Det råder oenighet inom LO om hur man ska komma tillrätta med orättvisa löneskillnader på arbetsmarknaden. Förbunden inom industrin förespråkar en satsning på avtalens lägsta löner för att få bukt med orättvisan. Flera andra fackförbund även vill se så kallade jämställdhetspotter vilket framför allt IF Metall har motsatt sig. Jag föreslår att LO-förbunden ser över och utvecklar de båda förslagen till en gemensam modell där höjning av lägsta lönen inom en bransch avgörs av dels av hur låg lägsta lönen är i dag och dels hur många som berörs av en eventuell höjning. Förslaget, som är min högst personliga ”socialdemokratiska” kompromiss, bygger på tankegångar från båda parters synsätt.

Svensk arbetsmarknad är lönediskriminerande. Inom sektorer där andelen kvinnor som arbetar är hög är lönerna generellt lägre än inom mansdominerande branscher. Och det är fel. Könet ska inte som i dag avgöra lönen. Om detta är alla LO-förbund överens. Något måste göras. Frågan är bara vad.

I årets avtalsrörelse blandade LO in en ny komponent i sin lönepolitiska strategi, nämligen jämställdhetspotter. Förbunden kom överens om att branscher med många kvinnor skulle få mer än mansdominerande yrken.

Förslaget som drevs igenom under stort buller och bång togs inte emot med öppna armar inom alla LO-förbunden. Inom industrin var man mycket tveksam till att blanda in en ny komponent i den lönepolitiska strategin. Det hela slutade med att industrins förbund ställde sig utanför pott-modellen samtidigt som man stödde de förbund som arbetade efter den.

Knappt är avtalsrörelsen avslutad innan en het diskussion mellan LO-förbunden återigen har brutit ut om pott-modellens vara eller icke vara. Allt på grund av två olika strategier för att nå samma mål.

Men vad händer om man blandar de båda modellerna? En satsning på avtalets lägsta löner innebär att alla branscher oavsett kön och löneläge ska ha en höjning. Därtill ska vissa avtalsområden ha ytterligare påslag på lägsta lönen. De faktorer som avgör om lägsta lön är lägre än den genomsnittliga lägsta lönen i samtliga avtalsområden och andelen som berörs en höjning av lägsta lönen. Förslaget är en hopslagning av de båda modellerna men är mer träffsäker i sin konstruktion än jämställdhetspotten som egentligen stannar på branschnivå. Med denna modell träffar du i Bulls eye. Den individ som har en inkomst i närheten av lägsta lönen i avtalsområden där lönerna är låga träffas personligen av det extra lönepåslaget med den här modellen.

En höjning av lägsta lönen driver till viss del också på den allmänna lönebilden inom ett avtalsområde. Det gör att denna modell även ger en utjämnande effekt på lönerna mellan branscher.

Så min uppmaning till förbunden inom LO blir, gräv ned stridsyxorna och snacka er samman. Att sura på varsin kant löser ingenting för dem som faktiskt berörs av dessa modeller.

Exempel

Enkel förklaring i siffror av principen. Siffror och avtalsområden är påhittade:

Avtal                         lägsta lön      andel som berörs

Blekpapperavtalet        13 000       90

Lagerarbetaravtalet      14 000       70

Snickeriavtalet             13 500       50

Genomsnitt                 13 500        70

• Alla lägsta löner höjs generellt med 800 kronor.
• Extra påslag för branscher med låg lägsta lön 300 kronor.
• Extra påslag för branscher där många berörs 100 kronor.

Resultat:

Blekpapperavtalet 13 800 + 300 + 100 = 14 200

Lagerarbetaravtalet 14 800 + 0 + 0 = 14 800

Snickeriavtalet 14 300 + 0 + 100 = 14 400