I senaste numret av LO-tidningen skriver nio fack inom LO – utanför industrin – i en debattartikel att de har enats om en gemensam utgångspunkt inför kommande avtalsrörelse.

– Det är en motvikt till facken som står bakom industriavtalet. Vi vill också visa att det inte finns någon majoritet bakom IF Metalls kritik av jämställdhetspotten, säger Handels avtalssekretare John Haataja till LO-tidningen.

LO-tidningen skriver:

”I stor utsträckning handlar det om ett försvar av jämställdhetspotten, som IF Metall har kritiserat. IF Metalls ordförande Stefan Löfven förklarade nyligen att hans förbund inte tänker ställa upp på någon LO-samordning där jämställdhetspotter ingår.”

– Vi reagerar starkt mot att IF Metall hotar med att ersätta LO-samordningen med samarbete med tjänstemännen om inte jämställdhetspotten försvinner, säger Elektrikernas Ronny Wenngren till LO-tidningen.

Man kan ha många olika åsikter utifrån flera olika aspekter om den situation som har uppstått kring lönesamordningen inom LO. Jag uttrycker inte alla mina åsikter.

För LO-förbundens medlemmar är en satsning på lägsta löner att föredra framför jämställdhetspotter. I alla fall med den utformning av jämställdhetspotter som nu ligger på bordet.

Dagens modell innebär att branscher med en hög andel kvinnor ska få högre lönepåslag än sektorer där kvinnorna är i minoritet.

Det gör att kvinnor i branscher där det finns mycket män blir åsidosatta, bortglömda.

Enligt min och IF Metalls mening är det lika illa om den lågavlönade är en man. Slutsatsen blir att det inte spelar någon roll om det är kvinnor eller män som är dåligt betalda, löner ska höjas. Då är en satsning på lägsta lönerna den bästa modellen som hittills har presenterats.