflikter på arbetsmarknaden ligger i dag på en historisk låg nivå. Samtidigt har en förskjutning skett i motiven till konflikt. Traditionella orsaker som löner och villkor avtar medan rätten till kollektivavtal allt oftare står i centrum. Det har också påverkat valet av konfliktvapen. Strejker och lockouter avtar medan blockader ökar i omfattning. Det visar en den genomgång som Henrik Lindberg, forskare vid Ratio.

 

I senaste numret av tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv presenteras Lindberg studie av konfliktmönstren på svensk arbetsmarknad. Studien visar att över huvud taget få omfattas av ett kollektivavtal är i dag den vanligaste konfliktorsaken på arbetsmarknaden.

 

Henrik Lindberg konstaterar sex förbund står för en majoritet av de strider som rör rätten att teckna kollektivavtal. Det är Elektrikerförbundet, Målareförbundet, Transport, Byggnads, SAC och Hamnarbetareförbundet.

 

Av de 282 konflikter står dessa förbund för 188 konflikter mellan åren 1993 – 2005 som är de åren som studien omfattar.

Under 2006, det vill säga året efter studiens avslut, löste 18 av 98 varsel om stridsåtgärder ut i konflikter som handlade om tecknandet av kollektivavtal. Sympatiåtgärderna genomfördes i 4 fall.

Transport varslade mest med 21 gånger, följt av Hotell- och restaurang med 20 varsel och Byggnads med 17.

I sin studie tar Lindberg också upp några teorier om varför konflikterna i stort sjunker. En vanligt använd förklaring är globaliseringen, konstaterar Lindberg.

 

Teorin är att hotet om att jobben ska flytta utomlands minskar de anställdas benägenhet att till konflikt. Men hypotesen behöver modifieras, menar Lindberg.

 

Han pekar också på att det parallellt skett en nedmontering av de centraliserade förhandlingarna till förmån för förbundsvisa uppgörelser.

 

Det ökar risken för konflikter, inte minst sympatiåtgärder, konstaterar Lindberg.