Rebecka Magnusson har blivit erbjuden ett deltidsjobb i Karlskrona – 140 mil hemifrån sin familj i Luleå. Tackar hon blir hon av med sin ersättning från a-kassan.

LO-tidningen uppmärksammade hennes fall i senaste numret av tidningen och i dag gjorde även Rapport ett inslag om hennes öde.

Inslaget börjar 5 minuter och 35 sekunder i sändningen. Inslaget före handlar om Hotell- och restaurangfackets stämning av städfirmorna vid landets hamburgerkedjor.

När Tobias Billström tillträdde som migrationsminister avslöjades att han inte betalat tv-licensen på flera år. Billström, som själv satt i Riksdagen när beslutet om tv-licensen klubbades, sjukskrev sig i samma veva som historien uppdagades. Väl tillbaka i arbete som en av landets högsta beslutsfattare i vår demokrati sade han ”förlåt” och därmed var hela affären avskriven.

Tyvärr funkar inte en ursäkt för Rebecka Magnusson när hon nu tvingas söka ett tillfälligt deltidsjobb i Karlskrona – 140 mil hemifrån sin familj i Luleå och som LO-tidningen skriver om i senaste numret.

I somras stramades reglerna åt för arbetslösa. Från och med första dagen som arbetslös kan Arbetsförmedlingen tvinga den arbetssökande att söka jobb på annan ort annars riskerar den arbetslöse att få sänkt ersättning eller bli utan ersättning helt och hållet.

Rebecka Magnussons dotter Saga är ett år och nio månader. Om Rebecka får deltidsjobbet i Karlskrona kan hon bara träffa sin dotter på helgerna. Hennes man som ett jobb som innebär på kvälls- och helgarbete får då ta hand om Saga ensam under veckorna. Eftersom hennes man har ett jobb kan familjen inte flytta. Då blir mannen arbetslös i stället.

Skillnaden mellan Tobias Billström och Rebecka Magnusson är att hon tvingas följa de beslut som Tobias fattar – oavsett om hon gillar dem eller inte. Att sjukskriva sig några dagar och sedan säga ”förlåt” funkar inte.

TCO-kampanjen Facketförändras.nu som startade i fredags med bland annat tv- och bioreklam har haft en blygsam start vad det gäller antal diskussionsinlägg på hemsidan. Tanken är att välutbildade ungdomar ska ge sin syn på vad facket ska pyssla med i framtiden. Hittills har knappt en handfull inlägg registrerats.

 

TCO ska under de närmaste två åren satsa 40 miljoner kronor eller motsvarande en tiondel av en månadsavgift från varje medlem på att försöka locka till sig åsikter och synpunkter från unga välutbildade, en målgrupp där få är med i facket.

 

Tanken är mycket god. Det är bra att facket reagerar och agerar mot den sjunkande organisationsgraden. Men hittills har såväl åsikter som synpunkter uteblivit. Med tanke på att TCO-förbunden räknar med hundratusentals synpunkter borde denna start kännas som en besvikelse.

 

Men varför får vi då inte se de många inläggen? All kommunikation beror på avsändarens insikt och konsekvensdragning av mottagarens villkor. Kanske kan det bero på något så enkelt som att sändaren av budskapet ber en relativt ointresserad mottagare att komma till sändaren. Det kanske hade varit bättre om sändaren hade sökt upp mottagaren för att be om en åsikt.

 

Jag tror TCO behöver ta in extern hjälp för att få fart på maskineriet. Exempelvis kan bloggexperterna på Mahir PR kanske hjälpa till att smörja dreven i de kärvande hjulen. Eller kanske Pronto kan skapa en elektronisk buzz.

 

Uppdraget blir att förflytta berget. Det hade onekligen varit lättare att gå till berget själv.

TCO och dess 17 medlemsförbund startade igår projektet facketförändras.nu för att ändra bilden av facket och göra värdet av medlemskapet tydligt. Projektet består av tre delar; dels en kommunikativ, en annan del handlar om att se över TCO:s politiska linje och den tredje delen ska se över den fackliga verksamheten. Projektet är lovvärt men väcker samtidigt frågor.

 

Projektet lanseras genom en kampanjsajt och sedan igår visas reklam i bland annat TV3, Kanal 5, TV6 och på bio.

 

Målsättningen med projektet är ”att förändra bilden av de fackliga organisationerna och synliggöra värdet av ett fackligt medlemskap, för framför allt unga och välutbildade.”

 

Om man granskar denna skrivning lite närmare kan man konstatera att den består av tre delar. Den ena delen handlar om att förändra attityden och utgör den första delen av meningen ”förändra bilden av de fackliga organisationerna”. Den andra delen av meningen är mer kunskapsbetonad – ”synliggöra värdet av ett fackligt medlemskap”. Den sista delen talar om vem projektet framför allt riktar sig till, det vill säga den primära målgruppen.

 

De två första delarna, det vill säga attityd- och kunskapsmålen, kräver olika retoriska angrepp.

Retoriska strategier

1. VAD-information - Påverkar kunskap

2. VARFÖR-information - Påverkar attityder

3. VEM-information - Påverkar intentioner

4. HUR-information - Instruerar och utlöser handling

(Hämtat ur Kommunikationsplanering av Lars Palm 2006) 

Som man kan utläsa av stegen ovan krävs dels VAD-information och dels VARFÖR-information för att TCO ska kunna uppnå sitt mål med projektet.

 

Men för att veta hur man ska formulera denna VAD- och VARFÖR-information krävs att man känner till vilka argument som får målgruppen att vakna till liv. Det krävs att man förstår hur mottagaren reagerar och resonerar. Exempel; om en presumtiv medlem väljer att avstå från att gå med i facket på grund av kostnadsskäl behöver TCO argumentera annorlunda jämfört med en annan presumtiv medlem som väljer att avstå på grund av att facket upplevs för ”mossigt”, för svagt eller för att de helt enkelt arbetar med fel frågor.

 

TCO vill lyssna och föra en dialog med målgruppen – unga välutbildade – och på det sättet ta till sig och förändra sitt arbetssätt. Men en fråga som slagit mig när jag läst materialet är hur TCO vet hur de ska formulera budskapet så att de attraherar målgruppen så att den blir intresserad i första skedet. Det krävs ett mycket träffande budskap. Budskapet ska utlösa en handling hos målgruppen, nämligen få dem att gå in på kampanjsajten. Det är ett stort steg från tv-reklam eller bioduken till en hemsida.

TCO har rimligen tänkt på detta och har säkert fler kort i bakfickan. En nyfiken student som pluggar kommunikation hade gärna velat se mer av korten…

Enligt en kvantitativ undersökning som TCO och dess 17 medlemsförbund låtit göra anser sju av tio svenskar att facket behövs på arbetsmarknaden i hög eller mycket hög grad. Undersökningen visar också att bara var tredje anser sig i hög grad behöva facket för egen del. Resultatet av undersökningen presenteras i dag i en DN-debattartikel undertecknad av ordförandena i TCO, Sif och Vårdförbundet.

De tre förbunden drar också en rad slutsatser av resultatet. De skriver bland annat följande:

 ”Allt detta säger oss att vi haft svårt att ta de fackliga idéerna och verktygen in i samtiden. Kort sagt, eftersom vi är övertygade om att facket har en roll att spela för människor i dagens och morgondagens arbetsliv, så måste vi våga förändras.

Omorientering är nödvändig för att de fackliga organisationerna ska fortsätta spela den omistliga roll de genom åren har haft för svensk arbetsmarknads utveckling. Det kommer att krävas mycket av oss, men mot bakgrund av att vi är övertygade om att facket har en viktig roll i samhällsutvecklingen även framöver är vägvalet redan gjort.”

Jag ställer mig tveksam till att man kan dra dessa slutsatser utifrån en kvantitativ undersökning.

Facket kanske inte alls behöver förändras. Eller så måste facket förändras mycket mer eller på ett annat sätt. Kanske är det så enkelt att facket behöver förändra kommunikationen, sättet hur man tilltalar blivande medlemmar och medlemmar samt skruva i lite i argumenten.

Jag skrev följande i går på min blogg och passar eventuellt in här:

Christian Andersson lyfter den 29 oktober på sin blogg fram ett intressant avsnitt ur LO-rapporten Fackliga strategier för bättre byten. Han citerar:

”De som skapar orden, målar bilderna och bygger visionen om framtiden skaffar sig också rätten att formulera problemen och ange lösningarna.

Men orden och bilderna har sällan som syfte att ge en sann och nyanserad bild av verkligheten och av det som händer. Syftet är ofta att skapa osäkerhet hos andra för att dominera diskussionen, för att vara den som vet svaret, för att vara den som bestämmer.”  

Den 9 augusti skrev jag på min blogg följande:

”Inom marknadskommunikation talas det om vikten av den upplevda kvalitén. Så länge kunden upplever att varan/tjänsten har god kvalitet så spelar det ingen roll hur det egentligen förhåller sig. Det är hur kunden upplever det som räknas. 

Översatt till politiken blir det vikten av den upplevda verkligheten. Det spelar ingen roll hur det egentligen förhåller sig det viktigaste är att väljarna uppfattar verkligheten så som jag vill att de ska uppfatta den.”

Läs debattartikeln

Till TCO:s kampanjsajt facketforandras.nu

Sedan årsskiftet gäller en ny beräkningsmodell som ligger till grund för din a-kasseersättning om du blir arbetslös. Modellen innebär att du endast får ersättning för de faktiska timmar du arbetat.

 

Är du exempelvis sjuk eller hemma för vård sjukt barn minskar ersättningen i a-kassan om du blir arbetslös.

 

Nu lyfter Handelsnytt fram ytterligare en konsekvens av det nya regelverket som underminerar det fackliga arbetet. I och med att det är den faktiska arbetade tiden som räknas blir effekten att om du avstår lönearbete för ett fackligt uppdrag så får du mindre pengar om du blir arbetslös.

En som oroar sig för vad en eventuell arbetslöshet skulle kunna innebära är Jane Larzon i Trollhättan som Handelsnytt har talat med.  

Hon arbetar heltid på ABF. Som avdelningsordförande för Handels avdelning i Trollhättan jobbar hon med sitt fackliga förtroendeuppdrag ungefär halvtid och tar tjänstledig från månad till månad. Ersättningen för det fackliga arbetet står avdelningen för.
– Om det skulle vara så att jag blir arbetslös så blir det inte många timmar att stämpla på. Jag har ju inte arbetat heltid.

Den tidigare modellen innebar bland annat att om du arbetade mer än 1 400 timmar på årsbasis betraktades det som heltid, det vill säga 40 timmar i veckan.

 Läs hela artikeln i Handelsnytt

Nu är filmen från i förmiddags klar. Finns i Facebookgruppen Vi kräver bara rättvisa.

 

Vet inte om jag vågar öppna tidningen i morgon bitti. Antar att kritikerna på kultursidorna inte kommer att vara nådiga.

 

Filmen är väl inget jag kommer att länka till i mitt elektroniska CV. Men vad tusan, det var en rolig grej och lite får man bjuda på. Emanuel var väldigt jyste som ställde upp gratis och på så kort varsel. Tack!

 

Läs mer om filmprojektet:

Regeringen söker medarbetare

När Sodexho tog över personalmatsalarna hos Nordea i Finland innebar det sänkta månadslöner med 400-500 euro för personalen. Dessutom kortade den nya arbetsgivaren semestern med två veckor. Efter denna extremt otaktiska start från den nya arbetsgivaren bojkottar nu Nordeas personal i Finland personalmatsalarna för att visa sitt missnöje. Det skriver Finansförbundet på sin hemsida.

 

På sex ställen i Finland står personalmatsalarna nu tomma. Det finska facket Soura uppger att bojkotten ska pågå under hela nästa vecka. Målet är att tvinga Sodexho till förhandlingsbordet.

– Både Sodexho och Nordea är välmående koncerner som gör god vinst. Men de visar inget intresse för kökspersonalens arbetsvillkor, säger Suoras ordförande Tarja Lankila till Vasabladet.  

Har man inte problem så skapar man dem. Sodexho gör inget bra första intryck hos sina matgäster. Företaget förlorar definitivt i anseende.

 

När nu Nordeas personal bestämt sig för att inte äta i personalmatsalen öppnas ögonen för andra alternativ och restauranger i närheten. Frågan är om de är så lätta att locka tillbaka. Sodexhos otaktiska drag kan visa sig vara ödesdigert i längden.