Regeringen tänker från och med årsskiftet öka antalet karensdagar i a-kassan från fem dagar till sju. Dessutom stoppar regeringen utbetalningen till deltidsarbetslösa efter 75 ersättningsdagar. Ett förslag som drabbar 55 000 arbetslösa, varav 43 000 är kvinnor.

 

Från årsskiftet begränsar regeringen det maximala antalet dagar som det går att få ersättning vid deltidarbetslöshet till 75 ersättningsdagar. Det betyder att för en arbetslös på halvtid försvinner ersättningen efter 150 dagar.

 

Regeringens motivering, enligt Svenska Dagbladet, är att det ska löna sig mer att arbeta och att många ”riskerar att fastna i långvarig deltidsarbetslöshet”.

– Även om man skulle vilja jobba mer erbjuds inga heltidsjobb, säger Anders Bergström, ordförande för Kommunals a-kassa som har 18 000 deltidsarbetslösa medlemmar.

 

Förslaget att införa ytterligare två karensdagar vid arbetslöshet kan vid en första anblick te sig ganska harmlös. Men för den som tjänar över 18 699 kronor och blir arbetslös betyder det 1 360 kronor mindre i ekonomiskt stöd från försäkringen.

 

Lägg därtill det förhöjda taket för de 100 första dagarna i arbetslöshet som försvann vid årsskiftet, som i praktiken innebar en sänkning från 730 kronor per dag ner till 680 kronor per dag. Sammanlagt gör dessa båda förslag att en löntagare som blir arbetslös i dag kvitterar ut närmare 6 500 kronor mindre de första 100 dagarna. Det är mycket pengar.

 

Då är ändå inte någon hänsyn tagen till den förändrade beräkningsmodellen som också trädde i kraft i början av året. Med effekterna av denna modell blir beloppet än högre.

 

Sammantaget skickar dessa åtstramningar ett tydligt budskap till dem som har ett heltidsarbete i dag. Var glad över att du har ett jobb och säg inte emot din arbetsgivare. Du kan också fundera på om hur mycket dina villkor som finns i kollektivavtalet är värda, kanske går det att tumma lite.

 

Den medvetet förda politiken har i år också fått 320 000 löntagare att lämna arbetslöshetsförsäkringen och 100 000 löntagare att gå ur facket. Långtidsarbetslösheten har mitt under brinnande högkonjunktur ökat med 7 000 personer under året. I dag är närmare 55 000 personer långtidsarbetslösa.

 

Regeringen utger sig för att värna om kollektivavtalet, den svenska modellen med starka fackföreningar och säger sig också ha ambitionen att minska utanförskapet. Det luktar unket från Rosenbad.

– Arbetsgivarna skulle faktiskt kunna hävda att vissa fackliga konflikter strider mot huvudavtalet. Men jag tänker inte ge några exempel. Det får arbetsgivarna själva komma på. Men det kan vara dags att vi ser över huvudavtalet.

Det säger LO:s förste vice ordförande Erland Olausson till Kommunalarbetaren.

 

LO är öppna för att se över huvudavtalet, det så kallade Saltsjöbadsavtalet från 1938. I flera debattartiklar har LO:s Wanja Lundby-Wedin den senaste tiden försökt locka Svenskt Näringslivs Urban Bäckström till förhandlingsbordet.

LO kan tänka sig att diskutera varseltider, medlare och när en opartisk ordförande ska kallas in, uppger Erland Olauson till Kommunalarbetaren. Men att begränsa strejkrätten är det inte tal om. 

Svenskt Näringsliv å sin sida kräver lagstiftning om begränsning av strejkrätten. De får stöd av centern. Folkpartiet vill också se över arbetsmarknadslagstiftningen.

Hittills har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och moderaterna inte visat något större intresse av att förändra konflikträtten. Antagligen mycket tack vare den djupa förankring som konflikträtten har hos den svenska befolkningen. Även om denna fick sig en allvarlig törn i samband med blockaden av salladsbaren i Göteborg i slutet av förra året.

 

LO:s avsikt är att få igång förhandlingar som förhoppningsvis kan leda till ett ökat lugn på arbetsmarknaden och stävja den politiska press som facken i dag upplever ifrån flera av de borgerliga partierna.

 

Men Urban Bäckström spelar svår att nå. Och visst har han sina randiga och rutiga skäl. Efter en misslyckad avtalsrörelse är motviljan att sätta sig i nya förhandlingar så tätt inpå stor. Dessutom kan den som bidar sin tid få ett bättre förhandlingsläge.

Att LO väljer att öppna för förhandlingar är bra men inte nog. Det krävs också en motoffensiv mot näringslivet opinionsbildning. Av denna har vi ännu inte sett röken.

I slutet av förra året hamnade salladsbaren Wild´n fresh i Göteborg i rampljuset. Ägaren vägrade teckna kollektivavtal och salladsbaren sattes i blockad. Maffiametoder och oproportionellt, var kommentarer som förekom i debatten.

Det behövs proportionalitet kring stridsåtgärder. Allt annat skadar den svenska modellen. Ett tungt ansvar vilar på fackförbunden inom LO.

 

LO:s förbund bedriver sedan några år tillbaka ett mer aktivt arbete för att få företag att teckna kollektivavtal. Det är bra. Kollektivavtalet utgör löntagarnas grundbult på arbetets marknad. Avtalet garanterar alla rimliga löne- och anställningsvillkor.

 

De försämringar den borgerliga regeringen har genomfört i a-kassan har dessutom ökat kollektivavtalets betydelse.

 

Svenskt Näringsliv försöker, ivrigt påhejade av framför allt centern, övertyga allmänheten att facken har på tok för mycket makt. Arbetsgivareorganisationen har presterat en flod av rapporter, seminarier, debattartiklar och till och med en speciell hemsida. Allt säger mer eller mindre samma sak: Fackens åtgärder ska stå i proportion med de skador de som åsamkas företagaren.

 

Bekymret för Svenskt Näringsliv är att de ännu inte på ett övertygande sätt lyckats tala om hur proportionen ska utmätas. För näringsministern och centerledaren Maud Olofsson spelar det ingen roll. Sveriges järnlady är i dag arbetsgivareorganisationens trognaste bundsförvant i vår nuvarande arbetarregering.

 

Centern höll nyligen Rikstämma i Kalmar. Där röstade ombuden bland annat för att partiet ska verka för att förbjuda fackföreningar att vidta stridsåtgärder mot företag där ingen är med i facket.

 

Blockaden mot salladsbaren slutade med att ägaren sålde verksamheten. Den bild av facket som fastnade på allmänhetens näthinna efter blockaden var inte till fackets fördel. Centerstämmans beslut är i allra högsta grad inspirerat av det som hände vid Wild´n fresh.

 

En blockad är harmlös bortsett den massmediala uppmärksamheten den kan skapa. Några fackliga representanter står utanför arbetsplatsen och uppmanar passerande att inte ha med företaget att göra tills ett avtal är tecknat. Mer än så är det inte.

 

Men betydelsen är stor – även för en anställd på SKF. Om en arbetsgivare tillåts konkurrera utan kollektivavtal finns det inga skäl varför inte konkurrenten ska få göra det. Accepteras det att företag konkurrera utan avtal i en bransch vänds ögonen snart mot nästa näringsgren.

 

Facket har bland annat inte lyckats förklara för allmänheten vad en blockad innebär. Det gör att förtroendet för facket riskerar att minska och attityden till kollektivavtalen äventyras.

 

Förbunden behöver fundera igenom hur man ska möta småföretagare i deras verklighet. För att slippa uppfattas som någon som talar i egensak kanske facket behöver alliera sig med någon. Rimligen behöver LO:s förbund tänka igenom en gemensam strategi för hur man ska förklara sitt arbete för företagare och allmänheten.

 

Allt för att kunna trygga löntagare rimliga arbetsvillkor, försvara den svenska modellen och för att allmänhetens bild av stridsåtgärder ska stå i proportion till de skador som de faktiskt åsamkar företaget.

Denna krönika publiceras i senaste numret av Gryning, en facktidning för medlemmar på SKF RK i Göteborg.

  

Regeringen vill införa sekretess kring inkomstgarantier för statsråd och statliga chefer. Frågan som nu är ute på remiss får skarp kritik i ett utlåtande från Journalistförbundet.

Hittills har statsminister Fredrik Reinfeldt och hans ministrar inte låtit sig påverkas värst mycket av folket eller av olika instanser när de gett uttryck för sina åsikter i olika frågor. Namnlistor, demonstrationer och remissvar har för det mesta viftats undan som en störande fluga. Vi minns protesterna mot försämringarna i a-kassan i slutet av förra året då drygt 250 000 personer skrev på LO:s namninsamling.

Så jag undrar om Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén får gehör för sina högst relevanta synpunkter.

– Allmänheten har rätt att få insyn i hur allmänna medel förvaltas. Det blir kontraproduktivt när politiker och andra beslutsfattare vill hemlighålla sina egna villkor. De borde för sin egen skull avstå från att mörka sina förmåner eftersom sekretess ökar ryktesspridningen och på sikt politikerföraktet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt brukar beskriva sig själv som ”en lyssnande politiker”. Av det har vi inte sett mycket det gångna året vilket också avspeglas inte minst i Sifo:s senaste opinionsundersökning. I dag är sossarna som ensamt parti större än regeringspartierna tillsammans. Kanske har denne lyssnande politiker åkt på en rejäl vaxpropp och måhända använder han solglasögon när öppnar lönekuvertet i hopp om att kunna mörka sin inkomst.

 

För ett år sedan hade hela 90 procent av småföretagarna förväntningar på att företagsklimatet skulle bli bättre med den nya regeringen. I dag upplever 66 procent att det är oförändrat eller till och med att företagsklimatet försämrats av den nya regeringen. Det visar en undersökning som Företagarförbundet nyligen presenterade.

Förbundets webbenkät besvarades av drygt 1 600 småföretagare. En del av de som svarat skräder inte med orden:

 ”Den enda förändring vi märkt är att vi blivit av med hälften av företagsstödet. Jag vill summera känslan i ”mycket snack och ingen verkstad”! Känslan med den nya regeringen är att sakerna stannar på powerpointstadiet och aldrig får effekt.”

”Vi hade tidigare en viss skatterabatt, men den har regeringen tagit bort. Det har alltså blivit högre skatt med den nya regeringen!!!” 

Företagarförbundet konstaterar att högerregeringen presterar sämst i de frågor som småföretagare tycker är viktigast. Lägst betyg får regeringen i de frågor som rör arbetsgivar­avgiften och regelförenklingar.

Nu vill småföretagarna ha tillbaka den gamla politiken.

– Regeringen borde ha behållit 5 procent rabatt på arbetsgivaravgiften för företag med en total lönesumma på upp till 740 000 kronor, säger Camilla Littorin i en intervju med Svenska Dagbladet.

Camilla Littorin är förbundssekretare i Företagarförbundet och syster till arbetsmarknadsminister Sven Otto.

Man kan tänka sig att det diskuteras en hel del och att det antagligen smäller i dörrarna när Littorins samlas för söndagsmiddag.

Camilla och småföretagarna vill alltså ha tillbaka den tidigare förda politiken. De är långt ifrån ensamma. I en Sifo-undersökning publicerad i dag i Svenska Dagbladet får socialdemokraterna som ensamt parti ett större stöd bland väljarna än vad högerregeringens samtliga partier får tillsammans.

Men vad hjälper det. I morgon är vare sig arbetsgivaravgiften sänkt eller regeringen utbytt.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vill göra a-kassan obligatorisk för alla. I senaste numret av LO-tidningens skriver han på debattsidan att han tycker att det är en gåta att sossarna inte gjort a-kassan till ett obligatorium tidigare. Svaret är enkelt Littorin. Det stavas Den svenska modellen.

 

Moderaterna och inte minst Sven Otto Littorin kämpar hårt med att framställa sig som kollektivavtalsvurmare och löntagarvänner. Det har till och med gått så långt att Ann-Sofie Dahl, docent i statsvetenskap, på lördagens debattsida i Svenska Dagbladet nu varnar moderaterna för att ha gjort för stor omsvängning av sin politik.

 

Hon skriver bland annat:

I fråga efter fråga har partiledningen intagit positioner som för dem känns helt främmande, och som ofta gått tvärs emot de moderata värderingarna.

 

Hon nämner bland annat arbetsrätten som ett område där partiet, enligt henne, ska ha bytt riktning.

 

För att uttrycka sig måttfullt skulle jag vilja påstå att det endast är politiska blindstyren som inte ser att facken har tappat över 100 000 medlemmar sedan årsskiftet och att a-kassorna sammanlagt förlorat över 320 000 medlemmar och att detta är resultatet av politiskt högst medvetna beslut.

 

Som om detta inte vore nog har regeringen med moderaterna i spetsen, avskaffat förmögenhetsskatten, slopat fastighetsskatten och nu senast sänkt ersättningen i sjukförsäkringen.

 

För närvarande håller Sven Otto Littorins manskap på att tota ihop ett nytt regelverk som innebär att a-kassan ska bli obligatorisk för alla löntagare.

 

Hur kommer det sig att ett parti som verkar få allergiska utslag av centralisering och hela tiden säger sig sträva efter individens frihet vill tvinga in alla i a-kassan genom ett obligatorium?

 

Det kan knappast bero på omtanke och ett stort rött hjärta som dunkar innanför kostymen. Det handlar snarare om att avlöva facket på den styrka som kopplingen mellan fack och a-kassa innebär. I de länder där ett obligatorium införts har anslutningen till facket sjunkit drastiskt.

 

För arbetsmarknadsministern handlar det om att undergräva den svenska modell som bygger på två parter som förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden. Förutom en svagare motpart blir fackföreningsrörelsen en mer lättviktig politisk röst.

 

Detta blir frukten av klassisk moderat politik. Ann-Sofie Dahl och alla andra oroliga blå själar kan med andra ord lugna sig. Moderaterna är de samma som i alla tider. Det nya med de nya moderaterna är argumenteringen.

Sent i går kväll kontakta statminister Fredrik Reinfeldt mig och frågade om jag kan hjälpa till att utforma en jobbannons åt honom och regeringen. Jag tackade ja och har nu skrivit ihop ett utkast men jag vet inte om jag är lite för tuff i kriterierna. Jag behöver dina synpunkter så fort som möjligt. Tack på förhand!

Regeringen söker minister

Moderata samlingspartiet innehar tillsammans med centern, folkpartiet och kristdemokraterna sedan cirka ett år tillbaka regeringspositionen i Sverige.

 

Nu söker vi dig som har moderata värderingar och som kan tänka dig att bli minister i vår regering.

  

Dina främsta arbetsuppgifter:

I dagsläget oklart beroende på vem som hoppar av härnäst. I nuläget ligger dock jobbet som handelsminister nära till hands. Vår nuvarande, och tredje handelsminister inom loppet av ett år, försöker att slå nytt rekord i kortast tid på posten.

 

Vi söker kandidater med följande profil:

• Du ska ha betalt din tv-licens till Radiotjänst i Kiruna.
• Du ska ha anmält alla dina aktieaffärer enligt gällande lagstiftning.
• Du ska aldrig ha anlitat svart arbetskraft.
• Du ska inte ha hållit på med olovlig byggnation, det vill säga svartbygge.
• Du ska inte ha pysslat med avancerad skatteplanering.
• I övrigt ställs inga specifika krav.

 

Skicka din ansökan till Regeringen senast den 1 oktober. Märk talongen ”En udda moderat”.

Och så var det dags för ytterligare en försämring i socialförsäkringssystemet. Från och med den 1 januari nästa år sänker regeringen sjukpenningen för alla. För dem som är sjukskrivna längre än ett år blir det ännu tuffare.

 

Svensken lägger 118,1 miljoner timmar per vecka på jobbet. Det är en ökning med 5 procent jämfört med samma period förra året. Det visar alldeles färsk statistik från Statistiska centralbyrån, SCB.

 

För någon vecka sedan skickade samma statistikbyrå ut ett pressmeddelande med rubriken All-time-high i antalet sysselsatta.

 

Detta verkar ha gått statsminister Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson spårlöst förbi. När Sveriges Radios Eko frågar Reinfeldt om varför regeringen nu sänker ersättningen svarar han:

– Skillnaden mellan att jobba och att inte jobba kommer att växa, det är den politik vi för. Drivkraften för arbete har varit otydlig.

 

Otydlig? Där tappade han mig.

 

Om det nu är så otydligt att statsministern anser sig tvingad att göra en ändring i socialförsäkringen, hur kommer det sig då att vi svenskar spenderar närmare 120 miljoner timmar i veckan på jobbet? Varför sjukskriver vi oss inte istället?

 

Bäste statsminister, du underskattar moralen hos det svenska folket. Vi behöver inte drivkraftas till jobbet – vi går dit ändå.

 

Den borgerliga regeringen för något som det närmaste kan klassas som en spanking-politik, som drabbar de värst utsatta. Inte nog med att de mitt under brinnande högkonjunktur ökat antalet långtidsarbetslösa och dessutom sänkt deras ersättning. Nu ger de sig på de sjuka och svaga i samhället.

 

LO:s vice ordförande Erland Olausson säger i en kommentar:

– Förslaget riktar sig mer mot den sjukskrivnes plånbok än på att rusta denne för ett jobb på arbetsmarknaden. Det ställs höga krav på de sjukskrivna - de ska bli friska snabbt, rehabilitera sig själva och på egen hand hitta ett nytt arbete om de inte har hälsa nog att gå tillbaka till arbetet som de blev sjukskrivna från.

 

Sveriges Radio har räknat på vad regerings förslag innebär och kommit fram till att den som har en lön på 25 000 kronor i månaden, får omkring 300 kronor mindre när han eller hon är sjuk. Efter ett år får den som fortfarande är sjukskriven en sänkning från 80 till 75 procent av inkomsten. För samma person blir det 1 400 kronor mindre att leva på.