På tio år har LO-förbunden tappat 450 000 medlemmar. Det motsvarar hela IF Metall, och ytterligare 40 000 personer. Självklart spelar den borgerliga regeringens dramatiska höjningar av fack och a-kasseavgift det senaste året in i dessa trista siffror. Men även den socialdemokratiska politiken har stor inverkan.

 

För tio år sedan rensade socialdemokraterna upp i det ekonomiska träsk som den borgerliga regeringen lämnade efter sig i början av 1990-talet. Medborgarna erbjöds mest åtstramningar. Men en av förra årtiondets största satsningar Kunskapslyftet och den utbyggda Högskolan ger nu avtryck i fackens medlemssiffror. Framgångsrik socialdemokratisk politik har minskat antalet medlemmar hos framför allt LO.

 

Samtidigt har Saco-förbunden ökat med 113 000 medlemmar, vilket är ett tecken på att Sverige har lyft sig kunskapsmässigt.

 

Att trenden ändå är en sjunkande organisationsgrad på arbetsmarknaden har rimligen flera orsaker. Förutom den redan nämnda borgerliga politiken brukar även högkonjunktur innebära minskat intresse för fackligt medlemskap. Den fackliga kulturen är heller inte lika stark bland akademiker som bland exempelvis industriarbetare.

 

För facken och ytterst medlemmarna är tappet allvarligt och innebär minskat inflytande på arbetsplatsen och i samhället. Facken jagar febrilt kostnader och de hål som får medlemmarna att fly. Flera förbund satsar också sammanlagt över 100 miljoner kronor i rekryteringskampanjer. En intressant och högst relevant fråga i detta sammanhang är varför trots allt så många väljer att betala hundratals kronor varje månad till facket.

Läs gärna min debattartikel som publiceras på Aftonbladets debattsida i dag.

 Inom resebranschen är man förvånad över att intresset bland resenärerna är svalt att köpa någon form av klimatkompensation i samband med att man beställer resan. Men vad hjälper det att jag köper en bit regnskog när flygbolaget jag åker med spyr ut miljögifter, är min fråga till resebranschen. Ni underskattar intelligensen hos oss konsumenter. För det bolag som tänker om först finns en fantastisk marknadsposition att lägga beslag på.

För snart ett år sedan blev det möjligt att räkna­ ut och kompensera för sina koldioxid­utsläpp på SAS hemsida. Sedermera följde Luftfartsverket och även flera resebolag efter som Ving, Fritidsresor, Apollo och Resfeber.

Läs mer: www.aftonbladet.se

Det är nu snart två år sedan Anders Borg öppenhjärtligt på Expressens debattsida berättade att hans döttrar gjort honom till feminist. Borg skrev då att kulturen gör stor skillnad mellan flickor och pojkar. Tyvärr försöker han nu som finansminister inte bryta detta mönster, utan tvärtom spär han och den borgerliga regeringen på orättvisan mellan könen genom politiska beslut. 

Anders Borg konstaterade den 3 mars 2006: ”Problemet är inte att en kvinna som nyanställs på Ericsson får lägre lön om hon är kvinna. Människor lever inte på timlöner, de lever på inkomster. Inkomstskillnaderna är större än timlöneskillnaderna.”

Nyligen publicerade fackförbundet Handels en undersökning som visar att en nyanställd kvinna över 35 år får i genomsnitt cirka 10 procent lägre lön än en nyanställd man i samma ålder. 

Den orättvisa lönesättningen är inget branschspecifikt problem för handeln eller för LO. Hälften av landets kommuner och landsting uppger att de har osakliga löneskillnader. Det visar en rapport från fackförbundet SKTF.

 

Handels vill se en rad förändringar för att komma tillrätta med bekymret, bland annat förordas en heltid blir en rättighet. Tyvärr har dock svenska folket röstat fram en regering som tydligt deklarerat att de inte tänker stifta rätt till heltid.

 

Men som Borg mycket riktigt slog fast, det handlar inte bara om timlöner utan om den totala inkomsten. Avskaffandet av både fastighets- och förmögenhetskatten och de tuffare kraven på deltidsarbetslösa som införs den 7 april är exempel på politiska beslut som missgynnar kvinnor.

 

Men det är inte bara i de frågorna som Borgs handling skiljer från hans feministiska åsikt. Beräkningar som gjorts av Riksdagens utredningstjänst på uppdrag av miljöpartiet visar att en kvinna i Stockholm förlorar 2 800 kronor per år jämfört med en man, när de nationella och kommunala politiska effekterna är inräknade.

 

Redan förra året rev den borgerliga regeringen upp beslutet om ett höjt tak i föräldraförsäkringen. Effekten blir att färre pappor stannar hemma med sina barn.

 

Det ligger förvisso i linje med särartsfeministen och professorn Annica Dahlström som anser att pappor inte ska umgås med sina barn innan fyra års ålder. Kanske är det här feministen Borg har sin ideologiska hemvist.

För andra månaden i rad minskar antalet medlemmar i a-kassorna med under 20 000 personer. Det visar siffror över december från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF. Under 2007 förlorade a-kassorna cirka 398 000 medlemmar. Det motsvarar drygt var tionde medlem.

 

Nu äntligen verkar strömmen av utträden från a-kassan så sakteliga att avta. Under december lämnade ”bara” 17 000 personer a-kassan vilket är den lägsta månadssiffran under hela året, tät följt av november då 19 000 personer gick ur.

 

Till antalet har Kommunals a-kassa förlorat flest medlemmar, drygt 63 000. Slår man samman HTF:s och Sif:s a-kassa som vid årsskiftet bildade Unionen förlorade de närmare 60 000 medlemmar.

 

Var fjärde medlem i Hotell- och restaurangfackets a-kassa valde förra året att gå ur och placerar sig därmed i toppskiktet över de a-kassor som drabbats värst.

 

IF Metalls a-kassa tappade drygt 24 000 medlemmar, vilket motsvarar knappt 7 procent.

Skattebrotten ökar i Sverige. Fler misstänks, brotten är grövre och fler döms till fängelse. Det visar siffror från Brottsförebygganderådet, Brå, rapporterar Svenska Dagbladet i dag. Samtidigt anser Skattebetalarnas förening att höga skatter skadar folkhälsan.

 

Folk med mycket pengar mår bättre än folk med lite pengar. Det visar en studie från Timbro.

– Alldeles för många betalar för mycket skatt, vilket skapar otrygghet i vardagens utmaningar. Större trygghet för vanliga skattebetalare kräver mer kvar i plånboken efter skatt, säger Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening till LO-tidningen.

 

Sänkta skatter skulle enligt Skattebetalarna leda till bättre folkhälsa. På föreningens hemsida möts surfaren av Robert Gidehag med följande citat:

”Skattepengarna skall användas till rätt saker på rätt sätt – om så sker är vi övertygade om att skatterna kan vara mycket lägre.”

 

Med tanke på det omfattande fusk som avslöjats i den nuvarande regeringen och statistiken från Brå hade citatet varit mer radikalt om det stått något i stil med:

”Skattepengarna ska betalas av rätt person på rätt sätt – om så sker är jag övertygad om att skatterna kan vara mycket lägre.”

 

Slutligen, apropå ekonomisk trygghet i vardagen. I dag samtalar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin med Svenskt Näringsliv, LO, TCO och Saco om den svenska modellens framtid med anledning av EG-domstolens utlåtande i Lavalmålet. Målet handlar också om ekonomisk trygghet – av inkomst. Rimligen påverkar förutsättningarna för en trygg inkomst folkhälsan mer ett högt skattetryck. Det visar om inte annat USA.

400 000 svenskar tror inte att de kan klara att betala sina räkningar de närmaste månaderna, visar en rapport som kronofogden sammanställt, uppger DN. Det motsvarar ungefär var 20:e vuxen svensk.

 

Lika många, 400 000 personer, lämnade under förra året a-kassan. Det är knappast troligt att dessa båda grupper omfattar exakt samma individer. Men att andelen som lämnat i a-kassan är överrepresenterade i kronofogden statistik är däremot sannolikt.

 

Tyvärr finns det mycket som pekar på att antalet personer som drar på sig för mycket skulder ökar. Siffror från Statistiska centralbyrån visar att svenskarna lånar allt mer pengar, både till husköp och till konsumtion. Den samlade utlåningen har under det senaste året ökat med 12 procent. Konsumtionskrediterna ökade än mer – 14,4 procent på årsbasis. Totalt tecknade svenskarna lån för närmare 2 000 miljarder kronor bara under november.

Samtidigt tänker regeringen fortsätta på den inslagna linjen och sänka ersättningen till sjuka och arbetslösa än mer. När den skuldsatte svensken ska möta nästa lågkonjunktur är maskorna i socialförsäkringssystemet uppnystade.

 

Det vi nu upplever ska betalas en dag – i en annan tid och med en annan svensk modell.

Bli av med jobbet efter 90 dagars sjukskrivning. Det kan bli verkligheten om regeringens nya så kallade rehabiliteringskedja träder i kraft den 1 juli. Det säger folk inom försäkringsbranschen som jag varit i kontakt med och som lusläst förslaget som nu är ute på remiss.

 

Den nya så kallade rehabiliteringskedjan består av tre länkar:

 

• Länk 1: Under de första 90 dagarna bedöms arbetsförmågan mot ditt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder.
• Länk 2: Från och med dag 91 dagen i sjukperioden ska även beaktas om den försäkrade kan försörja sig efter omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.
• Länk 3: Från och med dag 181 dagen i sjukperioden ska, om det inte finns särskilda skäl, även beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i övrig, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

 

Den ekonomiska drivkraften för arbetsgivaren att hjälpa den sjuke tillbaka saknas helt. Även ansvaret är som bortblåst. I stället ges arbetsgivaren möjlighet att efter dag 90 säga till en deltids- eller heltidssjukskriven att det inte finns förutsättningar för omplacering. Därmed står det fritt fram för arbetsgivaren att ställa dig på gatan.

 

Regeringen har två promemorior om den nya sjukförsäkringen ute på remiss. Även den oinvigde förstår varför regeringen skickade ut lördagen den 22 december lagom till alla journalister tagit julledig. Förslagen tål helt enkelt inte dagsljus. I folkmun har den nya rehabiliteringskedjan fått namnet utförsäkringskedjan.

Läs också:

Ny lucka upptäck i förslaget om ny sjukförsäkring

Om det vore val i dag skulle kristdemokraterna inte komma in i riksdagen. I senaste väljarundersökningen får kristdemokraterna drygt 3 procent. Det motsvarar ett stöd hos cirka 200 000 väljare. Partiledare Göran Hägglund är därmed en fjäder i den politiska debatten. Hans ord väger exempelvis hälften så mycket som de som kommer från IF Metalls ordförande Stefan Löfven som företräder 400 000 industriarbetare.