Det är sannerligen inte en lätt uppgift att hålla sig uppdaterad med vilka som är ministrar i Sverige. Efter att försvarsminister Mikael Odenberg kastat in hjälmen är han den tredje minister på mindre än ett år som lämnar sin post. Samtliga som avsagts sig sitt uppdrag är moderater. Vår klistermärksminister Sven Otto Littorin bör följa Odenberg ut genom dörren.

I början av oktober förra året satte den moderata handelsministern Maria Borelius ett svårslaget rekord i kategorin; kortast tid som minister. Efter cirka en vecka på posten blev hon den första att lämna Fredrik Reinfeldts nya regering, efter avslöjanden om avancerad skatteplanering, oanmälda aktieaffärer och svart städhjälp. Från avbytarbänken kallades Sten Tolgfors in.

Bara tio dagar senare valde kulturminister Cecilia Stegö Chilò att avgå. Avslöjandet om att hon inte betalat sin tv-licens under 16 års tid, och att hon anlitat svartbetald hemhjälp, fick henne att kasta in handduken. Återigen vändes blicken mot avbytarbänken. Denna gång kallades Lena Adelsohn Liljeroth in.

Nu blir Fredrik Reinfeldt av med sin tredje minister. Mikael Odenberg lämnar i protest mot minskade försvarsanslag med sammanlagt fem miljarder kronor. När nu avbytarbänken börjar glesas ut får den tidigare inhopparen Sten Tolgfors även axla rollen som försvarsminister.

Rimligen bör Sven Otto Littorin lyssna till det breda missnöje som riktas mot honom som minister och lämna in sina persedlar.

Littorin är bland annat ansvarig för försämringen, fördyrningen och försvårningen av a-kassan. Drygt en kvartsmiljon löntagare skrev på namnlistor mot den försämrade a-kassan. Ministern vägrade att lyssnade till de våldsamma protester som riktades mot honom även från myndigheter och fackliga organisationer som endast gavs nio dagar i remisstid, mot normalt 90 dagar. Kritiken nådde sin kulmen den 27 december då regeringen KU-anmäldes.

– Normalt sett skulle en sådan här stor förändring i ett försäkringssystem ha föranlett en remisstid på tre månader och en utredning, konstaterade då Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Littorin har även en rad andra försämringar på sitt samvete, inte minst nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och de kraftiga åtstramningarna av Arbetsmiljöverket. 

Under våren hamnade Littorin ånyo i blåsvädret sedan han skyltat med en minst sagt tveksam studiemerit i form av en MBA, Master of Business Administration. Efter vissa sviktande minnesbilder tvingades ministern att krypa till korset och stryka utbildningen från meritlistan.

Nyligen lanserade Littorin en klistermärkskampanj riktad till arbetsplatser med god arbetsmiljö. Förslaget kan inte betraktas som annat än ett hån mot löntagarna sedan anslagen till forskningen om en bättre arbetsmiljö skurits ned med 350 miljoner kronor.

Littorin är en belastning för den borgerliga regeringen. Men eftersom karln bevisligen har ett svikande minne lär han inte släppa taget om stolen förrän någon tar ett rejält tag i nackskinnet.

Läs även:

Forskningspengar går till klistermärken och frimärken

Du är pisam Littorin

I relation till vad en man tjänar har en kvinnas lön ökat från 93,2 procent till 93,4 procent mellan 2005 och 2006. Det visar färsk statistik från Medlingsinstitutet. I pengar betyder det att en man tjänar 4 300 kronor mer i månaden. Med nuvarande takt tar det 33 år innan män och kvinnor har jämställda löner. Vi snackar år 2040, alltså i samma veva som jag blir ålderspensionär. Samtidigt visar siffror från JämO att företag visar minst sagt stora brister i sina lönekartläggningar.

I 13 år har jämställdhetslagen krävt att arbetsgivare kartlägger de anställdas löner en gång om året, för att upptäcka och rätta till eventuell könsdiskriminering. 2001 skärptes och förtyd­ligades lagen. Förra året drog Jämo igång sin granskning av 380 av Sveriges största arbetsgivare.

JämO:s arbete har varit en minst sagt utdragen process. En tredjedel av dem som granskades kände sig tvungna att begära uppskov direkt. ­Efter ett år har drygt tre fjärde­delar fått sina kartläggningar godkända, men bara 8 procent klarade sig på första försöket.

Utifrån JämO:s mäkta besvär är det inte förvånande att Medlingsinstitutets siffror inte visade något revolutionerande vad det gäller relationen mellan män och kvinnors löner.

Medlingsinstitutets siffror visar att inom de branscher där lönespridningen är som störst är också löneskillnaderna mellan könen mest omfattande. Det ger sig uttryck i en löneskillnad på hela 7 300 kronor i månaden för tjänstemän. En kvinna tjänar i genomsnitt 25 800 kronor medan motsvarande summa för en man är 33 100 kronor.

Stor lönespridning och stora skillnader mellan könen visar sig mest inom sektorer där förhållandevis få är med i facket och inom sektorer där många kvinnor arbetar.

Att arbetsgivarna inte är värst intresserade av att utjämna löneskillnaderna bevisar inte minst JämO:s granskning. Ointresset bekräftas också av att ett av de krav som arbetsgivarna drev hårt i årets avtalsrörelse var just ökad lönespridning.

Den borgerliga regeringens politik, i form av slopad avdragsrätt för fack- och a-kasseavgiften och kraftigt höjd avgift till a-kassan, leder till ett strömavhopp från facket. Det gör att fackets styrka har minskat och kampen för en utjämning mellan könen förlorar i kraft.

Trots att det känns som en evighet innan jag kan titulera mig ålderspensionär, känns det som att orättvisa löneskillnader mellan könen fortfarande kommer att vara aktivt på arbetsmarknaden när jag stämplar ut för sista gången. Tragiskt.