Varslen från parterna i tidningskonflikten duggade tätt förra veckan. Till slut blev det ett för mycket för Tidningsutgivarna som tagit initiativet till att återuppta förhandlingarna. Trots att Journalistförbundet ska, enligt arbetsgivarna, ha accepterat att återuppta förhandlingarna sent på söndagskvällen hindrade det inte förbundet från att lägga ytterligare ett strejkvarsel i dag – som grädde på moset. Parterna träffas på onsdag.

Ibland är det så spänt att man kan ta på själva spänningen, brukar det heta. På onsdag får arbetsgivare och fack i tidningsbranschen svar på om det verkligen stämmer. Då möts de igen vid förhandlingsbordet och kan förhoppningsvis göra upp om ett nytt avtal. Då har journalisterna inom dagspressen varit utan nytt avtal i 151 dagar, eller motsvarande närmare fem månader.

Att journalisterna i dag lade ett ytterligare varsel kan inte tolkas på annat än att medlemmarna är eniga: Lönerna för de lägst avlönade med 15 års erfarenhet ska upp och därmed basta!

Nu återstår ”bara” att parterna ska sätta sin kråka på samma A4-ark på onsdag. Dagen efter, det vill säga på torsdag, träder Journalistförbundets varsel i kraft om total arbetsnedläggelse mot samtliga arbetsplatser inom Ander-koncernen, Herenco-koncernen samt Sundsvalls Tidning och Östgöta Correspondenten.

Även om arbetsgivarnas i den psykologiska krigföringen dragit det kortaste strået är det ändå lovvärt att det vill återuppta förhandlingarna. Ingen, vare sig arbetsgivare, fack eller tidningsläsare är betjänta av en långvarig konflikt.

Om dagens varsel från journalisterna: Journalistförbundet varslade på måndagen om endagsstrejk vid ytterligare ett antal dagstidningsföretag. Strejken gäller från och med onsdagen den 5 september kl 15.00 till och med torsdagen den 6 september kl 15.00 och omfattar samtliga redaktionella medarbetare vid Södermanlands Nyheter, Norrköpingstidningar, TTELA, VLT och VLT Media.

På torsdag inleder centern med Maud Olofsson i spetsen Riksstämman i Kalmar. På dagordningen finns bland annat de så kallade ungdomsavtalen som ska ge arbetsgivaren möjlighet att med otrygga villkor anställa ungdomar i upp till två år. Frågan är om det är fler osäkra anställningar som svensk arbetsmarknad behöver. På 20 år har de fördubblats och i dag har var femte löntagare en otrygg anställning.

Svensk arbetsmarknad framställs ofta som en stelbent företeelse och vars regler kom till strax efter att dinosaurierna dog ut. 

I centrum för denna beskrivning hamnar oftast Lagen om anställningsskydd, Las. Denna lag, framstår när man lyssnar på kritikerna, som ett slags superlim som får löntagarna att klistra fast vid den stackars arbetsgivaren.

Trots idoga försök blir han aldrig av med dem. Superlimmet, som verkar bestå av dubbelhäftande paragrafer, tvingar arbetsgivaren att acceptera segdragna anställningsavtal.

Detta vill nu Sveriges järnlady ändra på genom så kallade frivilliga provanställningar som kan vara i upp till två år.

I Sverige i dag finns knappt 4,3 miljoner löntagare. Av alla dessa människor har närmare 890 000 personer en tidsbegränsad anställning. Det motsvarar drygt var femte löntagare eller 20 procent. Det är i det närmaste en fördubbling av visstidsanställningarna jämfört med 1987.

Frågan är hur många av dessa otrygga anställningar som är frivilliga och om det verkligen behövs en sådan möjlighet för arbetsgivaren.

När arbetsgivaren erbjuder en fjunig 22 åring en tvåårig provanställning är det också svårt att se att det frivilliga i situationen.

– Ta det eller jag tar någon annan.

Man ska veta att med den otrygga anställningen följer oftast svårigheter att få bostadslån, telefonabonnemang och hyreskontrakt som ett brev på posten.

För en blivande tvåbarnspappa är det svårt att se att någon mer eller mindre på egen begäran, det vill säga frivilligt, vill sätta sig i den situationen.

Var femte löntagare i dag har en otrygg anställning. Frågan är hur många det kommer det att vara efter att Sveriges järnlady har varit framme med överstrykningspennan i lagboken.