Takten på löneökningarna i landet stannar på 3 procent för de senaste tretton månaderna. Det visar färsk statistik från Statistiska centralbyrån. Detta bevisar att parterna på svensk arbetsmarknad tar sitt ansvar under brinnande högkonjunktur och att den svenska modellen i allra högsta grad lever. Samtidigt visar statistik att högerregeringens arbetsmarknadspolitik är ett fiasko och att människor tvingas betala med långtidsarbetslöshet.

Svensk ekonomi visar till stora delar upp mycket fina siffror, för att inte säga fantastiska. Bruttonationalprodukten, BNP, steg första kvartalet 2007 med 3 procent jämfört med samma period förra året. Det innebär ytterligare att ett kvartal av tillväxt kan läggas till alla de tidigare kvartalen de senaste 12 åren. Överskottet i statens finanser är rekordstort och finansminister Anders Borg justerar gång på gång upp prognoserna. I flera internationella jämförelser intar svensk ekonomi en unik position.

Hyllas ska arbetsmarknadens parter som tecknar ansvarsfulla avtal och ser till att arbetsmarknaden är stabil och som därmed gör det möjligt för svenska företag att hävda sig i en stenhård internationell konkurrens. Det lägger grunden för den svenska ekonomins välstånd.

Samtidigt som ekonomin är het, arbetsmarknaden är stabil och inflationen ligger kring de 2 procent som är Riksbankens mål lyckas inte arbetarpartiet moderaterna att ta bort långtidsarbetslösheten. Nej, inte ens att sänka den utan tvärtom öka den. Under årets första sex månader har ytterligare 5 000 personer slussats ut i långtidsarbetslöshet eller i ”utanförskap”  ­- ett ord som för ett år sedan användes flitigt. Totalt är nu drygt 53 000 personer långtidsarbetslösa, visar siffror från Arbetsmarknadsverket.

Inte nog med att med att långtidsarbetslösheten har ökat, villkoren för dem som tvingas ut i de arbetslösas tuffa verklighet har försämrats. Bland annat kan arbetslösa tvingas flytta från och med den första dagen i arbetslöshet. Den genomsnittliga ersättningen per arbetslös dag uppgår nu till 544 kronor jämfört med 580 kronor i juni 2006, en samlad effekt av de nya ersättningsreglerna.

Detta sker när skatten för de allra rikaste i landet sänks genom bland annat slopandet av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten med hela 10 miljarder kronor. Klyftorna mellan de allra rikaste och övriga ökar. Även gapet mellan dem som har ett arbete och de som tvingas hanka sig fram utan ett sväller för var dag som går.

Man kan med fog fråga sig när politiken får bättre förutsättningar att bekämpa långtidsarbetslösheten än nu. Men i stället vänder det nya arbetarpartiet de långtidsarbetslösa ryggen för att i stället mata ett fåtal penningstinna med ytterligare klöver.