Ingen kan ha undgått EG-domstolens oväntade utlåtande i Vaxholmskonflikten i tisdags, som är ett bakslag för facken i Sverige. Men redan i måndags kom ett beslut som sätter käppar i hjulet för facken. Då var det Datainspektionen, DI, som dömde ut Byggnads behandling av personuppgifter rörande personer som inte är medlemmar i facket.

 

Efter att det nya byggavtalet tecknades i våras lämnades en anonym anmälan in till DI. Anmälaren ansåg att avtalet stred mot personuppgiftslagen, pul, och att Byggnads inte har rätt att kontrollera löneuppgifter på dem som inte är medlemmar.

Datainspektionen grundade sitt beslut på pul och vad som gäller enligt Europarätten.

 

Byggnads gör en annan tolkning och tänker överklaga beslutet.

– Kollektivavtalet omfattar alla vilket innebär att även icke medlemmar får del av kollektivavtalets fördelar. Det är därför viktigt att vi fortsätter lönegranskningen, konstaterade Hans Tilly i måndags.

 

De två negativa utslagen som Byggnads fått i inledningen av denna vecka drabbar inte bara det enskilda förbundet och dess medlemmar utan samtliga löntagare och fack i Sverige. Dessa två utslag tillsammans är djupt olyckliga och sätter kniven rätt i hjärtat på den svenska modellen.

 

Besluten riskerar, var för sig, att prispressen på arbete ökar. Fackens möjligheter att kontrollera att arbetsvillkor inte dumpas, bland annat genom att utländska arbetare utnyttjas, försvåras nu än mer.

En av de texter jag idag har fått många frågor om är ”Sagan om byggare Bob som aldrig fick chansen”. Det är naturligt – sagan väcker tankar och funderingar. Syftet är väcka samtal om frågor som ofta behandlas lite enögt i samhällsdebatten.

 

Vad jag vill säga med sagan om byggare Bob är att värdet av konkurrensneutralitet inte ska underskattas. Konkurrensneutralitet driver produktion, utveckling och innovationer och bidrar till att öka världens resurser – resurser som sedan kan användas till allt ifrån fattigdomsbekämpning till att höja levnadsnivån för alla.

 

Lösningen på våra globala utmaningar är inte att ta bort konkurrensneutraliteten i landet.

Konkurrenskritiken är inte ny, utan har återkommit i olika skepnader genom årtionden tillbaka och då framför allt från arbetsgivarorganisationer. Vad vi idag borde ha jämfört med historien är mer kunskap, fler perspektiv och bättre förståelse för hur olika fenomen påverkar varandra. Av detta drar jag slutsatsen att det är farligt att tro att världen kommer att bli en bättre plats om vi slutar utveckla varor, tjänster och utbyten mellan människor.

 

Konkurrensneutralitet gör faktiskt världen bättre. Inte bara för dig som köper produkterna eller tjänsterna utan för alla. En skola tillverkad av arbete från ett land som har en sämre löner än en svensk byggarbetare men som genom avtal konkurerar med lika arbetsvillkor gör stor nytta. Någon skogsägare får avsättning för sina träd, någon fabrik kan ge arbete och inkomster åt en familj som befinner sig i fattigdom, anställda på transport- och logistikföretag både i Estland och Sverige kan förbättra sin tillvaro och kommer i sin tur att kunna lägga resurser på något som är viktigt för dem.

 

Allmänt kan man säga att vi utsätter allt mer tjänster för konkurrens, mer varumärken och mer immateriella värden. När Svenskt Näringsliv säger att det är bra att konkurrera så menar de inte att företagen i framtiden kommer att konkurrera på lika villkor. Utan företagen i landet kommer att konkurrera med framförallt billigare tjänster genom sämre arbetsvillkor.

 

Dessutom: sedan mitten av 1990-talet har vi i Sverige årligen ökat våra reallöner. Det är bara att glömma nu.

 

När mikrovågsugnen lanserades 1947 kostade den 3 000 dollar. Det var mer än en årslön för en amerikansk arbetare. Nu kan man köpa en mikrovågsugn för 499 kronor. Svenskt Näringslivs målsättning är att denna summa nu ska motsvara en årslön för svenska arbetare.

 

Min poäng är: Vi lyfter inte världen vidare till nästa nivå genom att sätta konkurrensneutraliteten ur spel. Företag och konkurrensneutralitet är inte problemet, utan en del av lösningen.

 

PS. Ett julklappstips för den som vill läsa mer om dessa intressanta frågor är häftet ”Kollektivavtal”, utgivet av fackliga organisationer eller boken är ”Löftet” skriven av Ingemar Göransson och Anna Holmgren.

Det var en gång en byggare som hette Bob och som hade ett jobb. Han gillade sitt jobb och var bra på det. Dessutom hade pojken en jättebra utbildning som var viktig för företaget där han jobbade och han kunde på olika sätt hjälpa till med att göra företaget lite bättre.

 

Nu var det vinter och det lackade mot jul. Byggare Bob frös i det kalla vintervädret, men han blev varm inuti när han tänkte på att han hade ett riktigt jobb, samtidigt som så många andra pojkar och flickor gick utan.

 

Men snart började det gå dåligt för företaget. De som bestämde över företaget sa att några anställda skulle tvingas gå hem och aldrig mer komma tillbaka. Och byggare Bob blev rädd för att han skulle behöva sluta. 

 

I landet där pojken bodde, förstår ni, fanns nämligen en konstig regel som sa att det inte spelar någon roll om företagen konkurrerade på lika villkor. Arbetsgivarnas egna organisation Svenskt Näringsliv, tyckte det var en bra regel, som innebar att utländska företag kom till Sverige och konkurrerade ut företag som följde kollektivavtal.

 

Byggare Bob fick tyvärr rätt. Även hans jobbarkompisar fick lämna sina jobb.

Det här, sade arbetsgivarorganisationen, var den mest rättvisa lösningen.

 

Byggare Bob däremot tyckte att det var jättedumt. Och istället för att glädjas åt julen och leta klappar till sina vänner lade han sig ned och grät. Nu skulle han inte få visa vad han gick för.

 

Som tur var hittade pojken snart ett nytt jobb. Men efter ett litet tag började också det företaget att gå dåligt på grund av att konkurrensneutraliteten satts ur spel. Och pojken fick sluta – igen.

 

Så kan det gå när man har dumma regler. Inte minst en som säger att det är okej att konkurrera på olika villkor.

Det var en gång en företagare som drev en liten fabrik. Där jobbade nästan alla som bodde i staden. I fabriken tillverkades en massa saker som människor hade nytta av och blev glada för. Saker som snart skulle hamna under granen, eftersom julen var i antågande.

 

Men i staden bodde en annan företagare som också ville tjäna pengar och som tyckte att den lilla fabriken var dålig, eftersom den gick med för lite vinst. Många sa till denne företagaren att han borde köpa företaget och investera i det och på det sättet göra att företaget gjorde större vinster. Men så sa inte Svenskt Näringsliv, de sa i stället; starta en egen fabrik och hyr in billig utländsk arbetskraft och konkurrera ut fabriken i staden.

 

Företagaren tyckte det lät som en bra idé. Sagt och gjort. Han började sälja sina saker jättebilligt tack vare de låga lönerna till affärerna och den lilla fabriken var snart utkonkurrerad.

 

Snart spred sig Svenskt Näringslivs idé och massa svenska företag blev utkonkurrerade på sin hemmamarknad på grund av att konkurrensneutraliteten hade satts ur spel. Allt medan sagofarbrorn Urban Bäckström skrockade förnöjt.

 

Vad som hände med dem i fabriken? Alla i fabriken blev arbetslösa och hade inte råd att köpa de jättebilliga sakerna trots att de var jättebilliga på grund av den pyttelilla ersättningen från a-kassan.

Byggnads stridsåtgärder i samband med konflikten i Vaxholm 2004 mot ett lettiskt byggföretag var ett omotiverat handelshinder. Det anser EG-domstolen som i dag kom med sin dom. Förvånande och skrämmande.

 

EU:s domstol följde därmed inte generaladvokatens utlåtande från i maj. Generaladvokaten ansåg att stridsåtgärderna inte stred mot EU-fördragets rätt till fri rörlighet för arbetskraft och tjänster. Han menade dock att stridsåtgärderna ska stå i proportion till målsättningen. Hans utlåtande påminde till stor del den dom som kom i det finska Viking Line-målet i förra veckan.

 

Bakgrunden är konflikten mellan Byggnads och det lettiska byggföretaget Laval å andra sidan som utspelade sig 2004. Laval vägrade teckna svensk kollektivavtal. Lönedumpning och diskriminerande menade facken som hänvisade till utstationeringsdirektivet, som slår fast att det är värdlandets arbetsrätt som har företräde vid tillfällig utstationering av arbetskraft.

 

Från lettiska sida ansåg man att stridsåtgärderna stod i strid med EU-fördragets regler om fri rörlighet för arbetskraft och för tjänster i EU-länderna. Fallet gick till AD som i sin tur passade vidare till EG-domstolen.

 

Byggnads ligger just nu i startgroparna med en ny strid, denna gång med ett rumänskt företag som vägrat teckna avtal i samband med ett bygge i Göteborg.

Tips:

Svenskt Näringsliv håller direktsänd pressträff klockan 13.30 i dag med anledning av domen.

Låt avtalen löpa ut vid olika tidpunkter och plocka av industrin lönebildningens ledartröja. Det anser två ekonomer som arbetat fram rapporten Lönebildning i förändring – ett arbetsgivarperspektiv på uppdrag av Almega. Ett inskränkt förslag som försvagar facket, anser jag.

 

Det är Jan Herin, tidigare chefsekonom på Svenska arbetsgivarföreningen och Ulf Jakobsson, tidigare chef för Industrins utredningsinstitut, som föreslår en ny modell för lönebildningen i Sverige. De menar att stora delar av tjänstesektorn numera är konkurrensutsatt. Skillnaderna mellan branscherna blir dessutom allt större.

 

De båda ekonomerna föreslår olika utlöpningstider för avtalen inom olika branscher. De får medhåll från Jonas Milton, vd för Almega.

– Jag börjar svänga och tror att vi behöver olika normer i olika branscher, säger han i LO-tidningens nätupplaga.

 

Ulf Jakobsson säger i samma artikel:

– I princip behövs inga andra mål för lönebildningen än inflationsmålen. Arbetsgivarnas strategi för att nå dit kan vara att sprida ut avtalsförhandlingarna över tiden.

 

Resonemanget känns både enögt och verklighetsfrånvänt. Att bara låta inflationen styra lönebildningen utan att ta hänsyn till vad som händer i resten av omvärlden är direkt oansvarigt.

 

Rimligen slår olika löptider för olika branscher mot den fackliga förhandlingsstyrkan i allmänhet och mot de mindre och sämre organiserade facken i synnerhet.

Förra veckan haglade ytterligare försämringar över a-kassan. Det står nu klart att regeringen begränsar antalet ersättningsdagar för deltidsarbetslösa, avgiften till a-kassan blir differentierad och att beslutet om att a-kassorna ska driva in obetalda avgifter står fast.

När Lucia i förra veckan lyste upp Sverige stod regeringen i vägen och en dunkel skugga föll över arbetsmarknaden. Det står nu klart att från och med den 7 april har deltidsarbetslösa endast rätt till 75 ersättningsdagar från a-kassan mot dagens 300 dagar. Beslutet ska gälla både regelbundet och mer oregelbundet deltidsarbete för timanställningar.

Riksdagen beslutade också om differentierad a–kasseavgift, trots tuff kritik från fackförbunden inom industrin, som bland annat vänt sig mot att politikerna blandar sig i löneutrymmet.

 

I förra veckan lyfte IF Metall Göteborg fallet Tuyen Nguyen som efter en visstidsanställning såg sin inkomst sjunka från 18 800 kronor till 4 224 kronor i månaden på grund nya tuffare regler i a-kassan. När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin fick chansen att kommentera, sopade han henne under mattan till förmån för den välansade statistiken.

 

Det står nu också klart att regeringen inte tänker riva upp beslutet om att a–kassorna ska driva in obetalda avgifter till staten. Många löntagare har struntat i att betala avgiften till a-kassan sedan den höjdes vid årsskiftet. Nyligen slog Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, fast att a-kassorna inte får anlita inkassoföretag för att driva in avgifterna.

– Ungdomarna är individualister, men som på sitt sätt är intresserade av att bidra till ett allmänt väl, säger Hans Björkman, förbundsekonom på Sif, till LO-tidningen med anledning av att 170 000 medlemmar inom LO och TCO har lämnat facken i år.

 

Hans Björkmans recept för att värva fler unga är bland annat att ge mer individuellt stöd och använda internet bättre.

 

Han vill se fackligt förtroendevalda som skriver texter till Wikipedia, som både informerar om arbetsmarknaden och visar på nyttan av medlemskapet.

 

Hans Björkman konstaterade för två år sedan i sin doktorsavhandling "Learning from Members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions" att västvärldens fackförbund står inför en enorm utmaning. Åldrande befolkningar resulterar i minskande medlemstal. De som lämnar arbetsmarknaden ersätts av färre, men bättre utbildad, personal.

 

Det är en överlevnadsfråga för facken att kunna attrahera dessa unga välutbildade personer. Fackliga strategier måste därför anpassas efter intressen och behov hos de presumtiva medlemmarna.

– Strategisk positionering syftar till att långsiktigt profilera organisationen med utgångspunkt från medlemmarnas behov och i förhållande till konkurrenter. Tjänsteinnovation syftar till att utforma tjänster som gör det möjligt att vinna och bibehålla medlemmar. Dessa båda områden är centrala för de fackliga organisationerna, konstaterade Hans Björkman då.