Rädslan för arbetslöshet och för att drabbas av oförutsedda utgifter är betydligt mindre bland svenskarna än hos medborgarna i 20 andra länder. Detta trots att svensken är ungefär lika sårbar för privatekonomiska smällar.

– Jag tror att många har kvar tron på att folkhemmet ska ta hand om oss om det blir kris, säger Gunilla Nyström, privatekonom på SEB till DN.

 

Så gott som dagligen kommer rapporter som visar att svensken är allt mer villigt att sätta sprätt på pengar – även pengar som inte existerar, det vill säga på kredit. Närmare var femte svensk som handlar på kredit säger sig ha haft problem med att reda ut avbetalningar.

 

En tredjedel av svenskarna inte klarar av att behålla sin nuvarande levnadsstandard i mer än tre månader om de skulle bli arbetslösa eller sjuka, visar ny internationell studie gjord av Gallup på uppdrag av låneskyddsföretaget Cardiff.

 

Detta sker samtidigt som drygt 1 000 personer per dag lämnar a-kassan och den ekonomiska trygghet som försäkringen innebär bakom sig. Sedan årsskiftet har nu sammanlagt cirka 370 000 personer, eller 10 procent av a-kassans medlemmar, valt att gå ur.

 

Siffror visar även att i september hade 70 000 personer ännu inte betalat avgiften till a-kassan för januari. Så flykten från a-kassan lär inte stanna av än.

 

Det som återstår för den som blir arbetslös och är oförsäkrad är försörjningsstöd, eller socialbidrag i folkmun. Men för att ha rätt till det krävs att personen ifråga gjort sig av med alla finansiella tillgångar. Hit räknas bland annat aktier, obligationer, bil, bostadsrätt eller villa.

 

Dagen då den sviktande världskonjunkturen sveper in med all sin kraft över Sverige lär många vakna upp. Då byts kreditföretagens kärvänliga erbjudande ut mot bitande fordringar. Då ställs svensken inför krav som vi inte är vana vid i detta land – krav som sträcker sig utanför folkhemmet och den svenska modellen.

 

I Gallup-undersökningen svarade 20 000 personer från 21 länder på frågor om deras privatekonomi.

Tvärsäkra påståenden om komplicerade samband och dåligt underbyggda analyser. Denna kritik framförde TCO i går i ett brev till Konjunkturinstitutet, KI. I går erkände KI att LO haft rätt i sin kritik om felaktiga beräkningar om löneutvecklingen.

 

LO har tidigare kritiserat Konjunkturinstitutet för att deras bedömning av löneutvecklingen under den nuvarande treåriga avtalsperioden ligger 0,5 procentenheter för högt. I sin lönerapport kom KI fram till att lönen under avtalsperioden i genomsnitt ökar med 4,6 procent per år.

 

KI medger nu att LO har rätt i sin kritik men hävdar samtidigt att felaktigheten inte har någon betydelse.

– Konjunkturinstitutet är inte seriöst när de påstår att felräkningarna inte har någon betydelse för löneprognosen, säger Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare i en kommentar till LO-tidningen i går.

 

Samma dag adresserade TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik ett kritiskt brev till KI:s generaldirektör Mats Dillén.

 

Mörtvik ifrågasätter bland annat institutets beräkningar av hur sysselsättningen påverkas av förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. KI hävdar att 70 000 av de närmare 220 000 jobb som spås växa fram beror på regeringens politik.

 

Men antagandet bygger på forskning som inte är tillförlitlig, som är flera decennier gammal och som är gjord på länder med andra arbetsmarknadsmodeller, poängterar Mörtvik.

 

Han vill också se tydligare redovisade analyser av som ligger till grund för KI:s slutsatser om a-kasseförändringarna.

 

Roger Mörtvik undrar också vilken forskning som stöder KI:s slutsatser om att de differentierade avgifterna till a-kassan leder till löneflexibilitet mellan branscher.

– Vår granskning av KI:s rapporter ger dock inget bra svar på frågan om vilka antaganden de utgått från. Analysen verkar därför väldigt skakig, säger Roger Mörtvik till TCO-tidningen.