Nyligen gjorde LO-tidningen en nedslående sammanställning som visar att cirka 170 000 löntagare har lämnat sitt fackförbund i år. Håller trenden i sig året ut lär medlemstappet landa kring 200 000 löntagare sett till hela året. Facken står nu inför strategiska vägväl för hur man ska hantera de sjunkande medlemstalen.

Under julhelgen har jag läst ”Optimal marknadskommunikation” av Micael Dahlén och Fredrik Lange och ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions”, en doktorsavhandling av Sif:s förbundsekonom Hans Björkman. Den sistnämnda är direkt intressant ur ett fackligt strategiskt och kommunikativt perspektiv.

Björkman konstaterar att facket i västliga ekonomier står inför enorma utmaningar. Åldrande befolkningar resulterar i minskande medlemstal. De som lämnar arbetsmarknaden ersätts av färre men bättre utbildade nykomlingar.

Det är en överlevnadsfråga för facket att kunna attrahera dessa unga, välutbildade personer, slår Hans Björkman fast och skriver vidare: ”Fackliga strategier måste därför anpassas efter intressen och behov hos dessa presumtiva medlemmar.”

Som titeln slår an anser Björkman att det är viktigt att lyssna på medlemmar och presumtiva medlemmar för att kunna utveckla, för målgruppen, attraktiva tjänster och för att kunna kommunicera på mottagarens villkor.

Björkman använder ett marknadsperspektiv i sin strategiska modell. Han pekar också på olika överväganden som den fackliga organisationen behöver göra, bland annat var man ska koncentrerar sina insatser för att rekrytera medlemmar; över hela ”marknaden” på en gång eller inom väldefinierade ”segment”. Han skriver bland annat:

”Då nya marknader uppstår (exempelvis att nya branscher växer), tar det ofta lång tid att bygga upp en stor marknadsandel. Detta arbete kräver en uthållig strategi och ett tydligt ledarskap över en lång följd av år. En väg att hantera detta kan vara att inrikta sig på väldefinierade mindre segment av den nya marknaden istället för att söka uppnå önskat medlemsantal genom en allmän breddning av organisationens rekryteringsområde.”

(Sid. 136)

För att anpassa Björkmans resonemang från 2005 till de villkor facket lever i idag handlar det snarare om att välja ut vilka ”segment” som är strategiskt viktiga för facket att inte förlora. Indelningar som enligt min mening kan vara intressanta att göra är:

• Strategiska företag

Företag där det är strategiskt viktigt att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

• Strategisk demografisk grupp

Exempelvis den åldersgrupp där det är strategiskt viktigast att behålla (eller stärka) en hög organisationsgrad, enligt den fackliga organisationen.

• Strategisk psykografisk målgrupp

En målgrupp som rent mental befinner sig i samma position och som den fackliga organisationen anser som speciellt viktig att behålla/övertyga.

För att kunna göra denna indelning behöver en noggrann analys göras av den egna organisationen, konsumenterna och av ”marknaden” (där bland annat de politiska besluten återfinns). När väl detta strategiska grundarbete är gjort kan en ”optimerad marknadskommunikation” byggas upp.