En långtidssjukskriven sjuksköterska förlorar 1 200 kronor i månaden om sjukpenningen sänks till 75 procent och avtalsförbud för kompletterande försäkringar införs. Det visar beräkningar som Riksdagens utredningstjänst tagit fram och som TCO-tidningen lyfter fram.

Regeringen föreslår att högsta tillåtna ersättning efter ett års sjukskrivning – avtalslösningar inkluderat – ska bli 75 procent. Förslaget som väntas träda i kraft vid årsskiftet innebär ett dråpslag för många som i dag är långtidssjuka.

Och det är inte bara sjuksköterskor som förlorar. Riksdagens utredningstjänst har beräknat utfallet på 17 typfall med löntagare med inkomster mellan 16 000 och 47 300 kronor. TCO-tidningen tar bland annat upp lärare och poliser, som även de skulle förlora 1 200 kronor i månaden.

IF Metall skriver om Stig Österholm som 2000 föll olyckligt och fick både en whiplashskada och ett diskbrock i nacken. I dag, sju år senare, lever han med ständig molande värk och framtiden ser allt annat än ljus ut. Han säger:

– Om jag dör avskriver banken våra lån. Det är en tröst mitt i allt elände.

Inte nog med all den misär som han har varit med om, nu jagar regeringen honom med deras politik.

När statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade försämringarna i sjukförsäkringen gjorde han det med motiveringen att ”drivkraften för arbete har varit otydlig”. Undrar om det var Stig Österholm statsministern hade i åtanke. Eller så kanske det var en lat och fuskande sjuksköterska, polis eller varför inte en lärare.

Som man känner sig själv känner man andra brukar, det heta. Och hur det står till med moralen i regeringskansliet kan väl ingen ha gått miste på. Skillnaden är att det magiska ord som herrarna och damerna i regeringskansliet använder sig av för att rentvå sig fungerar inte för Stig. Ett ”förlåt” minskar inte pressen från den ekonomiska politiken. Politiken blir istället till en snara kring en mans liv, vars liv redan är i spillror.