På min dotters förskola lär pedagogerna barnen genom så kallad positiv inlärning. Genom att berömma det som är bra lär sig barnen vad som är rätt och fel. I näringslivet är filosofin den samma. En morot i form av ett bonus- eller optionsprogram till dem som gör ett bra jobb. Men för den som är arbetslös råder en annan verklighet – den vinande piskans verklighet.

Tjänar du 30 000 kronor i månaden i dag och blir arbetslös får du inte 80 procent i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Inte 70 procent heller. Inte 60 men 50 procent av din tidigare inkomst. Från dag ett. Taket i a-kassan ligger i dag på 680 kronor om dagen efter att regeringen sänkte taket för de 100 första dagarna vid årsskiftet från 730 kronor per dag.

Det innebär att om du tjänar mer än drygt 18 500 kronor i månaden, vilket en majoritet av den svenska befolkningen på arbetsmarknaden gör, slår du i taket i försäkringen.

Dessutom kan du från och med halvårsskiftet tvingas att ta ett jobb inom ett helt annat yrke i en helt annan del i landet från och med din första arbetslösa dag.

Hur var det nu argumentationen gick i valrörelsen? Var det inte ett fastligt tjatande om ett utanförskap i Sverige? På vilket sätt minimeras detta utanförskap genom sänkta ersättningar?

Dagens arbetsmarknad är tuff. Alla fixar inte kraven. Arbetsmarknaden blir inte lättare att slå sig in på när skruven dras åt än hårdare och mattpiskan har bytts ut mot en oxpiska. Det hjälper vare sig halta eller lytta att öppna dörren till arbetets marknad. Deras förmåga förbättras inte det minsta tack vare oxens piska och slopandet av en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa att hoten mot arbetsförmedlare ökar runt om i landet i takt med att kraven på de arbetslösa ökar. I Stockholm är antalet hot hittills i år lika många som under hela förra året. För någon vecka sedan rapporterade flera fackförbund likaså, nämligen att hoten mot deras a-kassehandläggare ökar. I Trollhättan har IF Metall till och med installerat överfallslarm.

Nu fortsätter i och för sig arbetslösheten på den sedan tidigare inslagna vägen, nämligen att sjunka – och tur är väl det. Men det är nonsens att påstå annat än att det har att göra med den globala högkonjunkturen samt de sänkta skatterna på inkomster som infördes vid årsskiftet.

Men den ekonomiskt lagde påpekar då att sänks statens inkomster i form av minskade skatteintäkter behöver också utgifterna sänkas och då exempelvis i form av sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen.

I teorin stämmer resonemanget. Men i verkligheten kom Ekonomistyrningsverket i början av juni med en prognos som pekar på ett överskott i statens finanser på 300 miljarder kronor de kommande åren. Mycket tack vare ett sunt hushållande med Sveriges finanser de gångna åren samt, som redan tidigare nämnts, en global högkonjunktur.

Ilskan pyr runt om i landet. När så lågkonjunkturen ovälkommet kommer för att gästa oss blir detta en perfekt grogrund för dem som vill spela på den känsla som utanförskapet skapar, nämligen främlingsfientliga partier.

Men å andra sidan är detta vad en majoritet av oss svenskar ville ha på valdagen och jag respekterar demokratin. Men jag vill varken bli arbetslös eller sitta i regeringshuset den dag då högkonjunkturen tackar för den här gången och ger sig av. Och som tidigare stolt svensk som slog sig för bröstet för vår modell och vår sammanhållning av hela samhället, är jag tystare i dag.