Den avgift på 4 500 kronor per år som ska ersätta fastighetsskatten är för låg. Det anser tre av de fyra borgerliga partierna i skatteutskottet. Naturligtvis är det kristdemokraterna som är fortsatt för den förslagna nivån på avgiften. Det var de som lanserade idén och det var de som drev förslaget hårdast när regeringspartierna gjorde upp. För en redan pressad kd-ledare är det nu upp till bevis.

Under våren förra året lanserade kristdemokraterna ett förslag om slopad fastighetsskatt och införandet av en enhetlig taxa på fastigheter. Övriga borgerliga partier var minst sagt tveksamma. Moderaterna var till och med skeptiska till idén.

Under Almedalen förra året gick de fyra borgerliga partiledarna ut gemensamt och lovade en halvering av skatten.

Men kristdemokraterna släppte aldrig tanken om att slopa fastighetsskatten helt. Under budgetmanglingar under våren lyckades kristdemokraterna återuppväcka sin profileringsfråga och få med sig de andra partierna i regeringen. För en då redan pressad kd-ledare Göran Hägglund behövdes denna framgång. Opinionssiffrorna har inte varit vare sig honom eller hans parti till gagn sedan valdagen. Vid flera tillfällen har partiet hamnat under fyraprocentsspärren.

Men säg den glädje som varar. Det tog bara någon vecka innan Göran Hägglund, inte helt oväntat, stötte på patrull inom partiet när han gick med på att tillåta utländska kvinnor att komma till Sverige för att göra abort.

Just abortfrågan är en hjärtefråga för en kristdemokrat och kritiken inom partiet lät inte vänta på sig. Flera partimedlemmar ska, enligt tidningsuppgifter, ha allvarliga funderingar på att lämna partiet för att starta ett nytt enfrågeparti.

När nu de tre andra borgerliga partierna i skatteutskottet ställer sig frågande till att husavgiften ska låsas vid max 4 500 kronor per år står Göran Hägglund inför en tuff utmaning.

Det handlar om hans egen trovärdighet som ledare inom partiet och partiets framtoning mot väljarna. Visserligen blev Hägglund enhälligt omvald vid årets Riksting, men valet gäller bara för ett år. Men ska inte medlemmar och väljare bli kristdemokratiska hedningar, det vill säga tappa tron, är det dags för Hägglund att bekänna färg och visa att han är den rätte att återuppväcka partiet.

Med pressmeddelanden med rubriker som ”Var femte löntagare saknar avtalspension” och ”Många oroas inför pensionen” försöker Länsförsäkringar att skrämma upp semesterfirande svenskar ur hängmattan och att få dem att satsa pengar i pensionssparande. Men frågan är hur väl deras skräckbild stämmer överens med verkligheten. Enligt Svenskt Näringsliv omfattas drygt 9 av 10 löntagare avtalspension genom kollektivavtalet.

Enligt Svenskt Näringsliv och hemsidan spelreglerna.se omfattas 92 procent av Sveriges löntagare av kollektivavtal eller hängavtal och därmed också av avtalspension, som ger cirka 15 procent i pension utöver den statliga pensionen. Notera att du inte behöver vara med i en facklig organisation för att omfattas av kollektivavtalets försäkringar.

Därtill tillkommer de som inte omfattas av kollektivavtal men arbetsgivaren ändå avsätter pengar till pensionssparande för sina anställda.

Dessa fakta hindrade inte Länsförsäkringar att nyligen slå på stora trumman och under kort tid pumpa ut flera pressmeddelanden. I ett skrev bolaget följande: ”Var femte löntagare saknar avtalspension från arbetsgivaren. Samtidigt svarar nästan var tionde att de inte vet om de har avtalspension eller inte. Beräkningar visar att de flesta inte kommer att ha mer än 50-65 procent av sin slutlön i pension.” 

Med detta vill Länsförsäkringar få mig att impulsivt känna oro och lyfta luren och ringa till bolaget för att kunna börja pensionsspara.

Men deras sätt att locka mitt intresse får mig närmast att ta avstånd från bolaget.

Försäkringsbolagen, Länsförsäkringar inkluderat, bygger sin verksamhet på att sälja trygghetslösningar till sina kunder. I denna bransch handlar det om att spela på folks oro. Ingen oro, ingen försäkring.

Det ligger i sakens natur att försäkringsbolaget har ett informationsövertag gentemot den genomsnittlige försäkringstagaren. Den lilla människan har inte alls samma möjlighet att sätta sig in i alla regler och fakta utan får lita på att bolagens ärlighet.

Relationen försäkringsbolag - försäkringstagare bygger i grund och botten på förtroende.

Just detta förtroende är något som bolagen ska akta sig för att dribbla med. Det går fort att rasera men tar lång tid att bygga upp igen. Fråga någon i Skandia-ledningen, de vet, det vill säga de som nu inte är inspärrade och sparkade.

Känsla av att Länsförsäkringar sprider desinformation i syfte att tjäna mer pengar är påtaglig. Det är bara att hoppas att svensken inser det och istället tar en klunk vatten för att få bort skrämselhickan och sedan återgår till hängmattan igen.

Köpkarusellen snurrar allt fortare i Sverige. Svensken ska ha nya prylar och det nu – oavsett om det är med sparade eller lånade pengar. Under juni landade bolåneinstitutens nyutlåning till de svenska hushållen på dryga 40 miljarder kronor. Hushållens totala skulder uppgår nu till hisnande 1 900 miljarder kronor och på andra sidan Atlanten ansöker bolåneinstitutet American Home om konkursskydd.

Det råder glödande glada dagar i svensk ekonomi. Så sent som i torsdags kom Statistiska centralbyrån, SCB, med siffror som visar att Sveriges BNP ökade med 3,6 procent det andra kvartalet.

Dagen innan kom statistik som konstaterar att det rullar allt fler nya bilar på vägarna i Sverige. Registreringen av nya bilar ökade med 7,6 procent jämfört med förra året under juli.

Ytterligare någon dag tidigare kom Handelns Utredningsinstitut, HUI, med en prognos där de skriver att trots att de, i deras tycke, lade en optimistisk prognos vid förra prognostillfället har deras förväntningar överträffats. Nu skruvar de upp sina siffror ytterligare:

”Prognosen för dagligvaruhandeln skrivs upp med 0,5 procentenheter till 4,5 procent och prognosen för sällanköpsvaruhandeln skrivs upp från 7,0 till 7,5 procent. För detaljhandeln totalt innebär detta en uppskrivning från 5,5 till 6,0 procent för helåret 2007.”

Svensken konsumerar mycket och förväntas konsumera än mer. Samtidig så ökar bolåneinstitutens sin utlåningsränta till hushållen. Bara på en månad steg den genomsnittliga räntan med närmare drygt 3,5 procent eller motsvarande cirka 0,2 procentenheter. Men det avskräcker inte.

Bara under juni lånade svensken 40 088 miljoner kronor. Det är nytt rekord för en enskild månad. På ett år har svenskarnas skuldberg ökat med 11,8 procent.

En hyggligt känd PR-konsult myntade i sitt förra ämbete som statsminister uttrycket ”Den som är satt i skuld är icke fri” när han sanerade den svenska ekonomin efter de glada dagarna i slutet av 1980-talet. Men det är klart, det är en helt annan historia och visst har vi blivit klokare sen dess, inte sant.