”Har facket som opinionsbildare blivit sämre, är facket ointressant, har media blivit mer högerinriktad eller är det något annat?” I sin senaste krönika ifrågasätter Seko:s förbundsordförande Janne Rudén fackets förmåga att bilda opinion.  

I sin självrannsakan konstaterar han: ”Efter a-kassemanifestationerna har det varit tyst i media från fackligt håll om man bortser från avtalsrörelsen, i synnerhet de interna konflikterna inom LO om de så kallade jämställdhetspotterna. Men i den politiska debatten har fackföreningsrörelsen, främst LO och dess förbund, ofta lyst med sin frånvaro.”

Janne Rudén anser att det finns flera förklaringar. Bland annat pekar han på att det är intressantare för media att lyfta interna stridigheter än meningsskiljaktigheter mellan facket och en högerregering som är mer förutsägbar.

I sin slutsats kommer han också fram till följande: ”Jag menar med detta inte att vi blivit sämre. När vi går igenom statistiken så visar det sig att vi, alltså SEKO, synts och hörts i medierna mer än ett genomsnittsår även under 2007. Skillnaden är kanske att fackets genomslagskraft inte längre är densamma, det är inte vi som sätter agendan.”

Här trycker Janne Rudén på en central punkt. Att få genomslag i media har blivit svårare i takt med ett större mediebrus. Därför är vikten av planerad kommunikation viktigare i dag än tidigare, som kan illustreras med Harold Lasswells modell för masskommunikation; vem säger vad genom vilken kanal till vem med vilken effekt?

Frågan är varför facket ska sätta agendan, vad är målet? Genomslaget i sig kan knappast vara målet. Den interna konflikten om jämställdhetspotten har gett genomslag men kanske inte med det önskade resultatet.

Lönerna ökar mest inom handeln, hotell- och restauranger. Det visar statistisk som Medlingsinstitutet, MI, presenterade i måndags. Senaste månaden ökade lönerna med i genomsnitt 1 procentenhet mer än hela arbetsmarknaden inom privat sektor.

Siffrorna från MI visar att löneökningen inom handel- och restaurangsektorn legat konstant över genomsnittet hela året. Störst var skillnaden i juli då branschen ökade sina löner med 4,3 procent medan den privata sektorn generellt fick nöja sig med 3 procent.

Sämst har lönerna ökat inom vård och utbildning inom den privata sektorn, visar MI:s siffror. Här ökade lönerna som jämförelse med 0,1 procent i juli.

Den nu inom LO så utskällda industrisektorn sticker inte alls ut i statistiken, snarare tvärtom. Industrin prickar i princip genomsnittet på decimalen varje kalendermånad.