Kongressklubban på Sif:s och HTF:s gemensamma kongress i Västerås hann precis falla i bordet innan Mari-Ann Krantz, ordförande för det nybildade Union som formellt kör igång vid årsskiftet, konstaterade att maktstrukturerna på svensk arbetsmarknad behöver ritas om.

– Allt för mycket bestäms i dag av LO, sade hon i Ekot:s lördagsintervju i helgen.

Det nybildade Unionen kommer att ha cirka 500 000 medlemmar på 66 000 arbetsplatser. Det blir en gigant på svensk arbetsmarknad. Med det i åtanke är det högst naturligt att Mari-Ann Krantz kräver ökat inflytande för Unionen.

Men hennes uttalande har fler dimensioner än så. Dels växer tjänstesektorn i Sverige. Fler människor arbetar inom yrken som klassas som tjänsteyrken. I förhållande till LO ökar TCO i betydelse för svensk arbetsmarknad och för det svenska samhället i stort.

När den borgerliga regeringen vid årsskiftet höjde avgiften till a-kassan och slopade avdragsrätten för både fack- och a-kasseavgiften började en massflykt från facken. Hittills är LO-förbunden de största förlorarna av denna omvända politiska reform. LO-tidningen gjorde i mitten av september en sammanställning som visade att LO-förbunden sammanlagt tappat närmare 100 000 medlemmar medan TCO-förbunden ”endast” förlorat 40 000 medlemmar. Även om LO-förbunden traditionellt sett är bättre på att organisera arbetare i fackförbund än vad TCO-förbunden är att organisera tjänstemän, har LO-förbunden fått sig en rejäl törn i detta avseende.

Under industriavtalets tio år och fyra avtalsrörelser har Mari-Ann Krantz och Sif känt – även om detta aldrig varit uttalat – att tjänstemännen har ett för litet inflytande när fackförbunden samordnar sig och förhandlar ihop. LO-förbunden har dessutom haft en LO-samordning att ta hänsyn till. I praktiken har det inneburit att tjänstemän och akademiker ibland har fått acceptera kraven från LO-samordningen för att få ihop industrisamordningen. Det vill nu Mari-Ann Krantz ändra på:

– Det kan inte och får inte vara så framöver att det är LO, som avgör vilken nivå vi ska ta ut på löneökningar fortsättningsvis, säger hon i Ekot:s lördagsintervju.

Mari-Ann Krantz och Unionen vill öka sitt inflytande i kommande avtalsrörelser på bekostnad av LO-förbunden. I skottgluggen hamnar bland annat IF Metall som tvingas välja mellan bibehållen inflytande för LO eller ökat makt till TCO. Men IF Metall verkar inte ha svårt att välja. Förbundets avtalssekretare Anders Tiderman har i samband med den uppkomna debatten inom LO om modellen med jämställdhetspotter sagt att IF Metall överger LO-samordningen i nästa avtalsrörelse om inte förbunden skrotar pottmodellen.

Men ett med ett större inflytande följer automatiskt ett större ansvar. Frågan är om Unionen är moget för denna ökade makt. Frågan är om det nya förbundet klarar av att vara den ledare inom industriavtalet som Metall och sedermera IF Metall varit.

Det paradoxala med Unionen – som utifrån sitt namn att döma rimligen ska ena – är att förbundet snarare kan hjälpa till att skapa en splittring mellan fackförbunden på arbetsmarknaden.