I september sattes ett nytt rekord på svensk arbetsmarknad. Svenska löntagare arbetade sammanlagt 151 miljoner timmar per vecka i genomsnitt. Det visar färsk statistik från Statistiska Centralbyrån. Samma statistik visar också att utanförskapet ökar.

Skillnaden mellan dem som har arbete och dem som inte har ett jobb att gå till ökar för var dag som går. Trots att det råder brinnande högkonjunktur och svensken tokjobbar ökar ändå långtidsarbetslösheten i Sverige. Fler får allt mer att göra medan ett också ökande antal människor hamnar allt längre från arbetsmarknaden – i ett utanförskap.

SCB-siffrorna visar också att 277 000 personer, varav 184 000 är kvinnor, är undersysselsatta och vill öka sin arbetstid och kan göra det inom 14 dagar.

Så sent som förra månaden presenterade regeringen i sitt budgetförslag krav på åtstramning av villkoren för deltidsarbetslösa som från och med årsskiftet får maximalt 75 ersättningsdagar. I samma budget vill regeringen även sänka ersättning i sjukpenningen. Statsminister Fredrik Reinfeldt motiverade försämringarna med att ”drivkraften för arbete har varit otydlig”.

Svensken jobbar som aldrig förr men behöver ändå piskas till arbete. Självklart, eller hur, inte sant.