Centern vill förbjuda fackföreningar att vidta stridsåtgärder mot företag där de som jobbar inte är med i facket. För Maud Olofsson, som även vill införa så kallade ungdomsavtal, handlar det om rättvisa. För facket blir det en tuff uppgift att vinna opinionen efter att ha ställt sig i offsideläge i samband blockaden av salladsbaren i Göteborg.

Hur Maud Olofsson får ihop ekvationen att konkurrens på olika villkor är rättvist återstår att lösa. Förslaget är inte heller det minsta framåtsyftande. Tvärtom kan förslaget, om det ser dagens ljus, hämma produktiviteten. Ett företag som investerar i mer moderna maskiner kan bli utkonkurrerat av ett företag som behåller en gammal maskinpark och håller igen lönerna.

Samtidigt torde opinionsläget för att förändra lagstiftning vara bättre än på mycket länge. Detta efter att facket klantat till det rejält vid salladsbaren i Göteborg. Läs mer i tidigare inlägg LO äventyrar sitt eget arbete och tilltron till kollektivavtal.

Det är inte förvånande att det är just Maud Olofsson av de borgerliga partiledarna som driver på för en lagändring. Centerledaren inte är mycket för en vanlig löntagare att hålla i handen. Det gjorde hon med all önskvärd tydlighet klart för väljarkåren under SVT: s partiledarutfrågning i augusti förra året. Som ensam partiledare ställde hon sig positiv till att tillåta utländska löntagare att konkurrera med lägre löner och sämre arbetsvillkor än vad som finns i de svenska kollektivavtalen.

Men centern och Maud Olofsson vill ännu mer. Under rubriken ”Förbättra den svenska modellen” presenterar partiet på sin hemsida ett förslag om att arbetsgivare ska kunna komma överens med löntagare upp till 26 års ålder om ”frivillig” provanställningar upp till två år.

Arbetsgivare hamnar då i en mycket lockande sits:

- Antingen skriver du på pappret eller så tar jag in någon annan.

Så var det med den frivilligheten. När tillräckligt många unga gått med på denna ”frivilliga” provanställning finns det ingen anledning att stänga ute övriga åldersgrupper från en så framgångsrik modell.

Undrar just vad som blivit kvar av den svenska modellen om Maud Olofsson fick härja fritt i lagboken.

Den avgift på 4 500 kronor per år som ska ersätta fastighetsskatten är för låg. Det anser tre av de fyra borgerliga partierna i skatteutskottet. Naturligtvis är det kristdemokraterna som är fortsatt för den förslagna nivån på avgiften. Det var de som lanserade idén och det var de som drev förslaget hårdast när regeringspartierna gjorde upp. För en redan pressad kd-ledare är det nu upp till bevis.

Under våren förra året lanserade kristdemokraterna ett förslag om slopad fastighetsskatt och införandet av en enhetlig taxa på fastigheter. Övriga borgerliga partier var minst sagt tveksamma. Moderaterna var till och med skeptiska till idén.

Under Almedalen förra året gick de fyra borgerliga partiledarna ut gemensamt och lovade en halvering av skatten.

Men kristdemokraterna släppte aldrig tanken om att slopa fastighetsskatten helt. Under budgetmanglingar under våren lyckades kristdemokraterna återuppväcka sin profileringsfråga och få med sig de andra partierna i regeringen. För en då redan pressad kd-ledare Göran Hägglund behövdes denna framgång. Opinionssiffrorna har inte varit vare sig honom eller hans parti till gagn sedan valdagen. Vid flera tillfällen har partiet hamnat under fyraprocentsspärren.

Men säg den glädje som varar. Det tog bara någon vecka innan Göran Hägglund, inte helt oväntat, stötte på patrull inom partiet när han gick med på att tillåta utländska kvinnor att komma till Sverige för att göra abort.

Just abortfrågan är en hjärtefråga för en kristdemokrat och kritiken inom partiet lät inte vänta på sig. Flera partimedlemmar ska, enligt tidningsuppgifter, ha allvarliga funderingar på att lämna partiet för att starta ett nytt enfrågeparti.

När nu de tre andra borgerliga partierna i skatteutskottet ställer sig frågande till att husavgiften ska låsas vid max 4 500 kronor per år står Göran Hägglund inför en tuff utmaning.

Det handlar om hans egen trovärdighet som ledare inom partiet och partiets framtoning mot väljarna. Visserligen blev Hägglund enhälligt omvald vid årets Riksting, men valet gäller bara för ett år. Men ska inte medlemmar och väljare bli kristdemokratiska hedningar, det vill säga tappa tron, är det dags för Hägglund att bekänna färg och visa att han är den rätte att återuppväcka partiet.