Tvärsäkra påståenden om komplicerade samband och dåligt underbyggda analyser. Denna kritik framförde TCO i går i ett brev till Konjunkturinstitutet, KI. I går erkände KI att LO haft rätt i sin kritik om felaktiga beräkningar om löneutvecklingen.

 

LO har tidigare kritiserat Konjunkturinstitutet för att deras bedömning av löneutvecklingen under den nuvarande treåriga avtalsperioden ligger 0,5 procentenheter för högt. I sin lönerapport kom KI fram till att lönen under avtalsperioden i genomsnitt ökar med 4,6 procent per år.

 

KI medger nu att LO har rätt i sin kritik men hävdar samtidigt att felaktigheten inte har någon betydelse.

– Konjunkturinstitutet är inte seriöst när de påstår att felräkningarna inte har någon betydelse för löneprognosen, säger Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare i en kommentar till LO-tidningen i går.

 

Samma dag adresserade TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik ett kritiskt brev till KI:s generaldirektör Mats Dillén.

 

Mörtvik ifrågasätter bland annat institutets beräkningar av hur sysselsättningen påverkas av förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. KI hävdar att 70 000 av de närmare 220 000 jobb som spås växa fram beror på regeringens politik.

 

Men antagandet bygger på forskning som inte är tillförlitlig, som är flera decennier gammal och som är gjord på länder med andra arbetsmarknadsmodeller, poängterar Mörtvik.

 

Han vill också se tydligare redovisade analyser av som ligger till grund för KI:s slutsatser om a-kasseförändringarna.

 

Roger Mörtvik undrar också vilken forskning som stöder KI:s slutsatser om att de differentierade avgifterna till a-kassan leder till löneflexibilitet mellan branscher.

– Vår granskning av KI:s rapporter ger dock inget bra svar på frågan om vilka antaganden de utgått från. Analysen verkar därför väldigt skakig, säger Roger Mörtvik till TCO-tidningen.

”Har facket som opinionsbildare blivit sämre, är facket ointressant, har media blivit mer högerinriktad eller är det något annat?” I sin senaste krönika ifrågasätter Seko:s förbundsordförande Janne Rudén fackets förmåga att bilda opinion.  

I sin självrannsakan konstaterar han: ”Efter a-kassemanifestationerna har det varit tyst i media från fackligt håll om man bortser från avtalsrörelsen, i synnerhet de interna konflikterna inom LO om de så kallade jämställdhetspotterna. Men i den politiska debatten har fackföreningsrörelsen, främst LO och dess förbund, ofta lyst med sin frånvaro.”

 

Janne Rudén anser att det finns flera förklaringar. Bland annat pekar han på att det är intressantare för media att lyfta interna stridigheter än meningsskiljaktigheter mellan facket och en högerregering som är mer förutsägbar.

I sin slutsats kommer han också fram till följande: ”Jag menar med detta inte att vi blivit sämre. När vi går igenom statistiken så visar det sig att vi, alltså SEKO, synts och hörts i medierna mer än ett genomsnittsår även under 2007. Skillnaden är kanske att fackets genomslagskraft inte längre är densamma, det är inte vi som sätter agendan.”

Här trycker Janne Rudén på en central punkt. Att få genomslag i media har blivit svårare i takt med ett större mediebrus. Därför är vikten av planerad kommunikation viktigare i dag än tidigare, som kan illustreras med Harold Lasswells modell för masskommunikation; vem säger vad genom vilken kanal till vem med vilken effekt?

Frågan är varför facket ska sätta agendan, vad är målet? Genomslaget i sig kan knappast vara målet. Den interna konflikten om jämställdhetspotten har gett genomslag men kanske inte med det önskade resultatet.

Lönerna ökar mest inom handeln, hotell- och restauranger. Det visar statistisk som Medlingsinstitutet, MI, presenterade i måndags. Senaste månaden ökade lönerna med i genomsnitt 1 procentenhet mer än hela arbetsmarknaden inom privat sektor.

 

Siffrorna från MI visar att löneökningen inom handel- och restaurangsektorn legat konstant över genomsnittet hela året. Störst var skillnaden i juli då branschen ökade sina löner med 4,3 procent medan den privata sektorn generellt fick nöja sig med 3 procent.

 

Sämst har lönerna ökat inom vård och utbildning inom den privata sektorn, visar MI:s siffror. Här ökade lönerna som jämförelse med 0,1 procent i juli.

 

Den nu inom LO så utskällda industrisektorn sticker inte alls ut i statistiken, snarare tvärtom. Industrin prickar i princip genomsnittet på decimalen varje kalendermånad.

Företag lägger allt mer pengar på pr. Enligt branschorganisationen Precis ökade pr-branschens intäkter med 25 procent under 2006. Pr har flera fördelar jämfört med marknadsföring i köpta kanaler i form av annonsering. Trovärdighet och pengar är två faktorer. DN:s artikel om Glocalnets kundtjänst på Facebook som jag skriver om i inlägget nedan är rimligen ett tydligt exempel på bra pr-arbete.

Man kan anta att DN har uppvaktats av en pr-byrå, vild gissning Gullers Grupp, eller av företaget själva om nyheten. DN är avsändare för artikeln och därmed också garanten att det som skrivs går att lita på. Läsaren förutsätter att journalisten har gjort en källkritisk granskning innan artikeln skrevs och gick till tryck. Det ökar trovärdigheten för innehållet. 

Om läsaren hade fått samma information via en köpt kanal – en annons – i tidningen hade det rimligen inte fått samma effekt på oss som läsare.

Men frågan är om den källkritiska granskningen är gjord. Läser du artikeln noga är den okritisk i sin utformning och känns nästan som en produktinformation, det vill säga en annons – fast till priset av lite pr-arbete.

Mer om pr-branschens tillväxt

Enligt Precis väntas tillväxten för innevarande år inom pr-branschen bli omkring 14 procent. Nästa år, 2008, växer byråintäkten med ytterligare 13 procent enligt en enkät till medlemsföretagen i november. 

Precis medlemsföretag svarar för ca 85 procent av den svenska PR-konsultbranschens intäkter som totalt uppskattas uppgå till cirka 1,3 miljarder kronor.

När konsumenterna gaddade sig samman på Facebook för att hjälpa varandra att framföra klagomål Glocalnet svarade företaget med att öppna en fast kundtjänst på communityn. Fyra anställda läser inlägg på Facebook och bloggar. Där företaget diskuteras bemöter de inläggen.

– Det är helt klart värt det. Vi tar inte ifrån folk deras åsikter men försöker rätta till problem, säger Stina Reutercrona, chef för Facebookgruppen på Glocalnet till DN. 

I förra veckan skrev jag Nätet ger konsumenten ökad makt. Glocalnet är ett tydligt exempel på ett företag som insett att makten över det egna varumärket till viss del har flyttats över till konsumenten på nätet. Det gäller att förhålla sig utifrån de nya förutsättningar som den nya tekniken medför och inte stoppa huvudet i sanden.

– Det har lagts fler lager på löken. Den som inte hänger med på internet gör sig själv en otjänst, säger Fredrik Runsjö, informationsrådgivare på Gullers Grupp till DN.

Han menar att den som tidigare haft koll på vad som sägs i medierna behöver vidga sitt synfält. Företag och organisationer som ser internet som en möjlighet kan ha koll på vad som skrivs och själva agera proaktivt. Det blir som en alternativ marknadsföringskanal.

Gullers Grupp märker av ett ökat intresse bland företag i frågan.

– Trenden är stor nyfikenhet, fortsatt försiktighet och en vad-fan-gör-vi-attityd. Många i företagsvärlden sitter ännu i den senare fasen, säger Fredrik Runsjö till DN.

I juni drabbades Vattenfall av två incidenter vid kärnkraftverken i Brunsbüttel och Krümmel i Tyskland. Kärnkraftverken snabbstoppades och alla nödvändiga åtgärder vidtogs. Ingen av händelserna gav utslag på riskmätaren men full effekt på krismätaren.

– Allt hanterades korrekt och rapporterades självfallet till myndigheterna, men mot allmänhet och media fanns ingen öppenhet därför blev vår kris som den blev. Vårt sätt att kommunicera skapade krisen, säger Knut Leman, kommunikationsdirektör på Vattenfall i Informatörsföreningens nyhetsbrev nr 7 2007.

 

Det intressanta med fallet, som inte är unikt, är att det tydligt visar kommunikationens betydelse, vikten av att förstå mottagarens villkor och att den upplevda och den faktiska verkligheten kan vara två vitt skilda saker.

 

Peter Malmsten, medieanalytiker på omvärlds- och medieanalysföretaget Cision, skriver i sin bok Mediebilden i verkligheten (Liber 2002) om de två olika verkligheterna. Han skriver bland annat om slutsatser som medieforskaren Lennart Weibull vid Göteborgs universitet kommit fram till.

 

”Det gamla talesättet att om inte kartan och verkligheten överensstämmer så är det verkligheten som gäller, stämmer inte när det gäller medier. Kartan, den bild av verkligheten som medierna tecknar, är ofta starkare i människors medvetande än den objektiva sanningen, som få har sett. Som en konsekvens av det måste också företag och organisationer vara medvetna om att det är viktigt att agera både mot verkligheten och kartan, alltså medierna. Det kan vara så att det största problemet blir att hantera medierna, inte konsekvenserna av det ursprungliga problemet.” (sid. 11)

 

När Vattenfall förstod att kartan visade något helt annat än verkligheten var den mediala krisen redan ett faktum. Den eskalerade i samband med att Tysklands förbundskansler Angela Merkel mer eller mindre tvingades ut i rampljuset för att ge kommentarer.

 

Vattenfall har efter händelsen visat på handlingskraft. Kommunikationschefen och chefen för kärnkraften har fått gå. Likaså vd för Vattenfall Europé. Ett speciellt krisrum inrättades vid huvudkontoret i Berlin där ledningen fortfarande träffas varje morgon för att utvärdera och bedöma opinionsläget och aktuella händelser, skriver Informatörsföreningens nyhetsbrev.

 

I september inleddes en stor annonskampanj med syftet att öppna för dialog med allmänheten, via möten, internet och telefon.

 

Allt detta på grund av en kris som inte ens gav något utslag på riskmätaren.

A-kassor får inte anlita företag för att driva in skulder från sina medlemmar. Det slår inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, fast.

– Vi kommer nu själva att få sköta de uppgifter som inkassoföretagen gör i dag. Någon hos oss kommer bland annat att få ta ställning till i vilka fall det är någon mening med att skicka ett krav till Kronofogdemyndigheten, säger Christina Sundborg, chef för SKTF:s a-kassa till förbundets medlemstidning. 

Att driva in pengar från medlemmar som inte har betalat sin avgift till a-kassan är en myndighetsutövning. Därmed ska a-kassorna vara sina egna indrivare. Det anser IAF.

Det var i samband med att avgiften till a-kassan höjdes kraftigt vid årsskiftet som frågan aktualiserades. Många trodde att det gick att gå ur a-kassan bara genom att låta bli att betala. Så är dock inte fallet. Den som vill gå ur ska skicka in en särskild blankett.

I september hade över 70 000 personer ännu inte betalat avgiften för januari, uppger Dagens Arbete.

Industrins a-kassa varnar för höjd avgift.

– Det kommer att innebära att våra andra medlemmar får betala, säger IF Metalls A-kasseföreståndare Åke Ljunggren till Dagens Arbete.

En kostnadsberäkning som Arbetslöshetskassornas samorganisation presenterade tidigare i höstas visar på ökade kostnader och växande administration på grund av den höjda a-kasseavgiften. Deras beräkningar landade på ofantliga 234 miljoner kronor.

Erland Olausson, LO:s avtalssekreterare, till Svenska Dagbladet angående den tuffa debatten mellan LO-förbunden om lönebildningen som förs inför öppen ridå:

– Vi är inte något slags storföretag där man kommenderar varandra, utan en levande folkrörelse och då krävs det en levande debatt.