Det går inte en dag utan att regnet slår mot fönsterrutan. Varje dag detta ångestladdade konstaterande. Malmö har fått närmare tio gånger mer nederbörd de senaste veckorna än normal. Sveriges nya slogan borde bli Sweden – the home of Rainman.

Just i detta nu är jag ensam. Och det är riktigt skönt. Inte en enda regndroppe försöker tränga sig på utan låter mig för tillfället vara i fred. Jag trivs även om det känns ovanligt tyst.

Jag har liksom vant mig vid det där smattrande mot fönsterblecket. Det låter som k-pistar som skjuter salvor ur sina megastora magasin. Nu har krutröken lagt sig. Mina öron får vila. Men av molnen att döma gäller det att vara med. De megastora magasinen har fortfarande ammunition kvar. Det syns tydligt. Kanske väntar de på rätta ögonblicket när någon naiv och tokpositiv svensk får för sig att hänga ut tvätten på tork. Och så fort tvätten väl hänger där går molnen till attack igen. Vad vet jag. Men det är den känslan man får i alla fall.

Det är Almedalsvecka och ingen är gladare än media. Äntligen något att rapportera om – förutom alla översvämningar förstås. Men det svämmar inte över av visioner från Gotland. Inte hittills i alla fall. Miljöminister Andreas Carlgren ska höja bensinskatten. Mona Sahlin ska prata med ungdomar. Inga kioskvältare. Ska dock bli intressant att höra vad Göran Hägglund har att säga om den höjda bensinskatten senare i veckan. På riksstämman för någon vecka sedan beslutade kristdemokraterna om sänkt bensinskatt.

Och slutligen en fundering till alla miljömedvetna svenskar; kanske dags att ta ned alla solfångare som monterats på taken. Bättre att satsa på vattenhjul i stället…