I valrörelsen för ett år sedan framställde sig högern som kollektivavtalsvurmare. ”Vi älskar Sverige och kollektivavtal” hette det. Och det heter det fortfarande i delar av regeringen. Men den politik som nu förs är lika tydlig i sitt språk som Stureplanscentern är i sina uttalanden. Det visar snarare på ett förakt mot den svenska modellen och att fack och kollektivavtalet är en varböld som snarast bör oskadliggöras.

I veckan kom Arbetslöshetskassornas samorganisation som visar att drygt 320 000 löntagare har lämnat a-kassan. I fredags kom Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen med färsk statistik som visar att antalet personer som får sin ersättning från a-kassan ifrågasatt har ökat med 53 procent första halvåret jämfört med föregående år.

Trots att alla försämringar i a-kassan nu utgör en diger lista fortsätter regeringen att dra åt snaran. Om någon vecka, den 1 oktober, samordnas arbetslöshetsersättningen med aktivitetsstödet, vilket innebär att en arbetssökande även under pågående aktivitet förbrukar sina ersättningsdagar.

Den borgerliga regeringens ideologiska syfte med alla försämringar är att tvinga löntagarna att själva förstöra sin svenska modell samtidigt som regeringen själv ”älskar Sverige och starka fackförbund”.

Vid årsskiftet slopades det förhöjda taket i a-kassan under de 100 första dagarna. I praktiken innebar det att ersättningen sänktes från 730 kronor per dag till 680 kronor per dag. Bara denna försämring drabbade 186 800 personer, enligt siffror från riksdagens utredningstjänst.

Samtidigt slopades möjligheten att få arbetslöshetsersättning under ferieuppehåll i studier, arbetsvillkoret skärptes och modellen för hur ersättningen ska räknas ut försämrades. Avdragsrätten för avgiften till facket och a-kassan slopades samtidigt som avgiften till a-kassan höjdes rejält.

I början av mars sänktes ersättningen och från och med den 2 juli kan en arbetssökande tvingas söka jobb varhelst i landet och inom vilket yrke som helst. Samtidigt slopades möjligheten till förlängning av ersättningsperioden och aktivitetsgarantin ersattes av en jobb- och utvecklingsgaranti med 65 procent i ersättning.

Alla försämringar har gjort att a-kassan i dag är en svindyr produkt som ger köparen ganska lite för pengarna. Flera fack inför nu inkomstförsäkring. Livs var först ut den 1 april. Den 1 oktober följs de av Seko, Handels och Transport. Den 1 januari 2008 omfattas även Kommunals medlemmar av en inkomstförsäkring.

Trots det lever facken i dag en tuff tillvaro. Siffror visar att förbunden inom LO har tappat cirka 80 000 medlemmar sedan årsskiftet. Något liknande kan inte återfinnas i svensk arbetsmarknadshistoria.

Trots den långa listan på försämringar är Stureplanscentern inte nöjd. De vill inskränka fackens möjlighet till stridsåtgärder, stryka hela förtroendemannalagen ur lagboken och mer eller mindre trasa sönder lagen om anställningsskydd helt och hållet.

Om du tidigare sagt att fack och politik inte har något med varandra att göra borde du ha fått dig en tankeställare. Eller kanske du nöjer dig med att höra ”Vi älskar Sverige och kollektivavtal”.