Det ställs i dag allt högre krav på företagen i frågor som rör socialt ansvarstagande. Det konstaterade Maria Grafström, ekonomiedoktor och projektledare på Cision, på medieanalysföretagets träff i dag vid Berns i Stockholm.

Ett tydligt exempel är TV4:s Kalla Fakta avslöjande om de australiensiska fårfarmarnas blodiga hantering av merinofår.

– I princip inga svenska klädföretag visade sig ha djurskyddspolicy. Alla uppger sig intresserade att ses över befintliga inköpsregler eller skaffa nya, sade Maria Grafström.

Men de ökade kraven behöver inte bara kosta företagen pengar, tvärtom. Det finns pengar att hämta. Utöver produktrelaterad kommunikation är det CSR-frågor som driver förändringar i attityder mest. Det konstaterade Per Söderpalm, nordisk analyschef på Cision, när han talade inför de närmare 200 personer som samlats.

Kraven på ökad öppenhet och ansvartagande tog rejäl fart kring millennieskiftet. Med företagsskandaler som Enron, Worldcom och Skandia kom företagens gloria från 1990-talet på kant.

Samtidigt startades aktionsgrupper och nätverk mot ökade klyftor till följd av globaliseringen. Mest uppmärksammat blev Attacrörelsen.

Journalistiken – och då framför allt affärspress som var den källa som skrev mest om frågorna – uppmärksammade CSR ur ett konfliktperspektiv.

– I dag är vinkeln en annan, ett tydligt lönsamhetsperspektiv, poängterade Maria Grafström.

Fotnot: Maria Grafström är medförfattare till boken CSR: Företagsansvar i förändring som just nu befinner sig på tryckeriet.

Bengt & Berit bodde med sina 4 barn i ett radhus i en småstad någonstans i landet. Nu var det dags för den årliga höjningen av månadspengen för deras barn Bert 17 år, Britta 13 år, Bo 12 år och Bodil 9 år.

Bert hade i dagsläget 150 kronor och Britta 100 kronor i månadspeng. Bo och Bodil hade 90 respektive 60 kronor.

När mamma Berit räknat en stund konstaterade hon att tjejerna hade lägre månadspeng i genomsnitt än killarna:

Bert        150 kronor
Britta      100 kronor
Bo            90 kronor
Bodil        60 kronor
Totalt    400 kronor

Tjejer igenomsnitt:
100 + 60 = 160/2 = 80 kronor

Killar igenomsnitt:
150 + 90 = 240/2 =120 kronor

- Orättvist, sade Berit och krävde att tjejerna skulle få en extra höjning och presenterade följande förslag:

Höjning av månadspeng:

- Alla får 20 kronor
- + 5 kronor till Bodil för att hon har lägst månadspeng i dag
- + 5 kronor till Bodil och Britta för att på sikt komma till rätta med könsorättvisan.

Bengt blev tvärilsk när han fick höra idén.
- Över min döda kropp.

Båda stod fast vid sina ståndpunkter och läget dem emellan blev minst sagt kylig. Skilsmässan pockade på dörren.

När Berit talade med grannarna fick de bilden av Bengt som en riktig kvinnohatare som vägrade ge tjejerna mer på grund av deras kön. Efter några uttalanden på stan som inte föll så väl ut spädde Bengt själv på den bilden.

Bengt stod nu inför ett viktigt strategiskt beslut: Antingen att stå fast vid sin ståndpunkt och fortsätta argumentera mot att tjejerna skulle få något extra. Risken var att han då skulle fastna i facket kvinnohatare för en lång tid framöver.

Eller så kunde han försöka lägga fram ett konstruktivt förslag som Berit var tvungen att ta ställning till. Även om hon sade nej skulle kvinnohatarstämpeln kunna tvättas bort. Om Berit vägrade diskutera en lösning skulle hon framstå som en bitter-Berit.

Till slut bestämde sig Bengt för att göra ett försök. I en debattartikel i Dagens Rättvisa presenterade han ett förslag och bjöd in Berit, som numer flyttat till sin mor, till samtal.

Förslaget gick ut på att alla skulle få höjd månadspeng med 20 kronor. Den som hade lägst skulle få ytterligare 5 kronor. Så långt allt lika med Berits förslag.

Men istället för att föreslå ytterligare 5 kronor till tjejerna föreslog Bert att alla som fick en månadspeng under genomsnittet ( 100 kronor) skulle få ett extra påslag på 5 kronor i månaden. Med hans modell skulle Bodil och Bo omfattas av denna höjning.

Hur det gick? Jag vet inte. Berit och Bengt håller på att diskutera. Förhoppningsvis hittar de en lösning. En skilsmässa vore djupt olyckligt.

Klädjätten H&M är det svenska börsbolag noterat på Stockholmsbörsen Large Cap som fick störst uppmärksamhet under 2007 i frågor som rör socialt ansvarstagande. Svenska Dagbladet står för närmare 20 procent av all publicitet och är den källa som skriver mest om Corporate social responsibility, CSR. Folksam har en dominant ställning som den aktör som får störst publicitet. Det visar den sammanställning jag gjorde under min praktik på medieanalysföretaget Cision. 

Under min två veckor långa praktik på Cision fick jag möjlighet att göra en medieanalys. Jag valde att analysera vad som skrivits om de svenska börsbolagen noterade på Large Cap som fått störst publicitet under 2007 i frågor som rör socialt ansvarstagande.

Man kan också konstatera att CSR har blivit något av ett buzz-word inom framför allt storstads- och fackpress. Det riskerar att den kritiska journalistiken får ge vika till förmån för diverse listor och utmärkelser som presenteras och som får anmärkningsvärt stor publicitet.

Särskilt påtagligt blir det när en undersökning som består av svar från 88 personer på en blogg får publicitet i flera källor.

Mina slutsatser: 

Svenskan Dagbladet dominerar som källa. Svenska Dagbladet är den enskilt största källan och står för närmare en femtedel av all publicitet totalt. Det kan tolkas som en svaghet ur ett journalistiskt och demokratiskt perspektiv att en källa dominerar så markant. Samtidigt kan konstateras att CSR blivit ett buzz-word och det som skrivs många gånger saknar journalistisk substans. Exempelvis skapade en undersökning på en blogg med 88 respondenter publicitet i flera medier.

H&M får mest och balanserad publicitet. Det är inte helt oväntat att H&M är det bolag som får störst publicitet. Det är också det bolag som får den mest balanserade medievinklingen av alla bolag. En del av förklaringen kan vara att H&M inte förekommer i lika många listor som generellt skapar positiv publicitet. H&M är också det bolag som befinner sig närmast konsumenterna.

Liten proaktiv publicitet. Publiciteten kring det som kan betraktas som proaktivt mediearbete är påfallande liten från samtliga bolag som undersökts. Det är snarare så att andra aktörer skapar proaktiv publicitet med hjälp av bolagens namn som ofta används i ett ethos-syfte. Den publicitet som finns och som är att betrakta som resultatet av proaktivt arbete är dock positiv.

Folksam dominerar som aktör. Undersökningar fyller en viktig funktion genom att upplysa konsumenter/anställda/aktieägare om bolagens arbete med socialt ansvarstagande. Ur ett varumärkesperspektiv fyller undersökningarna en viktig uppgift, nämligen att få Folksam att framstå som ett ansvarstagande och ansvarskrävande försäkringsbolag.

Liten publicitet i lokala medier. Dessa är att betrakta som underutnyttjade källor för proaktiv positiv publicitet. Då de allra flesta bolagen inte är konsumentnära bolag skulle den proaktiva publiciteten i de lokala medierna snarare inriktas på positiv publicitet ur ett arbetsgivar- och aktieägarperspektiv. Inte ens någon aktör kan tillmätas betyget godkänt i publiciteten i lokala medier. Folksam, som är att betrakta som en konsumentnära aktör, borde rimligen kunna lokalanpassa sina listor för att skapa mer publicitet i lokala medier och på så sätt stärka varumärket gentemot konsumenten.

Fotnot: Analysen är baserad på sökningar i Cisions webbagent i svenska medier med en tidsmässig avgränsning till 2007.

Inget ont utan att det för något gott med sig. Efter att ha tappat en femtedel av alla medlemmar under 2007 lever Hotell- och restaurangfacket, HRF, med kniven mot strupen. Något måste göras om förbundet över huvud taget ska överleva på sikt. Nu ser HRF över möjligheten av sms:a sig in i facket.

HRF:s ordförande Ella Niia säger till LO-tidningen:

– Man kan ju deklarera via sms så varför ska man inte kunna gå med i facket på samma sätt?

Uttalandet i sig tyder på en sund och insiktsfull inställning. Jag vet att frågan om att sms:a sig till medlemskap har varit uppe tidigare inom fackförbund men då har idén inte fallit i god jord.

Calle Fridén har i några kommentarer till mina inlägg uttryckt en viss frustration över fackens oförmåga att ta till sig det nya.

Kanske kan man skönja en ny tid. I alla fall hos HRF. Förbundet har tidigare aviserat att man även tänker lansera en funktion där den som vill lätt kan anmäla att han eller hon vill ha besök av facket på sin arbetsplats.

Nu vill jag inte påstå att sms-tjänsten i sig leder till en storm i antalet nya medlemmar hos HRF. Tjänsten måste givetvis sättas in i ett större sammanhang där sms-funktionen kan utgöra en liten del i en större strategi.

Men attityden från högsta ledning lovar gott.

Läs också min blogg Breven till Marlon.

Efter 25 års tjänst inom Åtvidabergs kommun får de anställda en bok med bland annat råd om personlig krishantering och ”hur man tar sig ur en djup mental utmattning” , rapporterar LO-tidningen. Nu protesterar anställda genom att lämna tillbaka gåvan.

– Förr var vi värda en klocka, eller en resa eller vad vi ville för 5 000 kronor, säger Annika Kindstrand till Östgöta Correspondenten.

Allt kommunicerar.

Denna debattartikel publiceras i senaste numret av Dagens Media.

Lägg fem kronor i mössan för att döva ditt klimatsamvete så erbjuder vi dig en riktig miljöskitig resa. Med dessa dubbla budskap lockar Fritidsresor kunder till sina resor. Detta är ett praktexempel på den omognad som resebranschen visar ur ett kommunikativt miljömässigt perspektiv. Jag efterlyser större ansvar och ifrågasätter var den kritiska journalistiken tagit vägen.

I början av februari ifrågasatte jag hela idén med klimatkompensering inom resebranschen på Aftonbladets debattsida. Jag efterlyste ett större ansvar från resebranschen som i dag vältrar över miljöansvaret på konsumenterna.

I artikeln påvisade jag de konkurrensfördelar som finns för reseföretag genom att tydligt deklarera för resenärer hur man arbetar med att städa undan efter sig själv eller påverka de leverantörer/aktörer man samarbetar med. Vilka investeringar görs och vad är det långsiktiga målet, frågade jag.

Veckor har gått. Men gensvaret från branschen har varit minst sagt svalt. Nyligen rapporterade DN om klimatkompensationen under rubriken ”Fiasko för miljöavgift”. 

I stället erbjuds jag när jag besöker Fritidsresors hemsida miljökompensationen 5+5. Om man lägger 5 kronor extra till miljön lägger Fritidsresor lika mycket. Detta samtidigt som Fritidsresor i en storslagen annonskampanj med helsidor på DN:s sida 3 får klart för mig att Fritidsresor erbjuder sina resenärer större benutrymme och därmed tar färre passagerare per flygning jämfört med sina konkurrenter.

Den naturliga frågan till Fritidsresor och dess informationsdirektör Lottie Knutson blir; hur långt räcker min femkrona som kompensation för det färre antal resenärer som flygplanen kan med på grund av att ”miljömedvetna” Fritidsresor konkurrerar med större benutrymme?

Lottie Knutson har under lång tid varit rankad av journalister som en av de mest trovärdiga bland svenska företag och organisationer, skriver Lindau Production som hyr ut föreläsare via sin hemsida.

Faktum är att Lottie Knutson i det närmaste guruförklarades, och det med all rätta, för sin insats under Tsunamikatastrofen. Men det kan inte betyda att hon och Fritidsresor inte ska granskas med samma kritiska journalistögon som andra företag och dess ledare utsätts för.

På Berghs får vi elever lära oss att allt kommunicerar. En annonskampanj på sida 3 i DN kommunicerar i sig. Det känns dyrt, gammalt och tanklöst. Lägg därtill ett otidsenligt budskap som går stick i stäv mot vad företaget försöker ge sken.

Tiden är förbi när man kan kommunicera två saker som står i konflikt med varandra. Det handlar om att kommunicera integrerat – och tänka på att allt hänger ihop, ord och handling, i alla kanaler, alltid.

Nu är det upp till bevis, Fritidsresor. Det är dags att bestämma sig. Klimat eller benutrymme. Moget eller omoget. Det är dags att avkräva Fritidsresor och resebranschen på deras klimatansvar. Det är min skyldighet som kommunikatör, medmänniska och småbarnsförälder.

Mattias Josefsson

Studerar Strategisk information & PR på Berghs

I en stor annonskampanj uppmanar ICA konsumenter att dela med sig av sina recept till nya kokboken ”Hela Sveriges husman”. Även denna kampanj från ICA är relationsinriktad men med en betydligt smalare målgrupp än tv-serien med Stig.

I sin nya reklamkampanj vill ICA göra en bok tillsammans med kunderna – men inte alla kunder. Reklamen riktar sig i första hand till dem som är vana att tillbringa tid vid spisen och som vill dela med sig av sina erfarenheter. Boken riktar sig till en målgrupp som definieras som experter – en målgrupp som vill interagera.

Målet med reklamen med ICA-Stig är rimligen att göra relationen så nära och så laddat med positiva känslor att ICA rent mentalt kommer närmare de allra flesta av sina kunder. Det i sin tur underlättar för butikskedjan att långsiktigt sälja mer. Tv-reklamen har en tämligen bred målgrupp. Du behöver inte vara expert på mat för att kunna ta den till dig samtidigt som den kan roa även den som tillbringar timmar i köket.

Läs också min blogg Breven till Marlon.

Under januari lämnade 17 000 personer a-kassan. Det visar siffror från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som presenterade nya siffror i dag. Nu är IF Metall mer eller mindre ensamt inom LO om att ha tappat mindre än var tionde medlem sedan de dyrare och sämre villkoren i a-kassan trädde i kraft den 1 januari 2007.

IF Metall:s a-kassa har tappat cirka 25 000 medlemmar på drygt ett år. Det motsvarar drygt 7 procent av medlemmarna.

Det kan jämföras med exempelvis Kommunal som förlorat 11 procent, Handels 12 procent och Hotell- och restaurangfacket som förlorat 25 procent. Hade IF Metall tappat lika stor andel som HRF hade det motsvarat fler medlemmar än vad hela HRF:s a-kassa hade den 1 januari 2007.

Totalt har 413 000 personer lämnat sitt medlemskap i a-kassan sedan den 1 januari 2007.

Läs också min blogg Breven till Marlon.