De senaste två decennierna har andelen anställda med otrygga anställningar i det närmaste fördubblats i Sverige. Efter att i flera år har drivit en kamp om att via lag ge alla rätten till heltid byter nu LO fot.

LO konstaterar i kongressrapporten ”Fler jobb – bättre jobb” att mängden osäkra jobb med varierade arbetstider ofta fungerar lönesänkande. Otryggheten gör att den enskilde får svårt att få hushållsekonomin att gå runt. För gruppen blir det svårt att hävda sina lönekrav om man har otrygga anställningar.

I rapporten ifrågasätter LO sin egen strategi och undrar om det inte hade varit bättre att driva rätten till heltid och trygga anställningar avtalsvägen.

Frågeställningen i sig är självkritisk vilket är ett sundhetstecken. Men frågan är om det blir mycket lättare att driva frågorna vid förhandlingsbordet. Om LO ska lyckas krävs att de kan visa arbetsgivarna att även de har någonting att vinna på kraven. Annars lär priset bli skyhögt. Makten om över hur arbetet planeras och organiseras är ett mycket känsligt område för arbetsgivarna.

Lyckas däremot facken driva igenom kraven via förhandling är denna väg givetvis att föredra. Avtal är bättre än lag. Avtal skyddar mot eventuella klåfingriga politiker. Nästan i alla fall. Inte ens denna mark är dock helt fredad. Så sent som i budgeten föreslog regeringen att sjukpenningen för långtidssjuka ska begränsas till 75 procent av inkomsten, oavsett om facket förhandlat fram annat i avtal.

Oberoende av vilken fot LO-kongressen slutligen bestämmer sig för att ställa sig på har facken en tuff men oerhört viktig uppgift att lösa.