Starkt anställningsskydd ökar stressen och ohälsan på jobbet. Det hävdar Svenskt Näringsliv i en ny rapport. De menar att upp mot 100 000 vantrivs på grund av lagen om anställningsskydd, las. Folk stannar kvar för att de är rädda om sin plats i turordningen.

Las kan knappast beskyllas för att vara för trygg. Vill en arbetsgivare säga upp personal är las inget hinder, så länge det finns saklig grund eller personliga skäl. Krisen under 1990-talet då cirka 500 000 löntagare sades upp från sina arbetsplatser är ett tydligt bevis på att lagen ger arbetsgivaren stor flexibilitet. Att beskylla lagen för att vara för trygg är sak samma som att påstå att svängdörrarna till saloonen är ett hinder för bartendern att avvisa besökare.

Det är snarare så att las och tryggheten behöver stärkas. Det är i dag för stor skillnad mellan tillsvidareanställda å ena sidan och visstidsanställda och arbetslösa å andra sidan, vilket gör att de med trygga anställningar klamrar sig fast.

Samtidigt visar statistik från Statistiska centralbyrån, SCB, att antalet visstidsanställningar i det närmaste har fördubblats de senaste 20 åren.

Facken har haft flera krav på ökad trygghet. Handels driver krav om rätt till heltid. IF Metall vill se en förstärkning av återanställningsrätten. I dag kan en arbetsgivare säga upp personal ena dagen och hyra in personal som utför samma arbete nästa dag.

Det finns två rimliga sätt att komma tillrätta med de inlåsningseffekter som Svenskt Näringsliv lyfter fram, anser jag. Det ena receptet är att stärka tryggheten för de som i dag har otrygga anställningar och det andra är att förbättra villkoren i a-kassan.

Båda förslagen syftar till att minska klyftorna mellan otrygghet och trygghet på arbetsmarknaden och gör det mindre ofarligt att byta jobb.

Minskar klyftor gör förvisso även slopade turordningsregler. Men det är att dra klockan baklänges och ökar den samlade otryggheten. Det är inget som löntagare och svensk arbetsmarknad är i behov av.

IF Metalls a-kassa tänker JO-anmäla sig själva och tar därmed strid mot det beslut som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, kom med tidigare i veckan. Beslutet innebär att a-kassan inte får använda sig av inkassoföretag för at driva in medlemsavgifter.

Tidigare har ett vanligt sätt att lämna a-kassan varit att helt enkelt att strunta i att betala avgiften under tre månader och därmed straffa ut sig. Men efter att regeringen bestämt att pengarna för utträdesmånaderna också ska betalas in till staten hamnar a-kassan i kläm. Rimligen är detta ingen nyhet för regeringen utan ett väl övervägt beslut.

Med dagens regler framstår A-kassan som girigt när de tvingas att jaga människor som inte vill vara med. Men A-kassan har inte så mycket att välja på. Att vältra över kostnaderna på resterande medlemmar är det som återstår och det känns inte som ett rättvist alternativ.

Att jaga människor som inte betalar är dessutom kostsamt och kräver dessutom speciell kunskap. Därför har a-kassorna valt att använda sig av inkassoföretag. En dörr som alltså IAF stängde tidigare i veckan.

Indrivningsfrågan är en principiellt viktig fråga. Därför är det bra att IF Metall väljer att ta strid och anmäla sig själva. Redan nu behöver a-kassan och förbundet fundera igenom hur man ska agera den dag då JO säger att IAF tolkat regelverket rätt. Då handlar det snabbt och tydligt vältra över ansvaret på regeringen.

Läs också:

Förbjudet för a-kassor att använda sig av inkassoföretag