Reallönerna inom industrin har de senaste tio åren stigit med 25 procent, visar en rapport från Facken inom industrin. Det är resultatet av ansvarsfulla fackliga lönekrav som verkat i samklang med en lika ansvarsfull politik. I dag är verkligheten en annan. Flera fack vill bryta upp industriavtalets dominans och politiken är mer lättsinnig. Frågan är om det gångna decenniet blir en parentes eller om reallönerna får fortsätta gro.

Frukten av industriavtalets lönevillkor det gångna decenniet är svårslaget. Vi får gå tillbaka till 1950- och 1960-talen då folkhemmet byggdes för att hitta motsvarande reallöneökningar i Sverige. Under perioden 1976-1993 var reallöneökningen 0 procent. Sedan dess har reallönerna ökat med i snitt 2,2 procent per år.

Rapporten är ett sätt att bekräfta för omvärlden att den modell vi har i dag är framgångsrik. Flera vill rucka i modellen – både från politiskt håll och fackligt.

Det största facket i industrisamarbetet, det nybildade Unionen, vill exempelvis definiera om vilken sektor som ska vara lönenormerande.

– Man kan inte bara prata om industrin. Jag vill vidga begreppet till hela exportsektorn. Ett antal företag inom tjänstesektorn är också utsatta för internationell konkurrens, konstaterade Mari-Ann Krantz i en intervju i Svenska Dagbladet i början av året.

Men den största dragkampen pågår inom LO där flera fackförbund är trötta på att rätta sig efter industrins förutsättningar. I höstas enades nio fackförbund utanför industrin om en gemensam utgångspunkt inför kommande avtalsrörelse. Var denna dragkamp slutar återstår att se.

Från politiskt håll görs nu flera oansvariga övergrepp som kan komma att påverka förutsättningarna för lönebildningen i Sverige. För det första har den disponibla inkomsten under det senaste året varit oansvarigt expansiv. Det äventyrar inte bara reallöneökningar utan även på sikt arbetstillfällen och svensk industris konkurrenskraft. Sverige har i dag den högsta inflationen på 14 år och den löneökning som löntagarna fått i lönekuverten det senaste året äts nu upp av inflationen.

Trots kraftiga protester från bland annat industrins fackförbund beslutade riksdagen strax innan jul om en differentierad arbetslöshetsavgift som träder i kraft den 1 juli i år. Beslutet gör det omöjligt för facken att avgöra hur höga lönekrav de ska ställa för att uppnå reallöneökningar i flerårsavtal. Följden blir krav om kortare avtalsperioder för att reallöneökningar ska kunna säkerställas. Därmed påverkas stabiliteten på arbetsmarknaden.

Ett står klart. De senaste tio åren har gett pluring i plånboken. Var framtiden ger går kanske tyda bland stjärnorna. Men för oss som inte kan utläsa något återstår att vara med och påverka – eller bara att vänta och se.

Från och med den 1 juli är det tänkt att regeringens omstridda sjukförsäkring ska träda i kraft. I förslaget, som nu är ute på remiss, har det upptäckts ytterligare försämringar som tidigare inte uppmärksammats. Den som varit sjukskriven och blir sjukskriven igen inom loppet av 450 dagar ska få sänkt sjukpenning i förtid.

En person som blir sjukskriven har rätt till 80-procentig ersättning i 364 dagar. Men om vederbörande varit sjuk de senaste 450 dagarna dras det antalet sjukdagar av från den nya perioden. Därefter halkar den sjukskrivne ner på 75-procentig ersättning.

Det innebär att många sjukskrivna kan råka ut för det så hårt kritiserade maxtaket med 75-procentig ersättning långt innan de 364 dagar som tidigare sagt. Den nyupptäckta luckan kommer att framkalla protester.

Det har stormat friskt kring den nya sjukförsäkringen ända sedan förslaget presenterades i höstas. Det som tidigare väckt rabalder är framför allt förslaget om ett maxtak.

– Lagregeln upphäver redan träffade överenskommelser om förbättringar av sjukförsäkringen, sade TCO:s ordförande Sture Nordh i höstas.

Både LO och TCO anser att det är ett brott mot den svenska avtalsfriheten och har hotat att anmäla regeringen till FN-organet ILO för brott mot ILO-konventionerna. Även Svenskt Näringsliv och Försäkringsförbundet har uttryckt protester. Försäkringsförbundet varnar också för att förslaget med maxtak kan strida mot EG-rätten.

Strax innan jul meddelade Försäkringskassans förre ordföranden Inger Efraimsson att hon inte ville fortsätta bland annat på grund av försämringarna i sjukförsäkringen. En av de saker hon kritiserade var kravet att tvinga människor att byta jobb efter sex månaders sjukskrivning.

Den borgerliga regeringen befäster sitt bottenläge i den senaste opinionsundersökningen som presenteras i Svenska Dagbladet i dag. En frånvänd politik som inte har någon förankring i den svenska folksjälen kan inte kommuniceras bort.

Efter valrörelsen helgonförklarades moderaternas nuvarande partisekreterare Per Schlingmann som en kommunikationsguru. Och visst gjorde han ett fantastiskt arbete. Men nu står han och moderaterna inför fakta; väljarna har upptäckt sanningen bakom de välformulerade harangerna. För att uttrycka sig med kommunikatörens språk; image och profil stämmer inte överens med identitet.

Trots att socialdemokraterna backar med 1 procentenhet i senaste opinionsundersökningen från Sifo får partiet ändå drygt 3 procent mer än den samlade borgerligheten; 43,3 procent mot respektive 39,9 procent.

Sanningen är att man vinner inga poäng på att kräva ränta på pengarna från arbetslösa som ovetandes fått för mycket pengar utbetalat från a-kassan. Poängskörden blir inte större när man för en ekonomisk politik som ruinerar löntagarna på bekostnad av sjuka och arbetslösa.

När regeringen förvandlar Sverige till ett arbetsmiljöns u-land ger inte heller någon större utdelning eller ger landets fetaste plånböcker mer när fastighets- och förmögenhetsskatten avskaffas.

Med respekt för Per Schlingmanns kunskaper inom kommunikation. Men när hela halva bunten dessutom på ett eller annat vis har fuskat måste man inse; det går inte kommunicera bort fakta.

Folkpartiledaren Jan Björklund kan tänka sig att göra a-kassan statlig och låta den administreras av försäkringskassan. Det säger han till Sveriges radio Ekot. I veckan fick utredaren för införandet av en obligatorisk a-kassa ytterligare tid. Utredaren skulle presenterat ett förslag den 31 januari som innebar att ta Skattemyndigheten skulle få i uppdrag att ta in pengarna genom avdrag på lön. Det ogillades av regeringen.

Både näringsliv och fack är kritiska till att göra a-kassan obligatorisk. Så sent som i fredags sade Saco:s ordförande Anna Ekström i DN:

 – Jag tänker inte piska in några ovilliga medlemmar.

I höstas gjorde Synovate på uppdrag av Svenskt Näringsliv en undersökning som visar att 7 av 10 löntagare vill att a-kassan ska förbli frivillig.

Trots det säger Jan Björklund att regeringen tänker fortsätta arbetet. Det som kan som kan stoppa arbetet med införandet av en obligatorisk a-kassa är ”en massa tekniska problem”.

Med andra ord; Jan Björklund och regeringen fortsätter att banka med sin gummiklubba på den trekantiga träbiten för att få den genom det fyrkantiga hållet. Det spelar ingen roll att näringsliv och fack ropar att de ska sluta, den ska igenom. Är det sånt som kallas ideologisk enögdhet?

Att SVT:s tittarsiffror går kräftgång är i sig ingen nyhet – och inte förvånande. Som Sveriges största tv-kanal blir man också den störste förloraren när hela branschen utsätts för hårdare konkurrens med fler kanaler och möjligheter att ta till sig information. Martin Jönsson, Svd:s expert på reklam och medier, missar dock i sin analys av flykten från Aktuellt att många tv-tittare i stället har blivit tv-klickare.

Martin Jönsson konstaterar på sin blogg att SVT:s Aktuellt 21-sändning har förlorat var femte tittare på ett år. Från en tidigare snittpublik på 743 000 tittare får redaktionen i dag nöja sig med 588 000 tittare.

I dag har inte tv:ns nyhetsförmedlare alls samma monopolställning som för bara något år sedan. Samma nyheter kan konsumeras på en rad olika sätt, exempelvis via webb-tv och mobil-tv. Tv:n har inte en lika naturlig och framskjuten placering i dag som tidigare.

När en hel sektor går tillbaka är det – allt annat lika – branschettan som får ta mest stryk. Samma fenomen gäller inom alla näringsgrenar. Skulle hela exempelvis resebranschen utsättas för konkurrens och bli mindre ”het” är Fritidsresor klar kandidat till största förlorare. Omvänt vinner Fritidsresor på om hela branschen växer.

Detta är givetvis inte hela förklaringen till varför SVT:s tv-tittarsiffror sjunker. På en ständigt förändrande marknad handlar det att hela tiden erbjuda det kunden vill ha. Vi kan nu tydlig se strömningar från traditionellt tv-tittande till tv-klickande, det vill säga man konsumerar tv via datorn.

Aktuellt bjuder numer också tydligt in tittaren till nätet där det förutom den vanliga sändningen även finns fördjupande- och ”bakomkulisserna” material, ett tydligt exempel på att marknaden oavbrutet söker nya vägar.

Därför känns Martin Jönssons argument som bara bygger på siffror om tv-tittande från MMS som något enögt. För att få hela bilden av hur nyhetskonsumenten intar sin dagliga dos av nyheter behöver även tv-klickande räknas in – och det mobila tittandet.

Det SVT förlorat på gungarna kan de hämta hem på karusellerna. Själv tillhör jag dem som gärna klickar i mig Aktuellt när jag missat att bänka mig framför tv:n klockan 21.00 Det har att göra med att jag efterfrågar kvalitet och trovärdighet på nyheterna och nyhetsförmedlaren. Och där är Aktuellt fortfarande klar etta – utan sjunka siffror – i alla fall inte i mina mätningar.

Under 2007 förlorade facken cirka 200 000 medlemmar. Förutom en försvagad röst på arbetsplatserna och i samhället innebär det ett rejält ekonomiskt avbräck. För Byggnads och Hotell- och restaurang, HRF, handlar det om totalt 40 miljoner kronor i uteblivna medlemsintäkter.

HRF är det fackförbund som förlorat flest antal medlemmar i förhållande till sin storlek under förra året. Nästan var femte medlem valde att lämna förbundet. Byggnads förlorade drygt 8 000 medlemmar – eller motsvarande 10 procent – under 2007.

Förbunden satsar nu av naturliga skäl på att rekrytera medlemmar. Byggnads sällade sig i veckan till en rad andra förbund som nu satsar tiotals miljoner kronor på att värva medlemmar. Byggnads pytsar in 20 miljoner kronor under två år.

HRF väljer ett annat angreppssätt. Förbundet har tillsatt en arbetsgrupp som ska se över hela verksamheten. Syftet är att se vad förbundet ska fokusera på och vad som eventuellt kan prioriteras bort. Vad arbetet kommer att resultera i för slutsatser är för tidigt att säga.

Jag fastnade dock för ett förslag som HRF redan nu arbetar med. Förbundets hemsida ska utökas med en funktion där den som vill lätt kan anmäla att han eller hon vill ha besök av facket på sin arbetsplats. Ett litet – men intressant – steg till att göra facket mer öppet för sina befintliga och blivande medlemmar. Det är kommunikation på mottagarens villkor.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kan tänka sig att ändra utstationeringslagen med anledning av EG-domstolens utlåtande i Laval-målet. Det sade han vid dagens riksdagsdebatt.  Därmed ändrar han ståndpunkt från tidigare uttalande i samband med att utlåtandet kom den 18 december.

I sitt inledande anförande i riksdagsdebatten öppnade Littorin för att se över all relevant lagstiftning måste upp till diskussion.

– Glädjande besked, konstaterade Sven-Erik Österberg, vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Men nu krävs det handling också inte bara vackra ord från talarstolen.

Littorin har bjudit in arbetsmarknadens parter för inledande överläggningar den 28 januari. Därefter ska en utredning tillsättas.

Se riksdagsdebatten i efterhand.

Om regering och riksdag vägrar att ändra lex Britannia och utstationeringslagen med anledning av EG-domstolens utlåtande i Lavalmålet tvingas LO: medlemsförbund att överväga en annan lönepolitik med tarifflöner. Det skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson på DN-debatt i dag.

"Allt fler företagare börjar nu inse att de kan komma att hamna i en konkurrenssituation som inte är likvärdig", skriver debattörerna som också konstaterar att passiviteten från lagstiftarna kan leda till "allvarliga konsekvenser också för svenska företag".

Det kan dock förhindras genom justeringar i lex Britannia och utstationeringslagen ändras.

Lex Britannia är en svensk lag som tillåter stridsåtgärder för att trygga svenska avtal hos företag som tillfälligt vistas i Sverige. Lagen underkändes av EG-domstolen. Utstationeringslagen reglerar rättigheter för anställda som tillfälligt är i Sverige. Dock omfattas inte lönerna. Det vill LO därför föra in.

Strax innan jul gjorde Erland Olauson ett uttalande i Kommunalarbetaren med samma innebörd. Då konstaterade han att om lagstiftaren inte är intresserad finns bara en utväg; att återgå till den förhandlingsmodell som användes fram till början av 1980-talet då löner bestämdes i centrala avtal med befattningslöner eller tarifflöner beroende på ålder och erfarenhet.

Uttalandet fick Jonas Milton, vd på arbetsgivarförbundet Almega, att gå i taket.

– Om LO skulle driva racet om minimilönerna och en återgång till centralt bestämda löner då finns det ingen anledning för oss att försvara modellen med att parterna fritt bestämmer lönerna i avtal. Då är det bättre att lagstifta om minimilöner, sade han till Kommunalarbetaren.

I dag klockan 09.00 debatterar riksdagen konsekvenserna av EG-domstolens utlåtande.