I dag vid 13-tiden återupptogs förhandlingarna mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna. Under eftermiddagen är trycket på information så stort att arbetsgivarnas hemsida har överbelastats och trafiken har dirigerats om till en tillfällig sajt. Även journalisternas hemsida är trög.

Förhoppningsvis så kärvar inte förhandlingarna lika mycket. Men än så länge är det tyst som i graven. Det brukar generellt i förhandlingssammanhang tolkas som något positivt. Parterna har fullt upp med att försöka lösa konflikten. Att kommentera något under pågående konstruktiva diskussioner riskerar att störa förhandlingarna.

Den senaste veckan har varslen duggat tätt i tidningskonflikten. Kommer parterna inte överens om ett avtal senast i morgon klockan 12.00 träder ett varsel om total arbetsnedläggelse mot bland annat alla tidningar inom Ander-koncernen och Herenco-koncernen i kraft.

Då förbjuds även de journalister som varslats att lägga ut nytt samt att uppdatera gammalt webbmaterial.

I dag har journalisterna varit utan nytt avtal i 151 dagar. Deras lönekrav är att journalister med 15 års erfarenhet ska garanteras en månadslön på 25 000 kronor.

Läs tidigare inlägg i samma ämne:

TU darrar på manschetten och kommer till förhandlingsbordet

TU proklamerar domedagsprofetia

Inget avtal, ingen Bamse

Snart råder fullskaligt krig på arbetsmarknad för tidningar

Journalister stängs ute från jobbet

Stå på er journalister, ni har mitt fulla stöd

I förra veckan beslutade en extrainsatt bolagsstämma att de anställda i Carnegie ska få behålla de felaktigt utbetalda bonusarna på ett sammanlagt värde av 175 miljoner kronor.  På dagens debattsida i Svenska Dagbladet frågar sig Etikkollegiet om vem som bär ansvaret för etiken inom näringslivet. Studier visar att bonus inte påverkar prestation.

Samtidigt är det självklart att de anställda på Carnegie ska få behålla de felaktigt utbetalda pengarna.

Carnegie har haft det minst sagt turbulent omkring sig den senaste tiden. Finansbolaget presenterade i maj en utredning som pekat ut tre anställda som ska ha blåst upp bolagets aktie- och optionsportfölj med hela 630 miljoner kronor.

Omgående uppstod en diskussion huruvida de anställda skulle tvingas betala tillbaka den del av bonusen som visat sig vara felaktigt utbetalad. Ansvarsfrågan var också snabbt uppe på dagordningen.

Mitt i detta virrvarr gäller det att ta ställning och handla snabbt. Precis som ledning i Carnegie har gjort. Och de föreslog också stämman det enda riktiga, nämligen att låta de anställda behålla pengarna.

Tänk dig själv hur industriarbetarna på SSAB skulle reagera om de tvingades betala tillbaka delar av sin bonus efter att det visat sig att ekonomiansvariga fifflat med siffrorna för att gynna sig själva.

Pengarna ska förbli hos de anställda. Det kan ju till och med vara så att någon av dem som redan har gjort sig av med alla slantarna.

Visst är det stora belopp vi talar om. 175 miljoner kronor. Men säg att de tre anställda inte hade fifflat med räkenskaperna utan Carnegie verkligen hade gjort den vinsten. Det hade inte minskat värdet i pengarna. Det hade fortfarande varit otroligt mycket pengar. Alldeles för mycket pengar.

Visst ska de som fuskat med siffrorna sona sitt brott – om de nu har fifflat.

Men grunden till de höga beloppen är bonussystemets utformning. Hade inte systemet funnit hade det heller inte blivit någon bonus.

Etikkollegiet påpekar också mycket riktigt i sin debattartikel att det i dag inte finns några studier som styrker att bonus ökar prestation. Men likväl har ägarna, på rekommendation från styrelsen, fattat beslut om bonusprogrammet. Vilket ansvar tar man då för bolaget?

Carnegie är långt ifrån det enda börsbolag som har dyra bonusprogram. Beräkningar som Folksam gjort visar att börsbolagens aktie- och optionsprogram har fördubblats i värde till 100 miljarder kronor sedan 2003. Man kan fråga sig hur rätt eller fel grunderna varit till dessa obegripligt stora bonusprogram.