I dag skriver professorn i statsvetenskap Leif Lewin DN-debatt. Han skriver bland annat:

Regeringens dåliga opinionssiffror fortsätter att förbrylla forskare och medier. Folk har fått jobb. Utanförskapet har brutits. Talar inte dessa resultat sitt tydliga språk? Borde inte väljarna vara nöjda med en så framgångsrik regeringspolitik och ge alliansen sitt stöd? 

Lewin konstaterar att ideologierna, kallat idérepresentationen, fått stå tillbaka för en mer resultatinriktad syn på politiken.

 

Lewin menar att det som kan få soffliggare att ta sig till valurnan är företrädare som liknar dem själva. Han tar bland annat som exempel att en arbetare väljer en arbetare.

 

Detta resonemang skevar. Jag hävdar att väljarna snarare ur ett ledarperspektiv väljer den företrädare de själva skulle vilja vara. Det betyder exempelvis att arbetare mycket väl kan rösta på en tjänsteman eftersom han/hon strävar efter och vill identifiera sig med en tjänsteman.

 

Jag tror inte heller att partiföreträdarna i sig är så starka att de kan locka soffliggare till vallokalen. Det som avgör slutligen är det budskap partierna förmedlar. Om ointresse är anledningen till varför folk avstår att rösta ska budskapet vara nytto- och resultatinriktat snarare än idéburet.

 

Jag hävdar att det är stor skillnad mellan idé/resultat/företrädare och den bild som förmedlas av de samma av partier, medier och väljare själva. Jag har skrivit om det tidigare och jag menar att det är just här som det har brustit för den sittande regeringen.

 

Visst reagerar du om jag målar upp en bild där jag sätter ett vackert landskap i strålkastarljuset och sedan när du tänder ljuset i  hela lokalen inser du att större delen av bilden består av en anskrämlig soptipp.

 

Under valrörelsen förmedlade de borgerliga partierna en bild av en idé och ett resultat som attraherade tillräckligt många väljare för en borgerlig valseger. Men efteråt har väljare uppfattat att den bild som vann deras röst inte stämmer överens med det som levereras.

 

Därför straffas nu den sittande regeringen av väljarna. Riktigt hur de borgerliga partierna ska tas sig ur situationen är svårt att se då man brutit mot det som framställdes som kärnvärden i valrörelsen.

Läs också min andra blogg: Breven till Marlon

Av all reklam är den i tv:n mest störande följt av reklam via e-post eller sms. All reklam som upplevs självvald har större acceptans hos konsumenten än den som upplevs som påtvingad. Det visar en kommande avhandling vid Göteborgs universitet.  

Det pratas i dag lika mycket reklam som politik i de svenska stugorna. I alla fall om man ska tro på vad forskaren Marie Grusell vid institutionen för journalistik och masskommunikation har kommit fram till när hon undersökt vad befolkningen tycker om reklam i morgonpress och tv.
– Reklam är ett vanligt samtalsämne. Man pratar lika mycket om reklam som om politik.

 

Avhandlingen visar också att det finns politisk skillnad i inställningen till reklam.
– Man accepterar reklam mera ju längre till höger man står. Detta har länge varit lite av en vedertagen sanning i reklam- och mediebranschen, men det har aldrig undersökts vetenskapligt tidigare. Nu är det gjort och det visar sig att den uppfattningen stämmer, säger hon till TT.

Mest accepterad är reklam som konsumenten själv kan styra över, exempelvis i en tidning där man kan välja att bara bläddra förbi. Det förklarar varför reklamfilmer på Youtube röner stora klickframgångar – konsumenten väljer själv att se filmen.

Värre är det med reklam som konsumenten inte kan kontrollera, exempelvis tv-reklam och reklam via e-post.  

Det flesta menar också att andra påverkas mer av reklam än vad de själva gör.

– Den inställningen är mycket tydlig, och det gäller framför allt tv-reklam.

 

Underlaget i undersökningen baseras på data från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Omkring 3 000 personer är tillfrågade och cirka 1 700 av dem svarade.

Läs också min andra blogg: Breven till Marlon