Enligt en kvantitativ undersökning som TCO och dess 17 medlemsförbund låtit göra anser sju av tio svenskar att facket behövs på arbetsmarknaden i hög eller mycket hög grad. Undersökningen visar också att bara var tredje anser sig i hög grad behöva facket för egen del. Resultatet av undersökningen presenteras i dag i en DN-debattartikel undertecknad av ordförandena i TCO, Sif och Vårdförbundet.

De tre förbunden drar också en rad slutsatser av resultatet. De skriver bland annat följande:

 ”Allt detta säger oss att vi haft svårt att ta de fackliga idéerna och verktygen in i samtiden. Kort sagt, eftersom vi är övertygade om att facket har en roll att spela för människor i dagens och morgondagens arbetsliv, så måste vi våga förändras.

Omorientering är nödvändig för att de fackliga organisationerna ska fortsätta spela den omistliga roll de genom åren har haft för svensk arbetsmarknads utveckling. Det kommer att krävas mycket av oss, men mot bakgrund av att vi är övertygade om att facket har en viktig roll i samhällsutvecklingen även framöver är vägvalet redan gjort.”

Jag ställer mig tveksam till att man kan dra dessa slutsatser utifrån en kvantitativ undersökning.

Facket kanske inte alls behöver förändras. Eller så måste facket förändras mycket mer eller på ett annat sätt. Kanske är det så enkelt att facket behöver förändra kommunikationen, sättet hur man tilltalar blivande medlemmar och medlemmar samt skruva i lite i argumenten.

Jag skrev följande i går på min blogg och passar eventuellt in här:

Christian Andersson lyfter den 29 oktober på sin blogg fram ett intressant avsnitt ur LO-rapporten Fackliga strategier för bättre byten. Han citerar:

”De som skapar orden, målar bilderna och bygger visionen om framtiden skaffar sig också rätten att formulera problemen och ange lösningarna.

Men orden och bilderna har sällan som syfte att ge en sann och nyanserad bild av verkligheten och av det som händer. Syftet är ofta att skapa osäkerhet hos andra för att dominera diskussionen, för att vara den som vet svaret, för att vara den som bestämmer.”  

Den 9 augusti skrev jag på min blogg följande:

”Inom marknadskommunikation talas det om vikten av den upplevda kvalitén. Så länge kunden upplever att varan/tjänsten har god kvalitet så spelar det ingen roll hur det egentligen förhåller sig. Det är hur kunden upplever det som räknas. 

Översatt till politiken blir det vikten av den upplevda verkligheten. Det spelar ingen roll hur det egentligen förhåller sig det viktigaste är att väljarna uppfattar verkligheten så som jag vill att de ska uppfatta den.”

Läs debattartikeln

Till TCO:s kampanjsajt facketforandras.nu

Sedan årsskiftet gäller en ny beräkningsmodell som ligger till grund för din a-kasseersättning om du blir arbetslös. Modellen innebär att du endast får ersättning för de faktiska timmar du arbetat.

Är du exempelvis sjuk eller hemma för vård sjukt barn minskar ersättningen i a-kassan om du blir arbetslös.

Nu lyfter Handelsnytt fram ytterligare en konsekvens av det nya regelverket som underminerar det fackliga arbetet. I och med att det är den faktiska arbetade tiden som räknas blir effekten att om du avstår lönearbete för ett fackligt uppdrag så får du mindre pengar om du blir arbetslös.

En som oroar sig för vad en eventuell arbetslöshet skulle kunna innebära är Jane Larzon i Trollhättan som Handelsnytt har talat med.  

Hon arbetar heltid på ABF. Som avdelningsordförande för Handels avdelning i Trollhättan jobbar hon med sitt fackliga förtroendeuppdrag ungefär halvtid och tar tjänstledig från månad till månad. Ersättningen för det fackliga arbetet står avdelningen för.
– Om det skulle vara så att jag blir arbetslös så blir det inte många timmar att stämpla på. Jag har ju inte arbetat heltid.

Den tidigare modellen innebar bland annat att om du arbetade mer än 1 400 timmar på årsbasis betraktades det som heltid, det vill säga 40 timmar i veckan.